sjomajlin

 

För ett år sen så här års var det påsk och jag var i Oslo.

Det var tider det, friterat ägg fick vi, och kaffebönor i choklad på tårtan,

Gustaf/Abbe/turken passde ju på att fylla år.

Och bilden har jag helt fräckt stulit från Lisa. Eller från facebook, hur man nu väljer att se på saken.

Aa, gött.
Långpromenad i regnet med trevligt sällskap är rätt gött det med.

Det senaste tiopacket tulpaner jag köpte var det minst 13 tulpaner i, fast bara tio stjälkar.
Jag gillar´t!

 

Jag tänker att jag kanske slänge de här byxorna nu.

Eller sen när jag tar av dem, åtminstone.

 

Ovanligt fin i håret idag, sägs det.

Ptja-a, jag slängde mest bara upp det, men tack så mycket.

Det jag egentligen ville säga var att jag vet inte ens om Gustaf läser min blogg.

Dock tror jag Lisa gör det, ända från frankrike, det ser ut så i statistiken iallafall.

Hejhej!

 

Nu vet ni.

Jag är på sånt jädra dåligt humör idag.

Då blir jag den uslaste version av mig själv som tänkas kan. Snål och ogenerös och otrevlig och hemsk.

Så hemsk att jag tillochmed kletar målarfärg på en fiol!

Dock är det skitfiolen som inte går att spela på, inte den dyra finfiolen. Så hemsk skulle jag aldrig vara.

Hoppas jag.

 

Jag kom alldeles av mig med att skriva igår. Jag hade en så fantstiskt bra dag, helt enkelt, så det gick inte riktigt att skriva nåt, det gick inte.

Det var egentligen ingenting särskilt, en helt vanlig torsdag, men förskräckligt bra.

Jag vaknade glad, och sen gick det inte över. Jag simmade ett par kilometer på förmiddan, jag gör det lite ibland. Sen några år tillbaka får jag ont i knät efter tre-fyrahundra meter. Igår fick jag inte ont alls, inte ens lite! Fantastiskt!

Ja-a, sen fortsatte det helt enkelt att vara bra.

 

Idag började också riktigt bra. Och fortsatte dito.

Ikväll när jag kom hem från jobbet la jag mig och blundade en stund.
Sen vaknade jag på uruselt humör. Och fick det utspätt dessutom.

Bah! Skitkväll!

 

 

Sista tidens stickande och virkade har gjort mig väldigt sugen på att brodera...

Men jag vet inte vad....

Jag har heeelt galen träningsvärk idag.
Varför?
B o w l i n g.
Det kan ju inte vara sunt att få så ont av bowling...
Det är klart man kan ta i och verkligen gå in för det och anstränga sig, men jag gjorde inte det, jag spelade bara för kul. Jaja, visst, jag slog chefen (byebye lönehöjning) men mycket mer än så var det inte.

Håhåja-ja, vilken tant.

Jag tröstar mig med den mycket konstiga faktum att jag blev raggad på på motorvägen i söndags.
Det är vatten på min självförtroendekvarn, let me tell you!
(Fast egentligen var det kanske i en rondell innan motorvägen... Sen blev jag omkörd. Fast plötsligt låg den mystiska bilen framför mig i 70 på motorvägen, jag lackade och körde om. Efter ett par hundra meter körde han om igen, hade tagit mitt regnummer och addade mig på facebook när han kom hem. Sjukt galen grej!)
Inte bara gammal tant då, kanske =)

Dagens tips till stressade och förvirrade individer, alternativt dagens självinsikt.

Dela ner moment i dess beståndsdelar och säg "så" klart och tydligt efter vart och ett av dem.
Exempelvis:
Ta fram en mugg. Så.
Dra ur vattenkokarsladden. Så.
Lyft vattenkokaren. Så.
Häll upp vattnet. Så.
Häll ut det sista i diskhon. Så.
Ställ ner vattenkokaren. Så.
Ta ner asken med tepåsar. Så.
Ta fram en eller två tepåsar. Så.
Lyft upp temuggen. Så.
Gå till datorn. Så.
Lägg fram ett underlägg. Så.
Ställ ner muggen. Så.
Stoppa i tepåsarna. Så.
Gå in på toaletten. Så.
Knäpp upp byxorna. Så.
Sätt dig ner. Så.
Kläm ut...

A, ni fattar grejen...

Njae, jag gillar spotify egentligen, men jag har upptäckt en grej jag verkligen inte gillar.
Jag har gratisvarianten med massa reklam. Reklamen är i dubbla volymen vilket i sig är väldigt irriterande. Om man då stänger av ljudet i datorn när det är reklam, då pausar reklamen tills man sätter på ljudet igen.
Men stänger man av ljudet mitt i en låt så fortsätter låten att rulla...
Så uträknat....

A day in a life of a fool.
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min lördag.
Det glömde jag bort flera gånger, men jag delar med mig av det som fastnade.

 

Jag vaknade och var svettig, slängde av mig extrafilt och raggsockar och lättade på täcket, men det hjälpte inte. 25 grader sa termometern, så jag öppnade fönstret lite. Snö....

Hurra för helgfrukost! Urs, det måste väga tungt på vuxenpoängskontot det där.
Jag är ingen frukostmänniska, men på helgen hinner jag liksom ändå med att piffa lite extra och faktiskt tycka om det. Då är det hurra.

De senaste veckornas städning har saknat ett moment. Energin har tagit slut före dammsugningen. Men idag lyckades jag uppbåda energi. Det är ju skönt efteråt, heter det ju.

Medan dammsugarn gick varm hade jag diverse rotsaker i ugnen. Det tar alltid mycket längre tid än jag tror att baka dem mjuka. Efter ett bra tag var de klara hurellerhur, så då blev det lunch.
Osten på vegeschnizeln smälte efter en stund, då såg det lite mer aptitligt ut.

Jag åt vid datorn och tittade på Så ska det låta.

 

Jag handlade mat. Mitt kylskåp gör sig inte så bra på bild, och taklampan i köket är inte så bra på att hjälpa till. Mysbelysning var ordet.

 

Jag kokade gröt till kvällsmat. Fast det glömde jag alldeles bort att föreviga. Här är den odiskade grytan.

Fin va?

 

Efter gröten pälsade jag på mig massor med kläder för att gå ut och beskåda månen, som tydligen skulle vara helt galen just i natt. Jag spanade in genom mina fönster lite först.

Patrik kom i sin svarta dynamitbil. Jag fick skjuts. Vi for till stadsparken och utsikten. Men månen var en besvikelse. Såg ut som vanligt. Precis som vanligt.

Jag tog kort på Patrik istället. Och sen tog batteriet slut. Sämst.
Vi tog en tur ut på landet för att se på stjärnorna också, men det blev mest kast med liten snöboll.
Inget mer fastnade på bild alltså, men det var lite komeditittande och en tur till max också.
Ungefär så var min lördag.
Jag borde sova. Jag ska kanske till Borås på stickhappening imorn.
Tihihi. Eller nåt.
God natt!

 

Lyxfällan...

På senaste tiden har jag plöjt tusentals avsnitt av lyxfällan. Känns det som.
Jag har aldrig haft nån ekonomisk kris eller ens knipa. Men ändå har jag en nu en mer eller mindre konstant klump i magen och oroar mig. Så himla ovärt!

Jag och csnlån och billån och de gnager mig nåt förskräckligt...

Urk...

 

Åh, tvi väre va trött jag är. Jag har varit osedvanligt trött (kan man säga så?) ett bra tag nu, vet inte vad det är för fel som är trasigt.
Nåja, inte så pjåkigt att hinna sätta sig med en filt och stor mugg te (och se lite lagom svår ut) mellan förmiddagsjobb och lunch, inte så pjåkigt alls, skulle jag vilja påstå.

På måndag, go´vänner, på måndag är det vårdagjämning. Och nästa söndag får vi ställa fram klockan. Det går åt rätt håll nu, kompis det går bra nu.

Det borde märkas på energin.... Det kommer kanske...

 

"Snart" blir det onsdagssmoothie, oh yeah!

Oj, vilken kväll!
En sån där´n ny bekantskap i mina kretsar tyckte att jag skulle haka på till inspelningen av talang i kväll.
Ja, men visst! sa jag och infann mig utanför Jönköpings teater tidigare ikväll.

Efter en stunds väntan fick vi ta plats i salongen för andra halvan av sittningen. Det fanns lediga platser längst fram, vi ratade dem mycket snabbt, hamnade istället mitt på första balkong, granne med en av kamerorna. Perfekt vy!
Ptja-a, vad ska man säga. Stämningen var på topp!
Jag tyckte det bästa var något som jag inte tror kommer syns i rutan. Lite av en pausunderhållning. Min vän Mattias fick gå upp på scen och leda alla i en fantastisk allsång, Björn Skifs gamla Michelangelo. Helt, heeelt ljuvligt!
(Förklaras bör kanske att Mattias är en sån där fantastisk person som vågar ställa sig på en scen framför folk och en jury och sjunga av hjärtats lust och glädje utan att ha vett att vara nervös. Mattias är förståndshandikappad, har nån "normalstörd" människa bestämt...)

Det som inte var lika kul (hahaha, jo, det var hysteriskt roligt egentligen) var att Bert Karlsson prickade mig i huvet med en hård godisbit. Han har talang för det där alltså. Hahahaha.

Ja-a, jag vet inte vad jag ska säga, jag är helt uppe i varv.......
Jag tar natt.

 

Jag jobbar mycket med längtan till det som har varit, och till det jag hoppas på igen nu för tiden.

En varm höstdag på Öland, med långt hår, jeans som inte var för små (de har krympt i garderoben...) och en bra tidning. Åh ta mig dit!

Fast nästa gång får det gärna vara lite mer gräs, det är faktiskt helt okej. Och gärna lite mer sol, för den delen. Och snyggare skor.

Åh, eller bara barmark och sol. Det räcker. Om det kommer nu.
Typ.

Idag har jag lyssnat på en ryslig dokumentär om Salemmordet.
Jag är så innerligt arg så jag tänker inte skriva nåt idag.
Arrrrghhhhh!

Jag jobbar med att sjunga. Ute på gruppboenden för förståndshandikappade, dit åker jag och packar upp min keyboard och kopplar in förstärkaren, delar ut sånghäften och sen är det sång i en timme.
Galet roligt!
En detalj som är lika delar rolig som jobbig är att jag har inte vårt med textning ibland. Jag vet vilket ord jag ska sjunga, men munnen gör ett annat ljud, ofta väldigt likt men likväl fel.
Härom veckan fick jag lov att berätta min skräck för en viss sång, för en grupp. Jag har inte sjungit fel på den nån gång, men jag är ändå rädd för den.
Texten går "solen sken het över risfält och älv" och jag tänker varje gång att jag inte får sjunga "solen sket över risfält och älv". Gruppen skrattade gott och lovade att de skulle komma ihåg det och lyssna extra noga på just den versen framöver.
Alltid är det nåt som inte stämmer. "Kärlekens boskap söker sig fram" tillexempel. Eller "det finns hopp för min kropp i en mullig snopp!"

 

Hej, jag heter Maja, vad heter du?

Oj, vilken dag det blev.
Den började med att min telefon inte gick att starta, oh vilket dåligt humör det alstrade.
Nåväl, efter lite jobb på förmiddan fick jag det ordnat iallafall och kunde susa vidare till Florén. Lunch, brorsonsmys och en tripp till Frissan. Svägerskan och äldste brorsonen skulle friseras och däremellan underhållas, höll jag på att säga. Emma underhöll sig själv ganska väl, men lite pet på barnen fick jag bistå med. Eller ja, jag hann väl läsa 7-8 böcker, leta efter tvättmaskin, servera mängder av salta pinnar och stjäla mig mängder av kramar.
En av frisörerna kommenterade helt spontant att jag har väldigt fin färg i håret, nyfärgad?
Åh, ja, jag färgade håret i mitt badrum för en vecka sen ungefär, och tyckte det var ovärt eftersom jag inte såg nån skillnad. Igår fick jag två kommentarer om mitt fina hår också... Galet...

Välan, efter frissan for jag vidare på lite mer jobb och sedan direkt till en "trivselkväll" (oh, jag får sånna Sunevibbar, vi hade ett kassettband med Sören och Anders, i en episod är det trivselkväll i folketspark med en smörsångare som alla mammor tycker är sååååå stilig.  Åh!) i kyrkan där jag sjunger i kör.
Make till trevlig trivselkväll!!!
Jag är gråtmild och varm i hjärtat.

Dagen som började så uselt blev såå bra.
Och nej, jag orkar inte nämna något alls om internationella kvinnofettsdagen.

Även bland prinsessor och prinsessbakelser är vissa högre än andra.

Jag har nämnt min fantastiska säng i några blogginlägg. Den är galet skön, let me tell you.

En sak som är sjukt fantastiskt bra med den är att jag har 40 cm höga sängben. Inte nog med att det på nåt vis känns lite extra lyxigt att få lov att klättra upp i sängen så får jag plats med halva mitt bohag under sängen. Jag har 25 kvadrat att få plats på, så varje skrymsle är guld värt.

Jag har fått frågor om vart jag hittat mina höga sängben, folk som letat men inte hittat. Let me räta ut era frågetecken.
Saken är den att jag inte heller har hittat några 40 cm´s sängben. Jag letade och letade ända tills jag gav upp. Jag hade en omgång 20 cm´s hemma, så jag köpte en omgång till.

På ena uppsättningen sågade jag av "klykan", fästet liksom, slipade ner kanten, hade på massa trälim och satte ihop de avsågade benen med de hela benen. Efter typ ett dygn drog jag i två rejäla skruv i kors över skarven, så att säga. Kanske borde man använda nåt slags vinkeljärn, fast platt, jag vet inte vad det heter, men jag hade inga så jag sket i det.

 

 

Det visade sig när jag hade köpt andra uppsättningen sängben att de inte var av samma träslag som min första uppsättning, och jag orkade inte åka och byta, tyckte inte att det spelade så himla stor roll, man ser ju ändå att där är en rejäl skarv.

Och jag hade sen förut en sängkappa som hänger ner, nästan ända till skarven. Ser man det uppifrån, vilket man oftast gör, eftersom man oftare står upp än sitter på sovrumsgolvet (eller det kanske bara är jag...) då syns det inte i alla fall. Kanske borde jag sy en ny kappa som räcker ända ner till golvet, men det skiter jag i. Jag tycker det duger gott och väl så här.

Jag är inte den som är så värst bekväm med att göra reklam för stora kedjor med enorm ekonomi att själva göra sin marknadsföring, men jag tycker ändå att det kan vara värt att nämna att IKEA har käcka tygbackar som är typ 36 cm höga i vilka man kan få plats med det allra mesta.

Lakan, extra filtar, soffkuddar som inte får plats i soffan som inte får plats i lägenheten, tyger, pysselmatrial, väskor, skor, julpynt...

 

 

 

Till en extra hög säng behövs ett extra högt sängbord. Jag köpte en barpall. Jag byggde ett par hyllplan. Sen köpte jag sjukt mycket tidningar och skit och belamrade sängbordet med. Precis så som det ska vara.

 

När jag slutade sexan blev jag framröstad som "bästa kompis" i klassen. Jag och Jacob A, det måste ju alltid vara en kille och en tjej. Vi fick varsitt presentkort på Åhléns.
Men sen har nåt hänt.
Idag är jag så dålig kompis att folk ens inte vill umgås med mig....
Vad hände?!  Och när?.....
Det går flera veckor utan att jag träffar en käft privat. Det måste ju bero på mig. Det måste ju vara mig det är fel på. Jag förstår inte hur jag ska vara. De sociala reglerna  före och efter tonårstiden är inte de samma, så meriten från sexan kan jag knappast leva på, om jag någon gång hade trott det.
Jag försöker och försöker men kommer ingen vart alls.
Är jag verkligen så hemsk?     Ja, uppenbarligen...

Jag vet inte om jag vill nå mer........

 

.... idag igen....
Men jag gillar typ mitt hår idag.... Does that count?

 

Oj, vad mycket det här väcker inom mig.

Huva!

Ja, grussopningen på stadens gator och torg oroar mig. Mycket.
Är det så att man sopar eftersom det inte kommer vara nån mer halka? Vi har nästan hela mars och hela april framför oss. Inte så troligt?
Varför sopar de då?
Den rimmliga orsaken jag kan se är att man förutser sånt ruskväder att de mängder grus man har inte räcker till, man måste sopa upp det som ligger på gatorna för att ha en sportslig chans att reda ut resten av vintern.
Jag bävar.
Tant som jag är.
Hjälp.

 

Ibland bläddrar jag igenom mina bilder i mappen "kreativitet", bara för att boosta mitt ego lite.
Jag har gjort en del bra grejer, faktiskt.
Hah!

(Det här med gif:ar har jag itne riktigt fått kläm på än, men va tusan, övning ger väl färdighet.)

Nej, jag har ingen aning om vad jag ska ha den till egentligen, men den var rolig att virka. Och påta.
Får det vara en kopp?

Jag påtar, alltså finns jag.
Påtalåten.

Hurra, hurra för Patrik!
Jag hade så mycket att tänka på (läs; mycket snor i hjärnan) förra veckan att jag inte riktigt lyckades förmedla det stora som hände i onsdags.
Patrik köpte och levererade en onsdagssmoothie till mig!
Jag själv hade så mycket att stå i (läs; hjärnan full av snor) att jag inte hann (orkade) köpa nån själv.
Så tack vare hjältePatrik så kunde jag idag köpa mig en onsdagssmoothie i obruten tradition sen många veckor. Många veckor.
Hurra, hurra!!!

Åh, i ett mycket ivrigt försök att bli kvitt dessa kopiösa mängder snor som den senaste veckan residerat i mitt huvud pysslar jag med inhalering av saltvatten genom näsan.
Detta ger mig sånna otroliga cravings för att bada i havet....
Ta mig dit!

Jag borde använda den där oftare.....
Och jag borde ta tillbaka den där formen.