sjomajlin

Jag sitter på jobbet och myser. Ett 25timmarspass är inte så långt ändå, inte om man har dator och tv att roa sig med. Igårkväll myste jag loss med Pirates på tv, levande ljus och en stor godispåse (obs! hemligt).
Efter alldeles för få timmars sömn drog vi igång med adventsstädningen. Jag gillar inte att städa, men det är ändå rewarding på något sätt. Jag menar, det blir rent, det blir skillnad och man blir klar. Nåja, städningen är sedan länge färdig och nu myser vi vid varsin tv igen, jag med tända ljus och Bring it on again.
Och detta får jag lön för :)  
Sweet!

Jag har ett litet dilemma dock. Njae, dilemma är nog helt fel ord, men skit samma. Jag ser i statistiken att ni är ca. 9 unika besökare som kikar in här varje dag, och jag är mycket nyfiken på vilka nio det är. *hint hint*
[Kommentera]funktionen är öppen för alla :)

Ha en bra dag!

Jag har talat ut. Jag har pratat sönder. Om jag tänker har jag inte sagt ett ord.

Okej, jag är smått orolig.
Jag är den som alltid släcker laman när jag går ur ett rum, jag tycker det är onödigt att det lyser när ingen är där.
Men nu lyser varenda lampa på övervåningen. Jag håller på att bli galen av mörkret, trots att det är mitt på dan och faktiskt relativt ljust. Så här har jag aldrig känt förut.
Vidare så får jag typ ångest om jag inte städar, och det har sannerligen aldrig hänt förr!
I förlängningen är det väl positivt, men jag tror näppeligen det är nyttigt.

Jag mår illa och formligen stinker svett.

M... Jag var ute och körde bil. I snövädret. Här uppe på berget var det ganska moddigt (måddigt?) och jag kände tydligt hur bilen inte färdades i rattens riktning, så att säga. Och där skulle jag egentligen köra i 70. Det gjorde jag inte, det kan jag lova.
Flashbacks till olyckan i våras gör att jag verkligen mår dåligt nu.
SKIT!


För övrigt har en helt otrolig grej hänt idag, men jag vill hålla lite på den. Inte avslöja förn´s allt är klart, så att säga. Yvonne är den lyckligt utvalda som fått veta :)
Ni andra får vänta.

Kvällen igår blev inte så farlig. Vi åt annanas och spelade geni. Good enough, though.

Den här dagen blir ju bara bättre och bättre!
 
Pappa har hittat sitt gamla dragspel, det som jag inte lyckades sälja på sjövik. Han är inte så värst duktig på att spela på det =P
Det här bådar gott inför kvällen. Jag har goda chanser att lura på mina föräldrar något riktigt galet.
 
to be continued...

Okej, förlåt. Det är inte så farligt med mig egentligen, jag kände bara för att verkligen vältra mig igår.

Men idag är jag bra danken. I nyvaket tillstånd beslutade jag mig för att se Big Fat Liar. Helt okej film att se när man är danken, febrig och urken. På den följde en film som faktiskt slog mig med häpnad.
Racing stripes. Faktiskt sevärd. (Tror jag, kanske är det febern som talar. Man kan aldrig så noga veta.) Jag skrattade väldigt gott, that´s a fact.
I eftermiddag är det en lugn eftermiddag i det Linussonska residenset. Alla är vi lite urkna, så vi har legat nerbäddade i varsin säng/soffa/fåtölj ett par timmar, och inte hunnit med att tända lamporna i takt med den fallande, numer totala skymningen. Ganska så mysigt faktiskt.
Men oh! Vad jag saknar solsken och värme. Jag skulle ge otroligt mycket för att få gå ut lättklädd i trädgår´n, inta horisontalposition och bara njuta.
Seems like jag får nöja mig med en läckande näsa och 6 arbetsdagar nästa vecka. Plus en natt. Oh, happy day!




Give it a try, it might surprise you :)

You had to reach up to touch rock bottom.

Jag har haft feber ett par dagar, sovit väldigt lite (spenderat mina nätter åt att klura ut julklappsrim, gjort en ganska utförlig genomgång av det lettiska skolsystemet och dess konsekvenser i samhället (jag vet förvånansvärt mycket om det faktiskt, det kan man inte tro) och räknat phytagoras sats som huvudräkning, och kom fram till att om a) är 5 och b) är 10 så är c) ca. 11.2 om man utgår från grundläget - att c) är hypotenusan (jag har dock inte kontroll räknat det, varken med dosa (fult ord!) eller i ett mer vaket tillstånd) samt lite andra trevliga ekvationer. (Ja, jag gick estet, ja, vissa av oss "gillar" matte ändå.) )
Vad gör du när du inte kan sova? Tipsa mig, mina idéer börjar sina.
Ja, förutom detta så har jag fått jobba två dagar i rad, 8timmars pass, vilket betyder att jag trots dålig/liten sömn har vart uppe kl. 07.00 två dagar i rad, och det har nog inte hänt sen 2004! Så let me just say, I´m tired.
Så nu, när alla mina plikter är uppfyllda, vad gör jag då? Lägger jag mig och sover? ICKE! Nej, nej, då sätter jag mig och bloggar, så att du, käraste Yvonne, har något att läsa. Och ja, självklart alla ni andra som är här också, men det är ju bara Y-K som ger sig till känna. (Hint-hint)
Ikväll hade vi tonår, 2-3 tonåringar (nej, jag är inte så dålig på att räkna, men en gick efter ett tag) och 4 ledare, that´s sweet. Det hela eskalerade i ett kittelkrig, så nu har jag svårt att stödja på mitt högra knä. Och inte för att jag har slagit i det eller så, det gör liksom inte ont, om än inte helt smärtfritt, men det bär mig helt enkelt inte. Det är konstigt. Ibland (tackochlov sällan) när jag går, så plötsligt böjer det sig inte. Särskilt obehagligt är det när jag går nerför en trappa och det händer. Ja, jag blir ganska rädd när jag tänker på det, om jag nu ska fortsätta på den inslagna vägen av självömkan, och det ska jag väl, på så vis blir det en slags röd tråd genom inlägget, och det kan ju vara skönt.
Så jag plockar även fram kvällens sista "aber" i ljuset. Jag körde bil ikväll, och märkte att det var ganska halt ute och fick lite hjärtklappning och tårarna var nära. Efter min lilla olycka i våras är jag inte helt trygg med bilkörning i halt väglag, och när jag då blir lite nervös, så blir jag ännu mer nervös av det, för risken att det faktiskt går illa ökar ju med nervositeten. En s.k. ond cirkel. Nåja, jag hoppas att övning i detta fallet ger trygghet.
Och denna upplevelse gav upphov åt ytterligare en negativ känsla. Saknad. Jag saknar Johan. Han "hjälpte" mig efter olyckan, och jag är honom djupt tacksam för det. Tanke på olyckan sitter obönhörligen ihop med tanke på Johan, och den är inte längre av godo.

 
it´s like 10´000 knifes and all you need is a spoon.

VARFÖR sitter jag uppe och tänker/surfar på saker/personer som får mig att gråta?!
Särskilt när jag borde sova.
Jobba imorn, och febern visar inga tecken på att vilja ge med sig...

GAHHH!!! I´M SO STUPID!!!

 (and so is he!)

Jag citerar Runners World:
 SENASTE NYTT!
CHOKLADMJÖLK GER NYA KRAFTER SNABBT
Forskare vid universitetet i Indiana, USA, jämförde hur bra löpare återhämtade sig med chokladmjölk respektive sportdryck. Resultatet visade att de löpare som drack chokladmjölk blev mindre trötta och dessutom orkade de springa flera mil under nästa löppass.

Jag har funnit vägen till topplöpform!
Surt bara att chokladmjölk är allt annat än gott...

Har du inte sett Blair Witch Project så kan jag ingalunda rekomendera dig att göra det.

Det var ledarhajk. I kuvarp, as in komunitet Kuvarp, to be. Ja, och är man ute i skogen och det är mörkt så börjar ju tankarna vandra till andra som var ute i skogen när det var mörkt... ellerhur.
Fram på kvällen satt vi i ett kapell och hade nattvardsandakt, det blåste kraftigt ute, och det låg en pressening på taket. Fast det visste vi inte då. Men tro mig, den lät. Jag kan inte med min arma hjärna förstå hur en stackars pressening kan låta så mycket! Och på något sätt lät det som att folk gick runt kapellet.
Nåja, jag var iallafall nästintill övertygad om att häxan skulle komma och ta oss. Och de andra var inte sena att trissa upp mig än värre. Det är ett under att jag inte kissade på mig, believe you me. Efter ett antal falsettskrik (och jag vill ändå tro att jag inte är så värst lättskrämd) tog vi oss i samlad tropp tillbaka ner till stugan. Myste på olika loft tills klockan var way past läggdags. Klockan tre ungefär lyckades de flesta av oss somna efter seriösa försök att hålla häxan ute. Scary!
Ja, vi överlevde alla natten, Brat fick vakna till sin adertonårsdag och efter lite frukost och annat jox gick vi till kapellet igen, och jag såg samma sak som jag låtsades att jag inte hade sett kvällen innan, nämligen att korset som satt på taket/gaveln antagligen hade träffats av starka vindar och således var "vanskapt" och påminde skrämmande mycket om de däringa gubbarna som hängde i träden ni vet, ni som sett filmen. I dagsljusets sturskhet gick jag runt och kollade på andra galveln, bakom dörren. TRO SKÖEN ATT DÄR LÅG TVÅ HÖGAR MED SMÅSTEN OCH HOPATJOFFSADE (som det heter på småländska) RISBUNTAR!!!!
Hade jag sett dem på kvällen hade jag nog begärt på att få åka hem, faktiskt.

Men other than that så var det en bra mycket trevligare och roligare hajk än jag hade förväntat mig, så den är ju fint.
Oh, yes.

Imorgon är det barnvälsignelse för Sammen. Jag ska sjunga, och spela piano. Och inatt var jag med om en mycket skrämmande företeelse. Jag mardrömde om min sånginsatts. En gång är ingen gång, men detta var den andra. Jag gillar´t inte. SLUTA! Jag vill inte vara nervös och jag vill inte jinxa.
Det hjälper ju inte att jag är både förkyld efter på tok för lite sömn flera nätter, och att kåken i Kuvarp var alldeles full av (njae, men lite i hörnet ovanför min säng iallafall) mögel.

Jag tjänar pengar. Jag spenderar dem.  Jag gillar´t.

Idag jobbade jag 3.5 timmar. Skojade bort en halvtimme, gick en promenad, tittade på när "min" brukare handlade mat, gick lite till, åkte buss, satte in kvittot i en pärm, gick hem. Jag gillar´t. Imorn och igår blir/var det "tuffare", men still very easy. Jag gillar´t.
Men vädret. Jag gillar´t INTE!
Idag sov jag till halv tolv, efter att pappa skrämt skiten ur mig alldeles för tidigt, men INTE var jag piggare för det. Oh, nej, när det skymmer redan innan gryningen har gått av sitt skift, då är det tungt att leva. Nu vill jag ha snö. Helst vill jag ha sommar, men det är liiiiite mer avlägset än snö, om än snön är avlägsen den också. Fuck växthuseffekten!
Men go´ vänner, låt mig berätta en helt fantastiskt bra sak! Jag har istortsätt inte haft ont nånstans idag!!! blev trött, på gränsen till ont, i fötter och rygg på jobbet, men other than that... I´m nöjd!
Jag blev så pepp, så jag tog bilen till kyrkan och spelade flygel! Och tankade bilen på vägen. Det är en skön känsla, att tanka, och nej, inte för att jag står med näsan mot tankluckan och inhalerar, för det gör jag inte, (Hur många kommatecken får man plats med i en mening?) utan för att det käns lagom vuxet och ger en känsla av frihet. Jag gillar´t. Jag passade även på att laga färgrik och antagligen pretty nyttig mat till lunch/brunch i överflöd och har således 2 matlådor mer i frysen. Jag gillar´t.

Jag älskar att sjunga i kör. "Min nya kör" är en fröjd. På övningen igår var vi 8 damer som sjöng 4stämmigt, och 5stämmigt. Det är sannerligen en fröjd.
Jag funderade återigen över att I take pride in not having noterna i bokstavsordning, men hittar dem ändå. På nåt sätt. Det är en charm i det.
Well, idag jobbade jag, tidigt, efter en härlig natt med larmande tinad frys och ca. 4 timmars sömn. Arbetsdagen innehöll bland annat 2 timmars skogspromenad i ihållande regn. Seweet!
Och J vägrar att lämna mina tankar. Och jag hatar att gråta istället för att sova. Men vad gör man? Det går ju liksom inte att bara bestämma sig... Det räcker inte.
Klyschigt as it might sound, men det jag kände för honom är på en helt annan nivå än vad jag känt för någon av mina ex. Han plockade fram sidor hos mig som jag inte visste om att jag hade, och som jag fullkomligt älskar! Och jag når dem inte själv... Hur kan nån någonsin mäta sig med det? Hur kan jag någonsin låta bli att jämföra med det?

Ge mig ett svar om du kan... Jag kan inte....

Som en hund ska du leva ditt liv och dö.

Det är budskapet dagens väder unmisstakenly is sending mig. USCH.
Ja, för ovanlighetens skull så vaknade jag idag med ont i halsen och svullna händer och ansikte. Let´s just say - I don´t like.
Imorgon ska jag orka jobba 8 timmar också. Missförstå mig rätt, jag är väldigt glad att jag har fått jobb, men det är ju ändå just det det är - jobbigt.
Mja, det händer inte särskilt mycket i mitt liv nu... Mr. Goran gav mig en fantastisk förmiddag igår, och Sam förgyllde kvällen, so far so good. But that´s about it.

jag lovar, snart

snart ska jag blogga igen, jag lovar.
idag glömde jag fira 1årsdagen av mitt körkort.
skit.