sjomajlin

Jag vill inte gnälla. Jag vill faktiskt inte det.
MEN!
Idag vaknade jag med så-in-i-norden ont i axlarna, insåg snart att det strålade ner ända ut i händerna som var ganska svullna. Ont längs ryggraden och ner i höfterna också, men axlar, armar och händer var värre än på mycket länge. Jädra myalgi som liksom under natten bara bestämmer sig för att min dag ska suga...

Och värktabletter hjälper inte... Jag var hos en läkare för att försöka få ut några starkare "vid behovstabletter", men han var så vänlig och upplyste mig om att värktabletter inte hjälper. Nej... precis.. det var liksom därför jag var ute efter nåt starkare...
Håhåjaja, jag svepte i mig lite voltaren ändå, för att förebygga muskelvärk och inflamationer, som jag lätt drar på mig när jag går och spänner mig för att jag har så ont...
Och så självmedicinerade jag mig med te.

Idag är det liksom bara en sån dag....
Här om dagen tänkte jag tillbaka på hur jävligt (ja, jag svor) jag mådde, framförallt under gymnasietiden och hur evigt tacksam jag är över att jag mår så mycket bättre nu...
Det är flera månader sen jag hade en sån här dag sist. I gymnasiet var det ett par sånna här dagar i veckan.

Jag vill inte gnälla, för det hjälper inte. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig, för det hjälper inte heller.
Men jag måste få ventilera mig lite ibland, och jag vill bli förstådd och jag vill sluta skämmas över att jag inte är riktigt frisk. Så det så.
Och så får jag panikångest ibland, och det vill jag också sluta skämmas över, SÅ DET SÅ!



tack för visat intresse.