sjomajlin

På msn: pampig klassiskmusik, typ när en stor skurk kommer fram, går så här Dididididididididididi,baaaaah, baa, ba, bah, dididididididididididi, baaah baa baaa baaaaah, dididididididididi.
Vad kan den heta?

Hjälp?

 

Jaqee fick flytta in i skåpet vid fönstret, jag tänkte outside of the box och tro mig, it´s a good thing att jag är så barnsligt förälskad i tejp.

Såattehhhh. Jag är nöjd.

För eller senare kommer en remsa till översta hyllan också.

Jag vet inte om det är Anna som har härmat mig, eller jag som härmat henne, eller om våra respektive scoreboards är på tok för olika för att ens kunna jämföras. Hennes är ungefär tusen gånger smaskigare än min.
Det jag keepar track of är mina vuxenpoäng.
Idag har jag samlat på mig några stycken, nämligen.
Jag har frostat av min frys. Det är bra att göra det, det ska man göra, men the fact of the matter kvarstår, det är inget man direkt sysslar med som tonåring.
Jag räddade dock poängen från att go berserk jordskredstyle genom att sitta uppe typ mitt i natten med frysdörrn på vid galvet, så jag vill gärna tro att det blir plus-minus-noll.
And, as ya´ll can see, när jag sitter uppe på nätterna blir jag trött, när jag är trött är jag lousy på att hålla mig till svenska språket. But hey, who gives a rats ass?, käns som något Miranda skulle sagt. Hon och hennes klick har hållt mig sällskap i natt, along with en fantastisk platta jag snubblade över på spotify. Vild i skogen, check it out now!

Och nej, naturligtvis har jag inte bara sett SATC varvat med smältande is.
Jag har också sysslat med pyssel deluxe som gjort min kropp till ett smärtans tempel. Sitta på golvet ihopvikt åt alla håll i många timmar är ingen god idé.
Nåja, bilder på pysslet kommer strax i ett alldeles eget inlägg.

Hej

Visst är det snyggt?
Ingen falsk bygsamhet här inte.
Faktum är att det nog är två månader sedan jag klippte mig sist.
Trots detta faktum är det, den senaste veckan fem, av varandra oberoende personer som har kommenterat att jag klippt mig och att jag passar i min nya frissyr.
Confusiato!
Men okej då, tack tack, jo, jag är rätt nöjd med håret själv faktiskt, kul att du såg det.

På söndag är det mig ni hör sjunga och spela i lokalradion,
på tisdag är det mig ni ser sjunge och spela i lokaltv.

Be there.

Efter en kväll med livliga scouter är det inte så tokigt att sitta framför datorn och se på SATC, dricka te som smakar pepparkaksdeg och äta safransskorpor.

Jag har en dunjacka som är lång och går ner på låren och är så varm och mjuk och skön.
Det är min första dunjacka, ty jag har egentligen aldrig velat ha någon.

När jag gick i mellanstadiet var det högsta mode att ha en bullig och varm dunjacka och de coolaste tjejerna i klassen skröt om sina nya duntäcken och dunkuddar. Jag fick prova kuddar och täcken när jag sov över hos kusinerna och tyckte inte det var ett dugg behagligt.
Fast jackorna var ju bra snygga...

I samma veva fick jag höra hur hemsk dunindustrin är.
Fåglar plockas levande, blir tillbakasatta i alldeles för små och trånga burar i väntan på att nya dun ska växa ut.
Som 10åring bestämde jag mig för att det inte är okej och att jag absolut inte ville vara en del av denna industri.
Så jag ville aldrig ha nån varm och bullig dunjacka.

Fast för två år sen fick jag ett par kassar med kläder som hade krympt i garderoben för min svägerska. I en av dem låg denna jacka. Då såg jag min chans. Denna jacka hade jag ju inte köpt. Den hade redan använts och det skadar ingen om jag också använder den, snarare gynnar det mig att jag kan hålla mig varm och go.

Jag köpte en vattenkokare idag. Bra grej ju.
När jag kom hem med den packade jag stolt upp den och läste faktiskt igenom bruksanvisningen lite snabbt, trots att jag egentligen vet hur man använder en dylik.
Trodde jag!  Shit va fel jag hade.
Jo, förstår ni. I bruksanvisningen står att vattenkokaren inte får utsättas för varken fukt eller värme.
Hah! Vilken tur jag läste, jag som hade tänkt koka vatten i den.
*Idiotförklarad*

När jag vaknade imorse var det 22 grader i min lägenhet.
Inte mig emot!
Men om man är van vid att det är 16-17 och har ordnat täcken och klädsel därefter, då blir man varm och får lite lätt huvudvärk redan innan man vaknar.

Okej, i somras och höstas plöjde jag roomservice och skrev både en och två rader om hur fantastiskt sagda program är.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet som nu har hänt. Nya säsongen av denna underbara produktion har inget kvar av sin forna excellens. Nåja, det var inte alldeles sant. Johnnie  och Mattias är kvar och de får faktiskt vara i både bild och ljud nån gång ibland.
Men resten?
Ett gäng designers, scenografer och annat som katten släpat in, som ens inte vet hur man använder verktyg, de får mer utrymme än grabbarna som är roomservice´s ansikten. Ingen humor, ingen charm, stress, hetsiga klipp, ingen relation med rumägarna.
Ett nytt äntligen hemma, fast sämre.
Och grejen med roomservice var ju att det var så helt olikt äntligen hemma och de andra programmen som är exakt likadana. Grejen med roomservice var ju att det var unikt.
But not any more.

Jag fyndade en karaff (karraff?) på, hör och häpna - maxi häromförleden. Den är grön och lagom stor och jättefin och billig var den också. Och typ det godaste som finns i hela livet är saft på citronvatten, alternativt citronvatten med saft.
Gärna ekologiskt. (Shit vad nära jag var att göra en smiley...)

Ja-a, idag har pappa och jag bogserat bil genom centrala jönköping i lunchtrafiken. Det var helt hysteriskt och iskallt. I skitbilen, som jag satt i, där var det minst sagt minusgrader. Utandningsluften frös till is på vindrutan så jag fick lov att sitta och skrapa den på insidan samtidigt som jag höll koll på hur pappa körde och bromsade och styrde egna bilen.
Men ja, det gick bra till slut iallafall.

Fast hela dagen har ackompanjerats av en huvudvärk som inte får av för hackor.
Jag snoozade bort hela min morgon och fick panikköra till jobbet och insåg inte förän jag var framme att jag inte hade med mig någon keyboard.
Och jäklar vad kallt det är överallt. Igen.

Nu är det mat, sen blir det en sväng till IKEA, om huvudet tillåter.

Där får jag vila ut.

Det ringde på dörren. Jag fick en kram, en puss på pannan, ett "det ordnar sig". Och det gör det. Det var bara en skitdag. Tänk va fina människor det finns, och att jag får ha så många av dem i mitt liv. Nu är det natt, med förtröstan om en bättre dag imorgon. God natt.

Turkisk yoghurt, mitt hjärta är ditt.

. . .


Ja, jag vet inte.
Det var en bra dag, men jag känner mig ändå tom. På nåt vis.
Jag har möblerat om, spikat i väggar och möbler, jobbat, fikat med min kollegas familj inkl. hudar, marsvin och ena dotterns bästis. Jag har kört vilse, "fönstershopat" på internet, vad heter det då? Siteshopat?
Nåja.

Jag vet inte...

Oj, vilken omvälvande dag det blev.

Efter en mysig sovmorgon for jag hem till far-min och åt lunch, och sedan for vi tillbaka till stan och gick på bilaffärn.
Så nu är jag clioägare, de räknar med att kunna leverera bilen i månadsskiftet. Helt galet.
Men ja, jag är trött på "bättre" begagnade bilar som inte fungerar för mig.

Konstigt...
Ja, sen for jag till Tesa på examensöppethuskalas, möttes i dörren av en fullt uniformerad polis med det största leendet någonsin. Härliga tider.
Mer rätt männska till att bli polis får man ju leta efter.
Ja-a, där förlöpte eftermiddagen och kvällen raskt, med dubla efterrätter.

På hemvägen stannade jag på ica för att förse mig med förnödenheter och övertygades återigen om att jag aldrig skulle klara av att sitta i kassan i en affär. Jag skulle vara så fruktansvärt nyfiken på varför folk handlar som de gör.
Efter mig i kön stod en herre med två barn som var sisådär i femårsåldern. Att ens ha med sig barn i den kalibern till affärn halv tio en lördagskväll förvånar mig.
Vad de köpte?
Femton stycken 200grams chokladkakor.
Varför?

Nåja. Nu sitter jag hemma med lätt huvudvärk, dricker te, läser bloggar och undrar varför slovakiska radio symfoniorkestern får plats på spotify med så dåliga inspelningar.
Deras version av leningradsymfonin (Shostakovich) är inget att hänga i granen, och det allegrettot är kanske det vackraste som har skrivits.
Ever.

 

Underbara Tesa har gått och blivit polis.
Idag firade hon med öppet hus, av mig fick hon lite att läsa.

På väg hem för lunch stannade jag till på en secondhandbutik och botaniserade.
Jag kom fram till bokhyllan och blev stående. Efter en stund föll mina ögon på dessa fyra.
Underbaraclara har skrivit, ett par gånger, om att hon ligger på soffan med en filt och läser Agatha, och jag har tyckt det låter så mysigt, och grämt mig lite över att jag bara har läst den där om negerpojkarna (fast där var inga (hahah, fattar ni dubbelskämtet? (om man nu kan kalla det det... nåja... Men Pelle åtminstone? Du fattar? Och storebror?)))

Så nu ska jag läsa Christie jag också. Sen. När jag har läst färdigt "en annorlunda barndom". Eller så blir det något mer emellan. Vem vet.

Ja, jag köpte hursomhelst ett grymt bra plagg att läsa böckerna i också.

 

Jat satt och kikade på ett program om etiopiska löpare på svt play.
En väldigt romantiserad bild, måste jag säga.
Ja, det är väl klart att ingen tror att löpning på elitnivå är avslappnad glitter och galmour.
Mot slutet kommer de lite grann in på varför landet har en sådan fantastisk elit, men inte hela bilden.
De som inte tas ut i tävlingar för att få gå på elitlöpskolorna i storsta´n, de ger inte upp för det, och många sparar och sparar tills de har råd med en enkelbiljett, sedan far de till Addis och helt enkelt springer. Timme efter timme i den usla luften, dag efter dag, i hopp om att bli upptäckt och få spons och därmed kunna skicka pengar till sina fattiga familjer.
Löparna i etiopien har minst sagt stjärnstatus, istället för att springa på idolauditions ägnar ungarna sig åt löpning.

Här är länken.

Vilket uppslag!
"Skrota din gamla bil, få 20´000 i rabatt på en ny, fast det tar 10 veckor".
Är inte grejen med att köpa bil att man faktiskt behöver en, liksom?

Något är ruttet, inte bara i den danska staten, tro mig.

Anledningen till mitt upprörda tillstånd är att jag nyss fick en inbjudan till en grupp på facebook, av en vän som jag har stort förtroende för.
2 kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti. Absolut, tänkte jag, men hajade till.
Vad tusan är det för något på bilden?!
Klickade mig till gruppens sida, möttes av en bild på en uppskuren mage med en handsklädd hand med ett (eller flera) fingrar i likets slida.
Och följande text:

Namn:

2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti

Kategori:

Organisationer - Frivilligorganisationer

Beskrivning:

Nu har vi passerat 200 000 medlemmar och pengarna kommer nu gå iväg! Enligt tidigare information avslöjar vi nu även sponsorerna.

Som många redan vet är det alltså Svenska Nekrofil-föreningen som nu skänker 500 000 kr. För att försäkra oss om att liken som förs hem från Haiti är i så gott skick som möjligt, dvs vi kommer inte behöva ha sex med folk som är lemlästade.

De som blir hemskickade för sex är:
* Först och främst barn
* Folk med intakta ansikten
* Folk som har alla lemmar kvar
* Endast har enstaka skrubbsår

Vi kommer även se till att liken blir tvättade så att killarna inte får jord och smuts på sina ägodelar när dom gör sitt med kropparna.

Bra jobbat allihopa!

Jag tror naturligtvis inte att det är sant, men fy fan. Så smaklöst och äckligt och motbjudande och...
Jag finner inte ord.
Så sjukt att .... nej...
Det här får mitt hjärta att gråta.

(Ett förtydligande bara: jag är inte besviken på vännen som skickade inbjudan, jag är säker på att hon trodde att gruppen var vad den utgav sig för.)

SHIT vad jag saknar långhåret!!!

Det finns ju de som på allvar menar att facebook är antikrist.
Jag tror nog inte på det, men nog tusan är det nåt som är skumt...
Jag försökte logga ut förut, men webläsarn vägrar logga ut mig från fejjan... I´m stuck forever.

Alltså... Jag har gjort det igen.
Jag har glömt bort hur man sover.
Nej, correction, jag har glömt bort hur man somnar, och det suger, let me tell you.
Inatt låg jag vaken till åtminstone halv tre, och skulle upp igen strax efter sex.
Helt värdelöst.
Med drygt en veckas usel sömn bakom sig och dessutom en på tok för tidig morgon och en total felbedömning av vädret... Ja, det är ju inte en optimal start på en arbetsdag.
Jag... Jag funkar över huvudtaget väldigt dåligt dagar jag behöver kliva upp före nio.
Och med risk för att bryta tystnadsplikten igen kan jag meddela att jobbet som personlig assistent ibland betyder att man får stå ut med en faslig massa tjat.
Jag tycker dock att jag klarade denna dag med bravur.
Och så fick jag tårta också.
Fast den mådde jag mest illa av.

Okej, så här är det.
I sommar ska jag gå på en helt fantastisk fest.
Inför denna fest känner jag att jag vill (och kanske också bör) vara lite, liksom mer fin än jag brukar vara när jag är finklädd.
Jag brukar vara lite halvsunkig när jag klär upp mig, fast så kan man kanske inte uttrycka det heller.
Men jag brukar försöka göra lite småoväntade val, helt utan att väcka anstöt.
Visst skulle man kunna ta på sig något helt galet och känna sig fin, men just det där med att väcka anstöt. Ibland gör jag det, ibland gör jag det medvetet, men allt som oftast försöker jag låta bli att göra det alls.
Men som studenten, min vision om en vacker balklänning brunnit inne eftersom jag aldrig gick på studentbalen. Då valde jag att göra klänningen ändå, fast något enklare och i "mindre fint" tyg.
Som balklänning hade den inte varit alldeles tippad, men som utspringskreation med basen i en herrt-shirt blev den nog ändå strået vassare. Bild:

Eller när jag tre år senare äntligen hamnade på en bal och då rotade fram mammas gamla manchesterklänning. 60-tal? 70-tal?


Som kuriosa bar jag den även på min älskade farmors begravning på 90-talet, och blev då faktiskt själv skärrad över hur förskräckligt tanig jag var i den.

Ja. Men nu, som sagt, ska jag försöka vara mer klassiskt fin, så att säga.
Jag och mamma pratade och enades om att champange eller krämfärgat är bra, enkelt och fint.
Snabba steg upp för trappan och sedan rev vi ut större delen av mammas pryl-, pyssel- och förvaringsgarderob.
Score!
Ett handvävt sidentyg, köpt nån gång för länge sedan, som aldrig blev något av.

Och nu till dilemmat.
Jag har för det första jättealdrig sytt i siden.
För det andra hatar jag att följa mönster och än mer att göra underarbete.
För att få ett bra resultat i ett dylikt (nej, alltså.... inte så) tyg måste man nog både följa mönster och göra underarbete.
Nåväl.
MEN! Jag lär ju provsy åtminstone en klänning i bomull först, kanske ska jag göra flera.
Jag tänker så här: Om jag syr prover tills jag är nöjd, i typ secondhandshopade lakan som är billiga, så kanske jag inte behöver ha ett mönster, som jag ju ändå inte kommer stå ut med att följa.
Jag kan upprepa succén att hitta inspiration och sedan släppa alla hämningar, fast då i provtygen, som sagt.
Skissa lite försiktigt i ett block först, ta lite mått, eventuellt rita upp en fullskalig skiss på ett tidningsuppslag...

Det borde väl inte vara så svårt va?

Fast vi får se... Det är långt kvar till festen och många andra idéer kan hinna födas, leva och dö.
Kanske passar inte färgen, kanske passar inte matrialet.

Ge mig tips, idéer, inspiration, kritik.
Hit me with your best shot!

Som sagt blev min helg till största belåtenhet.
God mat, nybakt bröd (två gånger, tillochmed), massor med vitlök, ännu mer te, symfonisk julkonsert, sällskapsspel, fantastiskt sällskap och så vidare.

Många timmar tåg blev det, det var ju SJ.....
Nåja, jag gillar att åka tåg, så länge de håller tabellen, iallafall.
Jag passade på att lyssna in mig på nya jobblåtar, alltså bara dålig musik hela vägen. Men några av låtarna har iallafall satt sig så pass bra att jag snart kan byta sångbok på mina gruppboendespelningar, och det är sannerligen inte ett dugg för tidigt.
Jo, jag gillar tåg, det är så spännande att titta på folk. En kille i 25årsåldern satt helt ogenerat och läste en sån där tidning med lättklädda flickor i, någon pratade högljudt i telefon (jag fattar inte hur de gör. Min telefon har bara högst fläckvis täckning på tåg...) och på hemvägen satt mitt ex´s dotters mamma ett par stolar bort.
Det är liksom sällan tråkigt att åka tåg, men blir serverad tankar och funderingar på silverfat.
Förlåt, järnmalmskenor.
Jaja, det har jag skrivit om förr, men faktum kvarstår.
När jag kom hem satte jag mig vid datorn direkt och läste ikapp en massa bloggar.
Kitty hade också åkt tåg, och träffat en mycket mystiskt sovande norrman.

Ni som fick konstiga julkort av mig.
Jag satt i flera timmar med att få till snygga lacksigill med "GOD JUL"stämpel på några av julkorten och det har kommit till min kännedom att flera av dessa har trillat av/gått sönder/försvunnit innan kortet nåt sin destination.
Så fick du ett julkort av mig med en mystisk röd fläck på framsidan får du föreställa dig ett lacksigill där.

Örebro visar sitt snöigaste jag. Fint som snus.
LOK, alias model utklassning, och att vara bäst.
Ja, tack.

jag kanske skulle ta och börja packa...
bra grej, har jag hört

Bio igår, Avatar. Den var....bra.
Och så.
En man klev in i loungen och började en mystisk utfrågning om vilken film som var sevärd. En vaktmästare föreslog, efter många vändor fram och tillbaka Luftslottet som sprängdes. Mannen, som högst troligen hade någon form av diagnos rådissade filmen. "Ja, ja, jag vet, Stieg Larsson, han är socialist, jag gillar inte sånt."
Helt galet.

Idag, jobb, kvällsmat med hela familjen och den efterlängtade veckostädningen. Jag vågar inte ens tänka på hur många vuxenpoäng man får av att se fram emot att städa på fredan. Men det är så gött att få rent. Såpa och microfiber är the shit, let me tell you. Min dammsugare suger...

Ja, imorn rullar jag till Örebro, på okänt uppdrag. Det ska bli gött att träffa Pelle, har inte sett honom sen i somras, för tusan.
Ja-a, sen rullar jag hem igen på söndag, lagom för att starta en ny arbetsvecka, min första riktigta arbetsvecka i år.

jahaja... lite bloggvila i helgen då, såattehhhh..
Have a good one!

Efter jobben idag trillade jag in hos mamma och pappa för att låna bilen. Min skitbil står fortfarande på verkstan...
Ja, de bjöd på kvällsmat och vi såg på lokalnyheterna. Det omtalade vapendramat med automateld var tydligen bara tio polispatruller och en soft airgun.
Pappa har klippt ner julgranen för att slippa sopa barr resten av året, kvar i toppen av den samme hänger de två garntomtarna som fick äran att agera stjärna förra (!) året. Det såg nästan precis ut som när pluto har rivit hela musses gran och de två små jordekorrarna sitter darrande i toppen.
Gulligt.
Jag fick en sen julklapp, ett par gamla favoritskor som pappa lämnat in på klackning.
På väg hem tog jag med mig mamma för att åka och köpa tidningen, en bok om surdegsbröd fanns nämligen som bilaga och både jag och mor ville ha varsinn, och det visade sig att man fick köpa två bilagor till en tidning. På vägen från affärn diskuterade vi detta fenomen och tyckte det var lite mystiskt.
Mamma påpekade dock att på torsdagar kan man ju köpa tvbilagan också, och då kanske man vill ha receptboken också. Jag protesterade och menade att tvbilagan kommer på onsdagar.
Tilläggas bör kanske att varken mor eller jag alls köper denna tidning i vanliga fall.
Hennes tes bygger på att "en brukare nära henne" alltid köper tvbilagan på tordagar, jag protesterade därför att "en brukare nära mig" alltid köper bilagan på onsdagar.
Tänka sig, så mycket man påverkas av sitt jobb...
Nåja. Jag släppte av mamma och for till en annan affär för att handla.
Det blev 4 krukväxter och lite annat krafs. Härmed har blommorna fått grepp även om mitt sovrum.
Ja-a, inte mig emot. De är vackra och rogivande att se på, och de är bra för luften.
Ja, jag har nämligen läst ett reportage om just det.
De avger syre, bryter ner skadliga ämnen som exempelvis datorer och annan elektrisk utrustning avger och de ökar luftfuktigheten, vilket NASA redan på 1980talet kom fram till är av stor vikt för vårt välmående.
Så det så.
Ja, naturligtvis kan jag inte bara ställa in nya blommor i sina krukor i det fönster där inga redan står.
Nejdå. De gamla ska flyttas om, krukor ska bytas, fram och tillbaka.
Ja, det är mysigt att ha något att mokla med hursomhelst.

Men nu får det alldeles straxt räcka för idag, imorgon har jag en sån där tidig morgon, nämligen.

Det är något magiskt med vätterrök.
För det första är ju rimfrost bland det finaste som finns.
När sedan staden är full av dimma, genom vilken solen silar och man skymtar blå himmel så är det nästan så det pirrar i magen.
Jag tog bussen till dagens andra jobb och den tog mig upp ovanför röken, där strålar solen på rimfrostklädda trän och på det stora molnmassivet som växer upp ur sjön.
Ja, det går inte att beskriva, det måste ses.

 

För det första: hyllningshymn till biblioteket! Och då menar jag biblioteket som företeelse, inte något särskilt sådant.
Så himla bra grej. En sann skattkammare. All denna rikedom och vem som helst får ta del av den. Jag brukar låna både skönlitteratur, både i pappersutgåva och ljudbok, facklitteratur, och musik i både inspelad version och noter.

Jag är inte your average bokslukare, även om jag ibland önskar att jag var, när jag är inne i ett läsflow. Det är något nästan trolskt med böcker. Skönlitteraturen är små världar att upptäcka, facklitteraturen är (olika) stora sanningar att lära. Jag tycker att det är skithäftigt.

Och nu till dagens boktips. Växla ner! har jag tipsat om förut. Jag läste den i somras, på gotland, och läste valda delar ur den igen ikväll och fastnar för logiken och välmåendet.
Boken handlar om att man inte måste konsumera så mycket som samhället säger åt dig. Och därmed behöver man kanske inte heller jobba ihjäl sig. Gör man av med mindre pengar behöver man mindre pengar och tjänar en massa tid, tid som kan ägnas åt roliga saker, saker som får dig att må bra.
Karin Lilja tipsar och inspirerar. Det är inget färdigt koncept, men tankar och idéer.
Paradoxalt nog valde jag att köpa boken, inte låna den på biblioteket, för att kunna göra understrykningar, kommentarer och hundöron. Och för att, som ikväll, kunna återläsa mina favoritstycken, de stycken som tilltalade mig extra mycket.
Ja, det var väl ungefär det jag hade på hjärtat.

Grymt bra version av grymt bra låt, if you ask me.

I would definatly don't mind to kunna både spela och sjunga som hon.

Synd bara att hon tappar greppet helt när det bästa partiet börjar...

Nåja.

1. Drabbas aldrig av panik. Stanna upp, andas djupt, tänk.

2. Ingen tänker på dig. Alla tänker på sig själva precis som du gör.
3. Ändra aldrig frisyr eller hårfärg före ett viktigt möte.
4. Ingenting är vare sig dåligt eller så bra som det verkar.
5. Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig = Du ska inte döda.
6. Det är bättre att köpa en enda dyr sak som du verkligen tycker om än flera billiga som du gillar lite grann.
7. Nästan ingenting spelar någon roll. Om du blir upprörd ska du fråga dig själv, ”Spelar det här någon roll?”
8. Nyckeln till framgång är att kunna komma igen efter motgångar.
9. Var ärlig och snäll.
10.Köp bara kläder som du vill dansa i.

Åh, jag hade en blåsa i storlek som visingsö under överläppen. Sen sprack den.
Det gör så jäkla ont!

Nåja. Ja... Nä..
Jag vet inte.
Idag känns som en ganska neutral dag.
Den hade alla förutsättningar att bli fantastisk men föll lite platt.
Inte dålig, men... Ja...

Efter en kryptisk och spännande smskonversation på förmiddagen idag har jag nu köpt lite tågbiljetter.
Det ska bli spännande att se vad Örebro har att erbjuda i helgen.

Och annars? Nä, inte så mycket.
Helen Fielding borde få nobels litteraturpris och The Kinks är grymt underskattade och jag undrar vart man får tag i decoupagelim, annars är det lugnt. Rullar på.

Den är inte så smaskig, tjyvlyssningen, men jag blev så nyfiken på motiveringen. Den fick jag aldrig höra.

Jag satt bredvid 3 gymnasietjejer på bussen, de diskuterade kommande 18årsdagar och ena tjejen sa att hon inte visste om hon skulle ha fest varpå en av de andra utbrast:
-Det är ju arton! Det måste man fira! Arton, tjugofem bara med nära och kära... Fyrtio, femtio, sextio.. Åttio och hundra.

Varför?

Det görs så mycket skitfilm i USA som sprids över världen i skrämmande takt. Bara för att den är amerikansk.
Är det inte typ att det görs 5 gånger fler produktioner i Bollywood än Hollywood? Det är nåt i den stilen iallafall och ändå ser man inget av det. Om man inte medvetet letar.
Jag har inte sett något alls från Bollywood, så jag ska inte försöka påstå att det är bättre kvalité, men eftersom omväxling förnöjer borde det i sig borga för viss kvalitét, right?
Nåja, nu har jag sett två klassiska rullar, som inte är så värst amerikanska.
Gamla goda Amelie höll mig sällskap i gårkväll och i kväll fick den mexikanska Charmschool göra det.
Det är så uppfriskande att se saker och ting ur andra vinklar, på nåt vis.

Jag önskar jag var bättre på språk dock. Det är så träligt att behöva hålla ögonen på textremsan...

Om stora garderoben pimas är det väl inte mer än rätt att resegarderoben också får del.
En liten guldkant, så där.

Idag är en sån där skitdag...
Luften gick bara ur mig, jag som hade så bra planer.
Det känns som att jag har städat hela dagen.
Städat och frusit.

All inspiration bara rann av.......
Skitdag.

I somras repades min ena garderobsdörr så det blev vita prickar.

Nu, plötsligt, mitt i natten kom jag på att jag skulle måla över dem med en mörkare grå färg och göra ett par blommor. Jag hakade av dörren och ställde den bredvid datorn eftersom webtvn rullar för fullt. Rotade fram färgburken och lirkade av locket, hittade en tunn pensel och satte igång.

One thing led to another.
Kommer jag ångra mig bittert imorgon?

 

Jag börjar tro det....

I hela mitt liv har jag aldrig fattat grejen med mustasch.
Tills alldeles nyss. Plötsligt såg jag snygga mustascher överallt.
Myntet föll ned.

Se bara!

 

Den där sagoprinsen har det.

Jag tog mod till mig och ringde bilverkstan.
Nu vill jag mest bara svära....
Att köpa ny bil var inte vad jag hade tänkt börja året med.
Min plånbok håller med.

Monogram.

Man får mycket gjort när man har mycket att göra.
Det hade jag inte idag.
Men igår var jag på biblioteket och lånade bra böcker.
Bland annat dessa tre:

Idag blev det inte mycket skrivet, och faktiskt inte så mycket mer gjort.
Jag gick bort med återvinningen förut och tackade Gud när kassen sprack och all spreds över snön, ty jag hade hunnit ända fram till containrarna då.
Vad tusan hade jag gjort om kassen spruckit hundra meter tidigare?!

Nåja, nu ska jag krypa ner under mina täcken.
God natt.

Okej, så här är det.
Det finns inte så himla mycket att säga om sommarveckan, egentligen.
Det var varmt, soligt och blött i poolen. Vi chillade, blev stammisar på Bistro 22, åkte till Puerto Rico och till Puerto de Mógan en sväng, och en guidad rundtur tvärsöver hela ön.
En fantastisk och skön vecka.
En bild säger mer än tusen ord, tror jag.

Den fantastiska Mike har en ny 365inspirerad blogg.
Check it out!

Gör det själv

Ja, jag vet, det hade passat sig väldigt bra om jag hade satt mig ner nu och skrivit en lång utredning om min fantastiska vecka i sommarens land, men jag hinner inte. Icke sa Nicke.
Jag har nämligen precis vart och handlat mat för över tusen spänn för att fylla upp mina föråd igen, de var väldigt tomma, let me tell you.
Inom en halvtimme ska jag vara tillfixad, ha ätit något, kollat upp vägbeskrivning och vara på väg.
Resten av dagen ska nämligen ägnas åt att fira Andreas och Karins kärlek.
Så ni får ge er till tåls ett tag till. Faktiskt.
Men det kommer.
Jag lovar :)

Gott nytt år, go´ vänner.
Jag är hemma, hel och välbehållen.
Mer kommer senare, jag lovar.