sjomajlin

I min dataväska ligger en lapp. En liten lapp med det enkla budskapet "GOD NATT MAJA".
Varje gång jag ser den börjar jag gråta, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att slänga den.
Jag har stoppat den i det facket i väskan som jag använder minst, men var gång jag ens tänker på att jag ska använda dataväskan tänker jag på lappen och får en klump i magen.

"Kan jag bli en prinsessa?

Det kan tänkas att du frågar dig det när du har läst allt det som jag har berättat om att vara prinsessa. Och svaret är ... ja.
Jag tror att alla flickor kan bli prinsessor. Men om du tror att du kan bli prinsessa bara genom att sätta på dig en vacker klänning, placera ett diadem i håret och gifta dig med en prins, då har jag berättat allt detta förgäves.
Det finns visserligen många prinsessor i vackra klänningar och glittrande smycken som går på bal och gifter sig med prinsar. Men det krävs mycket mer för att vara prinsessa. Det handlar om att uppföra sig så bra som man bara kan. Man måste behandla alla levande varelser med respekt och vänlighet, och acceptera människor som de är, och inte försöka göra om dem. Och framför allt handlar det om att tro på sig själv och sina drömmar.
För kom ihåg: Den goda fens magi är aldrig starkare än prinsessans tro på sig själv."

MOODSWINGS!!!
BEWARE THE BITCH!

Jahaja, så atteh...

Det går bra att jobba natt, men ACK hur skönt är det inte att komma hem på morgonkvisten, dra av alla kläderna igen och krypa ner i en välbäddad och sval säng!!
Lovely!

Ja, fredagsstädningen är avklarad, så jag passade på att se sista avsnittet av SATC.
Det känns lite tomt, men jag har ju åtminstånde filmen kvar.
Sen får jag börja om.
Eller se om Popular som också är en mycket bra serie.
Eller snoka rätt på säsong 6-10 av 7th Heaven...
(Ja, eller skaffa ett liv...)
Eller plöja Six feet under....
Möjligheterna är oändliga!

Jahapp, jag har soundcheckat lite, har fått tag i två mickar och en stärkare som jag kommer ha med på musikjobbet ikväll så jag slipper ta i så förgjordat. Eller ja, jag tar bara med en mick dit jag ska idag, eftersom det sist jag var där bara var jag som sjöng ändå.
Och så hittade jag transposeknappen på keyboarden, så nu kan jag spela som folk också. Det är en sån där ful sak som har massa diskantoktaver men alldeles för få i basen, men med nån oktavs transponering går det ju finfint ändå.

Nu återstår bara frågan vad jag ska ha på mig.
Jag orkar inte riktigt ha jeans... Efter onsdagens myckna promenerande på gator och torg fick jag inte lite bara skav utan ett öppet sår på innerlåret som gör mycket ont.
Men jag känner inte heller för kjol idag.
Jag får åka i bara jackan, det får bli så idag....
Eller inte........

Hmmmm....
My dear bloggreaders, jag behöver er hjälp...
Jag tror de flesta av er vet mitt dilemma, det som ligger kvar sen i somras... Det jag ältar konstant...
Jag tänker på honom dagligen, fortfarande.....
För varje steg jag lyckas ta framåt snubbar jag sedan och glider typ 14 tillbaka... Det säger ju sig självt att man inte kommer framåt på det sättet...
Men jag vet verkligen inte hur jag ska göra... Jag VILL INTE ha det så här, men jag lyckas verkligen inte kontrollera mina tankar...
Idag kom tårarna igen... Kunde verkligen inte sluta gråta. Det har väl förvisso också att göra med tiden i månaden, så att säga, men ändå...
Suck... Alla tips är välkomna....
(Jag hoppas my excessive use of ordet 'verkligen' visar hur desperat jag verkligen är......*host*)

Bränt barn luktar illa.

Jag är så trött.
Det hela började med att min kollega bröt armen och blev sjukskriven. Chefen säger, utifrån sina budgetrestriktioner att jag ska ta hennes pass. Jag som redan jobbar ca 20% + ca 20% hos ABF fick därmed ytterligare ca 100% att jobba.
Katching. Bara jag håller så... 
Så i tisdags morse kravlade jag mig ur sängen, lagom mör efter en 8 timmars arbetsdag  dagen innan. Pallrade mig iväg till jobbet till klockan åtta. Jobbade min förmiddag enligt schema, åkte hem och tog en dusch sen for jag till ett gruppboende och spelade lite piano för dem där, åt ABF, åkte hem, packade min väska och susade genast vidare till jobbet igen för att jobba natt. Väl där fick jag, efter en rejäl missbedömning från min sida jenka-doftande liniment all over mina jeans. Som om inte det var nog välte jag ett välbrunnet blockljus med sterain all over the place som resultat. Inklusive all over mitt nyinköpta linne. Tv'n, golvet, bordet, mattan...Och jeansen, förståss... Av alla möjliga sätt att uttrycka förvåning, chock och plötslig smärta på valde min hjärna i stundens hetta (hahaha) av någon anledning att skicka order till munnen om att forma orden "shit pommesfrites"... Ja, jag hoppas ni förstår hur förvånad jag själv blev där jag stod, med ett brinnande ljus i ena handen och ett glasfat i andra med hett stearin över hela magen och hör mig själv säga något sådant osmakligt!
Nåja... Jag ställde ifrån mig ljuset igen och letade fram mitt lånekort från Avesta bibliotek (ja, det där man lånar böcker alltså, som i papper med bokstäver på. Inget annat) och började skrapa sterain. Hejja på.
Nästa morgon beslutade min kropp sig för att fira min första natt där jag faktiskt har kunnat sova på jobbet med så galet ont i ryggen att jag knappt tog mig ur sängen. Men eftersom jag inte hade något val var det bara att rulla ned ur sängen ändå. Alla mina kollegor var på handledning så jag fick ta en tur med taxin på morgonen innan jag slutade mitt pass.
Och ja, jag har ett mål med denna långa kronologiska berättelse, så därför fortsätter jag med den.
När jag lämnat av min brukare på dagcenter där nästa kollega redan var på plats gick jag med bestämda steg in mot stan för att kopiera en massa noter på ABF. Jag drog raskt av handsken och slog numret på porttelefonen och insåg med häpnad att det steg rök från min hand. Kallt ute.
Noterna blev kopierade och jag styrde mina steg mot stadsbiblioteket. Galet va mycket spännande det finns där. Jag fick begränsa mig något och gick därifrån med en film om musikterapi, 5 nothäften, 3 CD-skivor samt 6 böcker från min favorithylla - hyllan för facklitteratur i ämnet medicin.
Eftersom jag faktiskt hade ledig förmiddag passade jag på att shoppa lite grann också. Jag hann bara med en liten stund, sedan hade jag lunchdate på högskolan. Med pappa. Det var mycket trevligt och mycket gott. Som efterrät fick jag en guidad visning av nya skattehuset och fick hälsa på diverse skattemasar. Trevligt trevligt. När klockan närmade sig 13 gick jag till dagcenter Ängen för att möta upp med Ronny och spela lite piano. Efter en timmes spelande sprang jag iväg till bussen för att hinna i tid till nästa jobb. Hämtade mat på vägen och gick sen och handlade ännu mer mat, tillsammans med min brukare. När klockan äntligen blivit 18 fick jag gå hem. Hem och städa.
Nu kommer jag fram till vad jag ville ha sagt.
Jag var alltså mer eller mindre på jobb i typ 1½ dygn. ---> Det är synd om mig!
Jag fick igår dessutom veta att kollegan som är sjukskriven och som jag hade hoppats skulle komma tillbaka i början av mars med största sannolikhet kommer vara sjukskriven hela mars och troligtvis april också, och chefen vill att jag ska ta hennes pass. Dvs. över 100% tjänst i kommunen två månader till + min ABF-anställning.
Katching! 
 Bara jag inte går sönder......
Nu ska jag snart äta lite lunch, sen iväg och spela lite piano på Torggården, sen direkt iväg och hämta mat och jobba natt. Igen.
Mitt liv går på repeat.
Och tankarna är kvar där de var i somras, för den som förstår vad jag menar...  =(

Idag har jag shoppat två sjalar och ett linne.
Woho.

Jag är fortfarande alldeles upprymd efter gårdagskvällens körövning, som jag nätt och jämnt hann med.
Så här var det. Jag la mig på sängen för att sträcka på ryggen/vila ögonen en stund. Det var strax efter fyra.
Sen vände jag på mig och kollade vad klockan var.
1855. Kören börjar 1900.
Jag hann nästan i tid.
Nåja, vi övade hursomhelst på U2 låtar hela kvällen. Vi ska göra en stor grej i mars, vi och lite andra körer. Kommer bli ca 70 pers i kören, och bara U2. Så himla nice kommer det bli. Och det var gött tryck redan igår, trots att det "bara" var "min" kör. 8 pers var vi igår, då fattades en.
Så det ska bli riktigt kul att vara del i en stor kör igen, om så bara för en dag.
Annat var det på gymnasietiden, jag säger då det.
M-hm. Nu luktar det frisersalong här och jag är ganska stressad över att jag strax ska iväg på musikjobb och sen direkt iväg och jobba natt, men på nåt sätt löser det väl sig, det brukar det ju göra.


Ljudbok måste vara bland det smartaste som finns...
Och Ron´s min är kanske den mest talande genom tiderna.

Okej, jag vet knappt ens varför jag är vaken så här dags på dygnet, än mindre varför jag har tid över till att sitta vid datorn.
Men här sitter jag.
Min kropp är i nåt slags chocktillstånd.
En kollega till mig är sjukskriven och jag får jobba.
Denna veckan är de ca 140% jag jobbar, om jag inte har räknat alldeles fel.
I marsmånad kommer jag antagligen snitta >130%
*katching*
Det gäller bara att orka också.
Det är ju scout (fast jag missar två veckor nu pga. jobb...) och tonår och kör och musikjobb inkl. övande också.
O så.




Så förfärligt trött.

Jag gjorde det sjukaste någonsin idag!!!
Sånt där som tjejer absolut inte gör och definitivt inte skryter om i sin blog.
Men jag gör det ändå.


Let me walk you through it.
Jag kände mig lite (o)rolig i magen, ingen större fara, faktskt...
Men så gick jag på toa, satte mig för att pinkulera lite, och när de musklerna slappnar av tror vissa andra muskler att de också får göra det, som Alan Harper så vackert uttryckte det.
Ja, so far är det väl inget särskilt ovanligt.
Det som kom ut var dock det. Ja inte det som faktiskt kom ut, men i vilken kaliber.
Seriöst, den prutten varade i minst 20 sekunder!
Det är bland det sjukaste jag över huvud taget har varit med om! Alla kategorier.
Och jag kände mig ens inte särskilt uppblåst eller gasig innan...
Jag satt där med tappad haka och bara förundrades.

Ja-a, det var väl det enda som har hänt mig som är värt att berätta.
Jag har idag insett att jag pga. sjukskrivningar och annat jobbar ca 130-150% denna månaden.
Woho!
Jag älskar när finanskriser inte påverkar mig nämnvärt. Det gör mitt liv värt att leva.

Jag sitter här, iklädd mina nya glasögon, och jag har så smått kommit till insikt om att jag alltid blir lite lagom jönköpingsironisk så fort jag får på mig dem. Det är ju.... ehm... kul. Liksom.

Oh, yes. Nej, men så attehh...
Jag ska väl inta sängläge. Det blev inte så mycket sömn inatt.
25timmarspass med ofungerande sömn är ingenting jag rekomenderar. Någon.
Men jag är glad att jag gjorde det, saker har hänt som jag enligt lag, antar jag,  inte får berätta om, eftersom jag har tystnadsplikt och sånt, men det var gött att få se en brukare när mig visa prov på förtroende och mycket välförtjänt och stor stolthet.

Tack för idag.
// Fisen.

Onsdag. Igen.

Jag har börjat skriva drömdagbok. Alltså - på morgonen tar jag ett par minuter till att försöka minnas vad jag har drömt, istället för att bara rusa upp och tänka på dagen som ligger framför. Sedan sätter jag mig och skriver ner det drömda. Jag har bara precis börjat, så jag har inte kommit fram till nåt än, men det känns ändå lite spännande. I vanliga fall när jag minns att jag har drömt nåt så tänker jag att jag får tänka mer på drömmen senare under dagen, men by that time har jag allt som oftast hunnit glömma bort det alldeles. Nu när jag har tagit ett par minuter åt detta direkt på morgonen har jag sedan gått och kommit ihåg fler detaljer under dagen. Väldigt mysigt faktiskt, även om drömmarna inte alltid är det.
Så ja, det kan jag rekomendera att göra, faktiskt.



Sedan fortsatte jag morgonen med att plöja disc four av 6e säsongen av SATC, nedbäddad i en stor fåtölj.
Det var nice. Som tusan.

Vad som är mindre nice är att jag är småförkyld(are än vanligt).
Igår på jobbet var vi ute på luff (=promenad) vid en mycket, mycket kall sjö by the name Vättern. Jag frös och frös och frös. Jag misstänker att Vättern är att beskylla för dagens hälsotillstånd.
Vidare har jag lite lagom mysig "träningsvärk", det gillas!
Inte egentligen träningsvärk, men lite så där mysigt så det är lite, lite stumt, liksom.
Så i eftermiddag går jag på ett 25timmarspass som helt logiskt slutar imorgon eftermiddag, och det tar emot lite, dåva...
Jag är inte så jäkla pigg....
Och på tal om drömmar så drömde jag ju om honom igen i natt. Suck.
Trött är ett bra ord för att beskriva mig.
Och så smått misspepp.

Men jag tänkte att jag ska sätta mig och öva lite piano nu. Det kan vara bra att göra det, med tanke på att jag är anställd pianist nu för tiden. Typ.



Ibland när pappa kommer in i mitt rum för att prata lite ser jag hur han tittar längtansfullt på denna samling.
Den är stor och skrymmande. Men fin. I den helt enorma väskan med röda kanter finns ett gäng notböcker och texthäften som jag har med mig ut när jag jobbar. På bilden saknas dessutom en fiol. Bara för att skryta lite. Samt min korg med flöjter och munspel och rytminstrument. Bara för att skryta, som sagt ;)

James Morrison, hörrni, hans musik är rent ljuvlig!
Leta upp och lyssna - NU!

Ha en bra dag.

Varför bloggar jag egentligen?
Och varför läser ni min blogg?
Jag skriver ju bara skit.....

Nåja... Så länge jag har återkommande besökare så fortsätter jag väl.
Även om jag inte har så mycket att komma med.
Att bara rapa upp vad som händer i mitt ack så tråkiga liv känns ganska meningslöst faktiskt.
Men idag var jag ute och gick. I skogen. I snön. En mil. I solen. Det var skönt.
Harry Potter and the goblet of fire förgyllde promenaden på ett utmärkt sätt.



Cedric Doggory, ja tack.


Även igår kom jag ut i min älskade skog på en ganska lång promenad. Med jobbet, så att säga.
Vi hade ett mycket bra samtal om döden.
Ja-a, jag har lagat massa tacopaj också, det är ju gott...
Paj är otroligt underskattat, if you ask me. Lätt.

Veckan som kommer är full av jobb. Gött, men tröttsamt.
Jag är ju inte riktigt van vid att ha massa saker att göra, särskilt inte flera dar irad.
De andra kidsen har sportlov, men jag jobbar arslet av mig.
Nåja, det är rätt nice det med.

Och inför musikjobben har jag ca 50 låtar jag måste lära mig.
Gamla godingar såsom Kristina från Vilhelmina, Änglahund och Brittas resturang.
Inte riktigt min kopp te, så att säga.
Men vad gör jag inte för pengar?
(I feel cheap)


Popcorn?  Sure, I´m there! Så lätt är det... cheap.

Fredag. Städdag.
Jag ser fram emot mina städdagar nu för tiden. Jag tror jag börjar bli vuxen, grymma öde. Men det är så skönt att få göra rent, plocka ordning och låta tankarna sväva. Med ljudbok i öronen är det sannerligen ett nöje.

Igår var jag iväg på musikjobb tillsammans med min kollega, och bland annat så sjöng och spelade vi visan om Styrman Karlsson. Ronny kunde inte den riktigt, vilket ledde till att jag fick hänga på mig micken och sjunga. Efter förrättat verk och alla instrument inpackade i bilar sa Ronny med uppriktig förvåning  "du har ju en helt fantastisk sångröst!  Det visste jag inte, jag blev alldeles förvånad, jag har ju inte riktigt hört dig förut."
Ja, vad svarar man på det? Att han är förvånad, ska jag ta illa upp?  =P
Ett liknande scenario utspelade sig när jag sjöng i kyrkan för litet sen. Min gamla (nej, hon är inte gammal, men man säger ju så) barnkörledare kom fram och gav mig en stor kram och sa "Det är så kul att du sjunger så bra. Du sjöng sååå falskt när du var liten."
Haha, ja-ha?!  Vad säger man, liksom.

Och på tal om kyrkan så hade jag och David ett möte med Heidi igår. Nya ungdomsledaren. Jag gillar henne skarpt!
Jag tror att både jag och David känner att detta är en välsignelse och ett riktigt lyft. Sen får vi se vart det leder. Tonår ska omformateras en del, och jag tror det blir bra. Riktigt bra. Och spännande.

Så igårkväll, slutkörd efter jobb - möte - scout (barnvakt  ;P ) skjutsade jag storebror till andra sidan Jönköping, körde hem och insåg att det var mer dimma inne i huvet än utanför, rundade hörnet på huset och plötsligt låg jag på rygg med händerna frenetiskt greppande om huvudet, övertygad om att min höftled hade sagt upp sitt kontrakt med omedelbar verkan.
Jag övervägde stilla att leta fram mobiltelefonen, ringa till telefonen där på andra sidan dörren och be den förälder som svarade att komma ut och rädda mig.
Jag insåg att det var väl drastiskt, vickade försiktigt på foten, sedan på knät, sedan i själva höften. Nog gjorde det hutlöst ont, men inget var av.
Så skönt.
Idag är jag fortfarande öm, har svårt att gå i trappan, men mest pga. knät som också fick sig en kyss.
Så dagens vishet till er alla är att ta det lite piano, så att säga.
Och så vill jag naturligtvis att ni ska tycka lite synd om mig. Ja, ganska mycket, om sanningen ska fram.

Nåja, jag ska fixa lite mat, plocka färdigt det sista, packa väskan och ge mig iväg för att jobba ett gött 25timmarspass.
Datorn packas med, eftersom det ryktas om att det ligger ett mobilt bredband på jobbet som jag har fått en kod till.

Den är fint!

Aldrig har det väl hänt att jag har vaknat av mig själv före nio och vart sugen på att kliva upp!
Inte heller idag hände det. Men väl kvart över nio. Inte så illa pinkat!

Och utanför fönstret strålade solen, så efter ett par minuter vid datorn insåg jag att jag inte borde sitta här. Så jag drog på mig lite kläder, stoppade hörlurarna i öronen, satte igång Harry Potter and the Prisoner of Azkaban och gav mig ut i kylan. Skogen här på berget var smockfull av söndagspromenerande. Det är ju både bingo och tipspromenad, vettja! Nåja, jag gick utan frågor, och det var skönt! Väl hemma sprudlade inspirationen och det blev en stor sats müsli också. Nice.

Mitt goda humör blev ju knappast sämre av att jag nyss fick en ros. =)

Oh! Till mig?!!

Ja-a, what else... Ska jobba idag, igen. 43 timmar denna helgen... Igår hann vi bland annat med 90 minuters stilla stående på Ica´s godisavdelning. Jag och min brukare (med PWS) alltså.
Hejja på!
Vi ska dit idag igen, jag hoppas det går bättre...

Jag beställde hem lite glasögonbågar för provning igår. Ska bli spännande att se hur de ser ut i verkligheten. Verkar onekligen lovande. Så vi får väl se hur det blir.

Mitt rum börjar bli lite för litet. Beroende på hur man ser på saken. Det beror på att jag trängs med mina instrument som jag har fått omplacera en aning.
Jag lever tillsammans med 3 gitarrer, 2 fioler, en cello, en keyboard (med stativ). Det är en vacker samling. Sannerligen.


"Dagens look" - om jag ska vara ärlig vet jag ens inte om det är good eller bad hairday...