Dagens tavla
Ett inlägg om komplimanger och jugoslaver.
Men låt oss börja lite tidigare.
Idag rastade jag cykeln lite. Med 19 stycken femhundralappar i ett vitt kuvert i fickan. För att betala bilen.
Jag slank inte helt obemärkt in i receptionsområdet på skatteverket, vinkade till herrarna bakom disken och väntade sedan på klicket. Sedan gjorde jag en tavla. Jag trodde att dörren till besöksrum två var en tung dörr att öppna. Det var den inte. Alls, faktiskt.
Ja, och för att reda ut eventuella frågetecken, så nej, jag köpte inte bilen av skatteverket. Jag köpte den privat av en anställd på skatteverket och därför var det smidigt att göra överlämnande av nycklar och så vidare där. Inga skumma affärer alltså.
Hm, jo, sen var det ju så att hela jobbet skulle på galej. Eller...
4 assistenter och 1 brukare och 1 chef for hem till den 5e assistenten på en försenad 60årsfestlighet.
Och o, så trevligt det blev.
Chefen gled in och började ösa komplimanger. "O, så snygg du är i håret".
Gång efter annan. Hon fnissade och tiggde cigaretter och smusslade med snuset.
"Du ser ut som... vad säger man på svenska?... Kvinnorna på tavlorna. Mona Lisa."
"Om man kan historia skulle du passa i romantiken. Är du sån privat?"
"Oh, va snygg du är."
Ja-a... vad säger man?
Jag blev så generad att jag var tvungen att svepa ett glas med kolsyrat flaskvatten!
Men låt oss börja lite tidigare.
Idag rastade jag cykeln lite. Med 19 stycken femhundralappar i ett vitt kuvert i fickan. För att betala bilen.
Jag slank inte helt obemärkt in i receptionsområdet på skatteverket, vinkade till herrarna bakom disken och väntade sedan på klicket. Sedan gjorde jag en tavla. Jag trodde att dörren till besöksrum två var en tung dörr att öppna. Det var den inte. Alls, faktiskt.
Ja, och för att reda ut eventuella frågetecken, så nej, jag köpte inte bilen av skatteverket. Jag köpte den privat av en anställd på skatteverket och därför var det smidigt att göra överlämnande av nycklar och så vidare där. Inga skumma affärer alltså.
Hm, jo, sen var det ju så att hela jobbet skulle på galej. Eller...
4 assistenter och 1 brukare och 1 chef for hem till den 5e assistenten på en försenad 60årsfestlighet.
Och o, så trevligt det blev.
Chefen gled in och började ösa komplimanger. "O, så snygg du är i håret".
Gång efter annan. Hon fnissade och tiggde cigaretter och smusslade med snuset.
"Du ser ut som... vad säger man på svenska?... Kvinnorna på tavlorna. Mona Lisa."
"Om man kan historia skulle du passa i romantiken. Är du sån privat?"
"Oh, va snygg du är."
Ja-a... vad säger man?
Jag blev så generad att jag var tvungen att svepa ett glas med kolsyrat flaskvatten!
Kvällens look. Tunikan har stora blommor i grönt och blått och paljetter, oooo, så festligt.
Och så slog jag i foten. Helt sjukt onödigt faktiskt.
Och så åt jag nog för mycket mat och tårta, för till slut hade jag väldigt ont i magen.
Men det var det värt. Att sitta i en skön fåtölj på en inglasad veranda, insvept i en filt med en mugg te i händerna och levande ljus och bara låta munnen gå, det är att ta vara på livet. Sånt borde man göra oftare.
Och så slog jag i foten. Helt sjukt onödigt faktiskt.
Och så åt jag nog för mycket mat och tårta, för till slut hade jag väldigt ont i magen.
Men det var det värt. Att sitta i en skön fåtölj på en inglasad veranda, insvept i en filt med en mugg te i händerna och levande ljus och bara låta munnen gå, det är att ta vara på livet. Sånt borde man göra oftare.
(Tilläggas bör kanske att min chef nog är den bästa chef man kan ha. Ingen skugga skall falla över henne på grund av detta blogginlägg.)
Nu sitter jag här, med en stor mugg te. Citron och youghurt med färgen grönt.
Fina grejer.
Men strax skall jag inta horrisontalläge i min säng, imorn klockan tio kastar vi loss från Huskvarna hamn.
Skepp ohoj!
Trackback
