sjomajlin

 

Jag och storebror slog våra kloka ihop och slängde ihop ett kakfat åt morsans födelsedag.

Sen slog hon sönder det. Men storebror ska laga det.

Det var fint och autentiskt iallafall.

 

Jag drömde att Timme tävlade i marklyft, inatt, med bruten och gipsad arm. Ena domarn sa lite snäsigt att han fick skylla sig själv om han fick ont.

Varför drömmer jag om marklyft?!

Hurra. Det är advent, det ääär adveeeent!

Tidig morgon idag, adventsgudstjänst i huskvarna. Jag fick sitta bredvid Sam en stund, innan han tröttnade.

Sen bjöd jag hem mig på lunch hos mor och far, för sen var det dags att infinna mig i öxnehagakyrkan för övning med kören och ytterligare en adventsgudstjänst. Med en bedårande slagverkare. Jag fattar inte riktigt vad det var som hände, det var som att jag blev 14 igen, på nåt vis. (Han var alltså väldigt vacker att se på, och jag blev alldeles fnissig...)

Jaja, det gick väldigt bra att sjunga, men oh, vad trött man blir av det, men det märker man ju inte förän efteråt.

Jag blev så trött så jag for hem och bytte om och sprang runt en sjö. Det är ungefär fem kilometer. På den sträckan hann jag möta samma löpare tre gånger. Jag håller stenhårt fast vid att det var han som var sjukt snabb och inte alls jag som var långsam. Så det så!

Nahh, well. Sen vankades det hursomhelst kvällsmat i ljussken. Första adventsljuset brinner, adventsljusstakarna i fönstret och min julbok har åkt fram också. Och så lyssnade jag på radiojulkalendern från typ -93, inspelad på kasset.

Mamma Mu och Kråkan, det är grejer det.

 

Det är inte det att jag är tjock, det är det inte.
Det är gräset som är för kort...

En av många saker jag inte gillar med vintern är dessa spontana torra fläckarna.
Jag har varit väldigt noga med att använda vantar och handskar, och smort in mig när jag tyckt jag behövt och ändå vaknade jag imorse med en stor torr och kliande fläck på handen. BLÄ!
Nu har jag smort på med försvarets och honung, det borde hjälpa. Hoppas jag.

 

Årets bästa add till julspellistan. Och diverse andra spellistor. Galet vacker!

 

Jag tycker det är lite coolt att youtuba Freda och få vara lite mallig för att jag sjunger i Samuels kör.

Grymt duktig musiker...

Raggmunk med mamma-kokt lingonsylt och kall mjölk, det är mat för gudar det.
Åh, så gott. Och en mugg te på det...
=)

 

Åh, det var en fantastiskt konstig påsk iår... Jag längtar tillbaka...

Min pappa är inte som andra pappor, tror jag. Jag har aldrig haft nån annan, så jag kan inte jämföra.
Igår åkte han tåg från Härnösand hela dan. Och spottade en massa kändisar.
I första klass, som staten tydligen bjuder sina anställda att resa, ingår kvällsblaskor och pappa lyckades rycka åt sig två, och märkte det halvvägs ner i gången till sin plats.
Där stod en skäggig karl och funderade på om han skulle sätta sig eller gå till bistron direkt. Eller på toa. Vad vet jag. Pappa tog tillfället i akt att bli av med ena tidningen iallafall, och karln tackade och satte sig.
Sedan informerade pappas sällskap honom om att det var självaste Lars Winnerbäck pappa försett med lektyr.
Way to go!

Idag åt jag på Max med mina föräldrar. Och försökte lära dem hur det går till. They were all over the place.
På restauranten lufsade en anställd runt i björndräkt. Pappa fjäskade till sig en kram, och lyckades i en snygg manöver trycka till med axeln så björnens huvud höll på att flyga all världens väg. Men det slutade 1-0 till björnen. Och alla i den fullsatta restauranten skrattade hjärtligt.
Det var fint.

 

jag är så jädra rolig ibland....

jag är så förskräckligt trött på att bli besviken på mänskor...
och ändå fortsätter jag att lita....
*alla pekar på idioten*....

Det finns ett gäng olika klipp om Team Hoyt, och jag blir aldrig mätt på att se dem.
Jag kom att tänka på dem idag när jag var och simmade, och började gråta i bassängen.

Nu ikväll har jag tittat på ett par och är alldeles blöt av tårar. Riktigt hulkande fulgråt. Varje gång.

Det här är så vackert och så inspirerande. Det här är kärlek.

 

För drygt en månad sen bad min chef mig att söka en tjänst som låg ute.
Jag lydde. Sedan fick jag ett brev som tackade för min ansökan och informerade om att det var drygt 150 sökande och att intervjuer skulle hållas snarast.

Idag fick jag ett nytt brev. Inte en kallelse till intervju, men ett anställningsavtal att skriva på och skicka tillbaka.

Fast tjänst på 24.3%.

Jag blev så glad så jag sprang ett varv runt närmsta sjö.

Nu har jag plötsligt fast anställning upp till 90.3%. Det känns vuxet. Och bra för pensionen, som Marcus så sakligt påpekade.

 

(Även i mitt svett håller jag den starkt rosa linjen.)

Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak.
Typiskt bra måndagslåt.

Kvällsmat, sedan kör. Mihh.

Typisk lördagslåt.
Nu ska jag dricka ett stort glas vatten, placera lite bronzingpuder på mitt ansikte och fara till grannstan och fira pappa i förskott.
hej.

 

Jag hittade nån grej på facebook som räknar ut vad man ska bli när man blir stor.

Fruktansvarig, tydligen. In close-up "här är några av grejerna som maskinen hittade hos DIG: planera vin handla miljö park inspiration"

 

Ehm, ja. Planering, eller snarare brist därav delar jag ganska ofta med mig av på facebook. Miljö, park och inspiration känner jag att jag kan stå för, även om jag inte riktigt förstår från vad det är plockat. Handla... ja-a, det gör jag ibland. Flera gånger i veckan, om jag ska vara ärlig. Men vin? Vin?!

Jag är förtusan absolutist och har aldrig ens SMAKAT på vin.

What?!

Förtal!

Efter ett par längder i bassängen på en allt för klen frukost, och en god stund i bastun var jag något mör i hufvudet.
I omklädningsrummet tappade jag kollen, en stund.
Samtidigt som jag skruvade av locket på deon tänkte jag att jag borde smörja läpparna.
Bra idé!
Jag hejdade mig innan jag gjorde något dumt, dock.
Nu luktar läpparna honung, armhålorna deo och håret luktar hallon, allt som sig bör.
Dags att dra på strumpbyxor och en klänning och åka till jobbet.
Fint dä!

För att fylla på med tantpoäng i kvoten åker jag och simmar ett par längder med tanterna nu.
Hej

Att klä på sig, posa och äta frukostmackan samtidigt...

Ja-a....

Okej, dagen började med att jag försov mig.
Inte tillräckligt mycket för att bara slänga på mig kläder och rusa, utan så där lagom så jag faktiskt hann sitta ner och äta frukost men var tvungen att stressa så pass att jag bara fick ont i magen av det.
Nåja, jag fick med mig morgontet i en termosmugg i bilen och hann alldeles lagom i tid till första jobbet och körde lagligt hela vägen dit.
Det gick bra, förmiddagsjobbet, på det hela taget. Vi hade inte riktigt koll, nån av oss, personalen önskade sånger vi redan hade sjungit och klippte i sin huvuden. Jag harklade mig i mikrofonen i varje paus.
Efter en timme packade jag ihop och for hem på långlunch och gjorde som det står i visan.
"På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant."
Johodå, fredagarnas långlunch passar lagom att städa på.
Jag fick en knäpp och skruvade loss vattenlåset på badrumshandfatet, rensade där och även golvbrunnen i duschen.
För att inte kräkas eller börja gråta tog jag så många djupa andetag att jag var alldeles yr i nån timme efteråt. Kanske bär koffeintabletterna del av skulden, jag vet inte, men yr var jag. Och jädrar vad äckligt det var i avloppen. Jag ska aldrig mer tvätta mig, tror jag.

Jaha, klockan slog dags att åka på eftermiddagsjobb. Iväg for jag, men det var så tjockt med trafik att jag snittade 4 km/h i en kvart. Upp med telefonen och ringde till stället jag skulle och meddelade att jag blev sen.
Kom dit efter ett tag, plockade tankspritt ur förstärkaren och väskan med sångböcker och mikrofon och kablar ur bagaget, slog igen luckan, gick därifrån, kom på att jag skulle låsa bilen också, kom fram till dörren och skulle precis ringa på när jag fick en känsla av att ha glömt nåt. Funderade en liten stund. Ställde ifrån mig förstärkaren och älgade tillbaka till bilen och tog med mig keyboarden och stativet också. Bra att ha liksom.
Sen gick det jobbet bra, trots att jag fortfarande var både yr och förvirrad.
Ja... Fredagseftermiddagarna bjuder på två gruppboenden på schemat och även det andra gick bra, egentligen. Jag fick order om att ropa på personalen om killen med brutet lårben försökte resa på sig.
Fast när han försökte resa på sig talade jag om för honom att han fick vänta, så gjorde han det.

Nej, ska jag vara helt ärlig så har jag egentligen inte så mycket att säga, men...
Det har blivit så mycket annat krafs på bloggen på sistone, samtidigt som jag mest har läst bloggar som handlar om så mycket vardag så jag känner att jag behöver förankra min blogg lite i min vardag.

Snart kommer en kvällsskiftsarbetande vän över för ett par omgångar carcassonne. Jag tänkte poppa popcorn tills dess. Och sträcka lite på ryggen.

Inspirerad av Ingrid har jag skaffat en liten bricka som står på köksbordet och förvarar godsaker på ett säkert sätt. Örtsalt, havssalt med tång, kanel och...

...inspirerad av Ingrid har jag också knåpat ihop en sån här liten fröblandning. Pumpakärnor, melonkärnor, psyliumfrön och krossade linfrön. Goda att strössla på (den ekologiska a-)filen (med hallon- eller svartvinbärssmak... Galet god fil.) Och himmelskt att strössla på salladen!

I ugnen rostas solrosfrön med honung och kanel. I med det i den tomma glasburken på brickan sen. Perfekt.

För många, många år sen zappade jag förbi en film som jag inte tittade på. Men en replik fastnade. Art is anything that reminds you to stay alive. Oj den fastnade. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Men det sitter väldigt fast. Jag går och väntar och längtar efter stunden då det kommer falla på plats.
Men tills dess skulle jag bra gärna vilja se filmen. Om jag bara visste vad den hette...
Kanske kan ni, kära blogglovers, hjälpa mig?
Det var en sån där typiskt amerikansk film om en lärare som antagligen börjar på en ny highschool i ett ganska rough neighbourhood. En av eleverna, en svart kille, vill jag minnas, har en slags koja uppe på taket av sitt hyreshus. Läraren hälsar på honom där, och kojan är mer eller mindre tapetserad av teckningar och skisser. Jag minns inte riktigt, men kan väl gissa att läraren försökte säga till killen att han är duktigt och att han borde satsa på konsten eller göra nåt mer av den, och att killen då svarar att konst är inget att hänga i granen, nej, konst är egentligen vad som helst, bara det påminner dig om att leva.

Hjälp mig!

Det är inte okej att vara så här trött...
Idag har jag iofs fått i mig både frukost, nån slags lunch och en ordentlig kvällsmat, och det är mer än jag lyckats med the last few days, så det finns nog hopp om 'et.
Hmm...
Borde lägga mig nu, enligt all logik, men min kropp är inte logisk.
Jag får lov att vänta ett tag till för att slippa ligga vaken och vrida mig av och an till småtimmarna....
Håhåjaja...

 

Det här var nog den bästa idén min hjärna har värpt fram på länge.

Jag kallar dem ankel-raggsockar. Som vanliga raggsockar, men jag gjorde bara tre varvs resårstickning istället för 15 cm. Förträffligt bra.

Nu ska jag typ sova... eller nåt...

jädra skit-höst....

Jag rotade efter lite bilder i mammas och pappas dator och hittade dessa tu, out of the blue.

Oj, va jag saknar Gustaf helt plötsligt.

Och Sjövik.

Och sommarn.
Och att få plats i de där jeansen.

Johodå, helgen och nattens känningar var på riktigt. No firedrill.
När jag stressar eller har för mycket omkring mig får jag ont i halsen. Direkt. Som ett brev på posten. Varför man nu jämför med det...
Om jag inte "drar i handbromsen" då, då blir det till sist panikattacker och så pass orörlig kropp att jag har svårt att ens ta mig ur sängen för att kissa. Det har jag fått lära den hårda vägen.
I natt vaknade jag flera gånger med en svidande hals och hoppades att det bara var nattdelirium, trots att jag ju kände det igår också, i kombination med hög puls.

Well. Jobbade en timma idag sen var jag precis färdig. Körde in till stan och gick upp till kontoret, lämnade några listor, slank in på Ica på väg tillbaka till bilen, köpte juice och fil och höll på att svimma. Skyhög puls, flämtande andning, genomsvett och domningar i benen.
Jag tackade tursamt nog nej till extrajobb idag och imorn.

Nu är det nämligen jag som letar rätt på handbromsen här.
Nu: horrisontalläge med 5 strumpstickor.
Sen: tanka energi på körrepet ikväll.
När energi finnes: sluta blogga så jädra klyschigt.

There we have it.
En mugg te också, kanske.
Om jag orkar gå ut till köket.
Och tillbaka...