dan för dopparedan!!

Igårkväll hamnade jag på en uppesittarkväll, med goda vänner, god mat och mycket gott julgodis.

Jag är ju inte den som är den som gillar klyschiga saker i allmänhet, men hur klyschiga sådana kvällar i teorin än är så njöt jag i fulla drag igår. Helt fantastiskt.

Jag var inte hemma förrän imorse, faktiskt.

Lovely!

 

Nåväl, jag har lovat bilder. och jag lovar inte saker jag inte planerar att hålla.

 

 

Till att börja med tänkte jag dela med mig av vad som kanske är mitt bästa jultips, något jag improviserade fram förra julen och gjorde tradition av iår.

Det är liksom lite så där på en höft, man tager vad man haver. Clementin skuren i klyftor med skal och allt, dofta över kanel, limeteblad, stoppa ner ett par kryddnejlikor, och toppa med ett par granskott.

Julen i en liten kopp. Potpurrit håller i lite drygt en vecka, på ett ungefär, sen blir det mögligt och dant. I förra omgången hade jag citron och lime men ingen gran. Man tager vad man haver och det luktar därefter.

Typiskt gott hur eller hur.

I köksfönstret har jag också hyacinter. Jag har inga hyacintglas så jag tog vanliga dricksglas och modifierade lökarna lite med ståltrådsmärlor för att hänga dem om kanten, liksom. Funkar utmäkt. Jag tog den här bilden igår på förmiddan och inatt slog hyacinterna ut, precis lagom till jul.

Ja-a, precis som förra året så får jag inte riktigt plats med en julgran i år heller, så jag fipplade ihop en miniversion.

En konisk stomme av något slag (jag hittade en slags prydnadsgran typ trä på myrorna), små kvistar och skott från granris och sytråd. Börja nedifrån, fäst några kvistar genom att vira sytråden runt, runt, fortsätt med några kvistar i taget tills hela varvet är klart, flytta sedan upp en liten bit, så att nästa varv täcker själva bindningen. Toppen kan vara lite knepig att få snygg eftersom tråden liksom måste vara ytterst, men dölj så gott det går, och toppa förslagsvis med en rosett.

Som hittat!

Det kan vara en klok idé att spraya granen med vatten ett par gånger, men den håller inte så värst länge ändå, så det gäller att passa på att njuta.

Eller ja...

Nu låter jag som en damtidning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin