sjomajlin

Efter så många tårar att jag höll på att drunkna, ilska så tavlor for från väggarna och knytnävarna ömmade, panikångest och sömnlösa nätter fick jag ett telefonsamtal.

Jag fick nästan nypa mig för att se om det var på riktigt, jag var alldeles rusig. En våg och en vändning och skeppet tar fart mot det oändliga djup som vi kallar hav, för att citera Charles Hårfager, vilket jag tydligen gärna gör när känslorna och vågorna svallar.

Det hela behöver redas ut och jag behöver landa. Jag har inga som helt illusioner om att det vore nån fara att "avslöja hemligheter" här på bloggen, så som större bloggare gör, men jag känner ändå att jag vill ha ordning på torpet och inte fantisera iväg.

Det jag vill ha sagt är att något nytt har hänt, det har vänt, nu fortsätter äventyret och det snurrar i mitt huvud.

Tacksamhet och extas.

 

Tack för visat intresse.