sjomajlin

Jahaja, helg igen. Inte så pjåkigt.

Jag ska försöka ignorera värken så mycket som möjligt med värme och knark.

Nu är det inte mycket kvar på den där tröliga koftan, får se hur långt jag hinner...

Så ska vi fira lilla pappa också, han har nyår han.

 

 

Det blir nog bra det här, hoppas din helg blir strålande.

Söta, rara! Jag orkar inte riktigt hänga här, men det ser jag i statistiken att du gör! (Ja, ganska självklart, annars hade du ju inte läst att det var dig jag menade... eller?)

Nåja.

Jag orkar inte skriva om allt, och det är inte så himla mycket att skriva om heller, egentligen. Men jag har behövt lite ... ja, men lite omplåstring, kan man väl kanske säga. Och behöver, om jag ska vara riktigt ärlig.
Men det ska nog gå att reda ut det här garntrasslet också.
En del i mitt inre trassel är nog, tyvärr, att jag har envisats med att sticka på ett så tråååkigt projekt att jag faktiskt inte stickade en enda maska på hela helgen.
Snart är koftan klar, och sen har jag sjukt kul projekt på gång, så jag tror att peppen återvänder, och orken med den.

Får se till att förse mig med nya blommor och garnet har jag ju redan. Och TE!!
Som litet plåster bjuder jag på ett urval av instagrambilder.
(Vill man se fler är sjomajlin ett hett tips att skriva in i sökfältet på insta.)

 

 

Jaja, jag vet, jag bommade weekend planen, men så är det ibland.

Jag behövde ta lite datorpaus, och sen var det inte så himla mycket mer med det.

Hoppas din helg var bra! :)

Alltså, jag måste få...skriva av mig. Om en grej.

Och för den som inte sett hobbit avlägger jag härmed en spoilervarning.
Men det är spindlar i den filmen.
Stora.
I 3D, om man ser filmen i 3D.

Jag var på bio igår, hobbit i 3D. Och jag gillar inte spindlar. Och det är spindlar i den filmen. Stora.
Ni har fattat det nu va?
I sagan om ringen när Frodo hälsar på hemma hos Shelob är det lite läskigt. Och i Harry Potters the Chamber of Secrets är det snudd på outhärdligt. Men det går över ganska snabbt och det är hanterbart.
Men hobbit...  Jag blundade och blundade men såg ändå. Paniken...
Jag upplevde en ny nivå av panik, jag var så nära att kräkas. Fortfarande idag är min kräkreflex på nåt vis närmre än den brukar vara.

Och det tog liksom aldrig slut...

Oh the ugly cry. Men i pulled through!
Fy tusan va bra jag är! Så jädra stark!

Högt och lågt, lågt och högt.

Sån är jag.

God natt.

Som medlem av den mycket exlusiva gruppen "i-landskvinnor" har jag mycket sällan tyckt att någon del av min kropp varit för liten.

Ja, förutom mina mikroskopiska öron, möjligtvis. Och min överläpp i profil.

Nåja. Idag fick jag syn på min spegelbild i en glasdörr och ... undrade om det verkligen var jag.
Med så spinkiga ben?
Jag har tyckt att mina vader vart lite för taniga när jag rört på mig för lite, ja det har jag ju faktiskt, men inte som nu. Både lår och vader är på tok för spinkiga.
Mycket spännande känsla!

Och problemet är ju faktiskt ganska lätt åtgärdat.
Dags för pistol squats, helt enkelt!

 

 

Vilken skitdag.........
Bjuder på en gif från förra året, från tiden före storebrors julklapp var färdigställd.

 

Ge mig te och knark!
Och en kram.