down under?

 
Förra veckan var jag och familjen på gotland. Inte bara på, faktiskt, storebror och jag var även under gotland. Eller i, kanske.
I sällskap med 6 andra besökare och två guider tog vi oss så långt in i Lummelundagrottorna man kan ta sig utan dykarutrustning. På bilden ovan kan man ändå ana att vi var ute på djupt vatten.
På vägen ut fick vi klättra i en smal klippkant med iskalla, stumma fingrar och spjärna emot med benen för att inte hamna lägre i vattnet än vadarstövlarna gick högt. Det gick bra. Ända fram tills kanten tog slut och man skulle svinga sig över till andra sidan av tunneln. Där räckte mitt vingspann inte till. Jag hann nästan bli lite skräckslagen i det kalla vattnet. Fast bara nästan. Guiderna har ju vart med förr, så klart, så jag fick ett handtag och sen var jag över på andra sidan.
Det var nog bra att jag var ivrig nog att klättra precis efter guiden i denna sista passage för han drog upp mig precis i tid tre gånger och jag tog mig torrskodd ur grottan efter tre döspännande timmar. Nåja, torrskodd förutom att det var en läcka i vadarstövlarna nånstans i lårhöjd på högerbenet. Men det var värre för några av besökarna som kom efter som faktiskt tog in ett par liter iskallt vatten i överkant.
 
Innan vi klättrade ut genom djupvattnet var vi alltså 500 meter in i grottan, men inte mycket mer än 25 meter under marken. Grundvattennivån, typ. (Antar jag)
Genom en ganska trång passage fick vi alla lov att ställa oss på led, ta tag i personen framför och släcka alla lamporna. Sen klättrade vi så brant uppåt, klämde oss genom en passage där man fick sätta sig på rumpan och huka med huvuet, ner på andra sidan, sittandes tills man kände att fötterna var i vatten igen, då gick det bra att ställa sig upp.
Med lamporna tända igen kröp vi in i en tunnel som inte var mer än ca 60 centimeter där den var som högst i tak, och lägre än så på sina ställen. Det kändes som att vi ålade ett par kilometer, men det var kanske inte mer än... 30 meter? Det var trångt, fullt med vassa stenar på golvet. Efter en knapp evighets kravlande breddade sig gången och blev ett rum där vi ganska precis fick plats allihop. Halvlåg man på rygg med böjda knän var taket ca en decimeter ovanför knäna. Där skulle vi sen göra nånslags rondellvariant och komma tillbaka ut i tunneln vi kom genom.
Just där slog det mig att det inte var läge att drabbas av varken panik eller klaustrofobi.
Det gick bra. Äventyret var större.
Vi kravlade oss tillbaka allihop, knallade vidare till sifonen. Alltså där tunneln viker av nedåt och blir vattenfylld. Där satte vi oss på kanterna och fikade chokladkakor. Mycket märklig och fantastisk känsla!
 
Ja... Är du en smula äventyligt lagd och får möjligheten att se en grotta utan att behöva gå på uppbygda ramper så ta den!
Så himla häftigt!!
 
(Och ja, alltså... Det var lite en grej att man skulle krigsmåla sig i ansiktet med lera. De andra nöjde sig med två streck under ögonen. Jag tog en lite mer kreativ vinkel på det hela. Storebror gick all in. Inge konstigt med det.)

lite svag i konturerna


Hej på er kåmpizar.
Alltså, ni fattar väl att jag inte skriver hela mitt liv här va?
Jo, alltså, för så här... Jag har, av olika anledningar varit jäkligt opepp och på väldigt dåligt humör på sistone, och så har jag inte velat vara surtanten som bara gnäller och gnäller, så jag har hållt tyst.
Men så har jag tänkt på bra och fina saker jag velat blogga om, men då känner jag mig liksom falsk istället.
Jag vill inte vara del av det där som händer på www, ni vet, att "man" bara visar upp allt det där fina och bra så alla andra (inklusive en själv?) blir stressade.

Och så blir jag alldeles ännu mer tankevilsen.
Men visst är ni väl med på att jag inte bloggar om hela min sanning?
Ibland (oftast) väljer jag att visa upp det fina, för jag vill att folk ska tycka om mig.
Och ibland bjussar jag på andra delar för att det är lite kul. Och ibland är jag väldigt ärlig om "det fula".

 
 
Fast nu känner jag mig som för få teblad i alldeles för mycket vatten.
Men jag har mitt garn. Där det finns garn finns det hopp.

Tack för peppande kommentarer, vänner.
Jag jobbar på ett mer positivt inlägg.
Tills dess; hej, vem är du, hur hittade du hit och vad fick dig att återvända?
Jag ser ju i statistiken att det är fler än 4-5 som kikar in här, men det är inte så många av er jag har koll på.
Make yourselves known.

svanhjälp


Min svansjö har i mitt huvud alltid varit långärmad, men nu på morgonen när jag provade den med kläder på (det var inte 30 grader varmt...) så gillade jag den kortärmad...
Hjälp mig. Kort eller lång ärm?

nån?

Funderar på att göra en plånbokstutorial. Intresse?

ull

Är det, på tal om ingenting, någon som vet nåt schysst ställe att få tag i ull? Gärna färdigkardad.
Jag vill öva mig på att spinna med min slända...

önska kostar ingenting

Om du kunde sticka eller virka vad som helst till dig själv, vad hade du gjort då?

Va?!

Jamenvadär grejen med nattfjärilar som är galna i ljus?  Skärp er och kliv upp på morgonen som vanligt folk så får ni så mycket ljus ni vill!

säg vad?!

Okej, jag sitter här med en mugg te och försöker hålla mig vaken eftersom jag är sjukt trött efter en dålig natt och en lång arbetsdag. Tänkte ta en lite halvemo bild på mig när jag i cammen får syn på att det av någon mycket mystisk anledning ligger trosor i min säng.
Va tusan?!
Jag måste vart tröttare än jag minns imorse.... Eller?!
 
va!?....

varning för skryt

Ni har blivit varnade!
Min lille brorson, tvååringen som funderar över vart tatureringar och födelsemärken kommer ifrån, han är smart. Kanske smartare än jag.
 
Jag la mitt huvud på hans kudde och tjyvsnarkade lite och tyckte att jag kunde få låna den, mest för att retas lite med honom. Han hävdade att det var hans kudde, jag höll med och vidhöll att jag kunde få låna lite. Efter två eller tre försök ville jag inte pressa honom mer, så jag satte mig upp.
"Du har en egen kudde", jag förstod inte riktigt vad han menade, så jag frågade om.
"Hemma hos dig, där du bor, i din säng, där har du kudden".
Ja, det är väl klart jag har. Inget konstigt med det.
Men tänker tvååringar så långt?!

vem?

"Jag är helt utlämnad till den som råkar se mig. För någon är jag väljare, för någon annan fotgängare, inkomsttagare, kulturkonsument, humankapital eller lägenhetsinnehavare. Eller bara en ansamling kluvna toppar, läckande mensskydd och torr hud."
Katarina Mazetti slår sannerligen huvudet på spiken.
Vem är jag för dig?

pinterest




Wow, pinterest alltså... En fantastisk sida, och idag upptäckte jag att man kan se in i framtiden på sidan!
Jo det är sant!

Eller jag tror det iallafall.
Jag är iallafall ganska säker på att det här är nån av mina brorsöner om något år.
Om de brås på sin far har de några sår framför sig att sy ihop...

NYFIKEN!!!

Hej, kan inte alla presentera sig?
Jag är så nyfiken.
Vem är du, känner vi varandra, hur har du hittat hit?

dröm på rim?

Inatt drömde jag om min kör. Körledaren hade skrivit en ny julsång, en lite modernare variant där Jesus föddes i ett garage eller en bilverkstad istället för ett stall. Men efter några omskrivningar och ändringar var det inte så tydligt längre, förutom i refrängen, så precis innan konsert kom han, med viss vånda, fram till att vi ändrar texten.
Istället för att månen skiner in på "däck och kolvar" så skulle vi sjunga att månen skiner in på "veck och golvar". Det föll sig bättre så.
Min hjärna alltså....





Jag drömde också att jag somnade inne på mataffärn i Nässjö två gånger samma dag, och att jag blev väckt och raggad på av en kille som körde en bil som inte hade nån ratt.....

hej Tromsö


Vem är du, du gör mig nyfiken :)

bilfärg?

Idag, på affärn, hörde jag en tant huta åt sin gubbe att han skulle ta påsen med flest vita ahlgrens bilar för då är det inte så mycket färgämnen. Då är det väl likabra att låta bli att äta godis, tänkte jag.

tjena, mittbena!

Jag funderar lite på det här med slarvig mittbena...   Fast sen fastnade jag mest i funderingar på varför jag antigen sen dryg eller toktramsig ut på bild.

Ptja


éttorf



Ja, nä, förlåt om det var okänsligt av mig att fråga.
Jag tänkte bara det skulle vara lite trevligt att få veta vilka ni är, men.....

frotté

 

Hej, jag heter Maja, vad heter du?


hjälp



I förra inlägget la jag upp en bild på chokladmousse med färska jordgubbar, serverad i min gröna teservis och silverskedarna jag fick en och en på mina första tolv födelsedagar.
Servisen hittade jag och mamma på erikshjälpen och jag tycker den är väldigt fin och har inte tänkt så mycket mer på det. De senaste veckorna har jag av nån anledning snubblat över massa information om gamla serviser.

Nån som vet nåt om denna? Jag vet ingenting.

Tidigare inlägg
Follow on Bloglovin