sjomajlin

Jag minns inte vart, men någonstans har jag läst eller hört en lärare påstå att det heter "man lär så länge man har elever".

Klokt sagt.

Jag har ju gått och blivit lärare jag. Ja, kvinnorna i mina sycirklar kallar mig läraren, iallafall. Men det är inte bara "mina elever" isåfall, som lär sig saker. I mitt huvud råder totalt kaos som inte blir bättre av ett visst mått av språkförbistring.

 

Ikväll hade en kvinna med sig två stora tyger och en klänning. Hon ville ha hjälp att klippa till en klänning, likadan som den hon hade med sig.
Det tog en stund innan jag hängde med på vad hon pratade om.
I sydligare länder finns dessa DIY-klänningar att köpa på typ marknaden, ca 4 meter tyg med ett fantastiskt broderi som ska vara halsringningen i ena änden, och två mindre men fantastiska broderier i andra änden, som ska bli ärmslut.
Mellan broderierna får man alltså klippa till ett framstycke, ett bakstycke och två ärmar bäst man vill, one size fits all, blir bara olika mycket spilltyg,
Lätta, mjuka tyger. Klänningar man använder hemma om man bjudit hem andra kvinnor, ungefär som mysbyxor.

"Det här måste jag få ta kort på!" sa jag, "jag har aldrig sett nåt liknande"

Vilket påhitt va!
Men fantastiskt!

Vi kom dock inte så långt att vi började klippa, det kom tygväskor emellan.