sjomajlin

Alltså...
Jag har en bloggsvacka..  vet inte vad jag ska skriva om...
Vad gillar du att läsa här?

Medan det ändå står rätt still både här och i mitt huvud, och jag nöter på min virkvalk på långfingret som aldrig förr - kan jag ju passa på att tipsa om en relativt ny blogg här på the interwebzz.

Bera, en nördig blogg som är intressant och underhållande även om man inte är så insatt.

Kolla kolla!

 

En sak ska jag säga er, och det med skärpa i rösten.

Dagar som dessa, när det är högsommarvärme utan att man är beredd på det, då är iste en mycket bra idé.

Och då menar jag iste, go´vänner.

Jag bryggde helt vanligt grönt eukalyptuste och lät bli att dricka upp det. När det var rumskallt hällde jag det i iskubpåse och slängde in i frysen.

Gott som...snus?... nä...

Men fint!

 

När man jobbar som personlig assistent kan man ibland låtsas att man jobbar med nåt helt annat.

Som idag, tillexempel, har jag jobbat med att titta på studentbalen. I solskenet och sommarvärmen.

Jag ville också vara lite fin, så jag klädde upp mig och blev lite fnissig över att jag ser så förskräckligt jönköping ut. Hahaha, ja... så går det väl.

 

Och så funderar jag på att sy en lapp för ena S'et på tröjan och höra med Hermione om vi ska dra igång ett nytt upprop.

Äh, vi får se.

 

Och, och och!!!    Galet va långt mitt hår är!!!!

 

Tumme upp?

Det slog mig i söndags, när jag satt och monterade syskonkaninen - att jag kan.
Jag kan!
För bara nåt år sen var jag lite sur och bitter på folk som kunde. Alltså, som bara kunde hitta på en grej, och sen göra den, efter eget huvud, och få exakt det resultat de var ute efter.
Jag som knappt ens kunde följa ett mönster.

Men jag tragglade på. Följde mönster efter mönster och lärde mig hur saker hänger ihop och blir.
Sen, utan att ens tänka på det började jag ändra i mönstrena, där jag tyckte att det inte stämde. Jag hade idéer om att det blir bättre om jag gör så här.
Jag hade idéer om vad jag ville skapa och utgick från nåt mönster som var i närheten och la själv till.
Och sen orkade jag inte ens leta på nåt mönster, utan hittade bara på själv.
Utan att jag riktigt märkte det själv.

Som med mysarna. Jag såg en bild på nätet och tänkte "det där kan jag också, fast jag vill göra så här istället".
Första blev inte så jättebra, så till andra ändrade jag lite. Och sen lite till, och lärde mig lite mer.

Man lär när man gör.
Övning ger färdighet.
Plötsligt händer det.

Hurra!!

Ojojoj!!!
Vilken helg...

Fredag - lekparkshäng och trädklättring med storebror, brorsöner och en irish whistle.
Storebror fastnade i rutschkanan.
Lite jobb, fika och sedan raka vägen till Götelaborg.
Middag på hard rock café, brädspel halva natten på hotellet.

Lördag - Hotellfrukost!!!  Och Liseberg.

Söndag - Härlig gudstjänst och mycket beröm för min sånginsats.
Finlunch hos mamma och pappa.
Häng med hela familjen och världens bästa brorsöner.
Fixa fälgarna på bilen på coopparkeringen, hem och nysta svampfärgat garn.
Och dricka te mamma och pappa köpt med från öland.

I don't mind!

 

Nu har jag bunkrat.

Jag köpte garn för 900 spänn igår. För att komplettera de garner jag köpt till filten tidigare.

Och jag räknar med att behöva köpa till ytterligare lite grann.

Det är ett rejält bygge det här. Både i tid och pengar.
Åh, jag gillar det här projektet. Jag kommer vara så jädra nöjd när jag är klar. Till nyår eller så...

 

Jag virkade mysar till årets påskägg. Jag lärde mig en del när jag gjorde dem, den kunskapen använde jag mig av när jag virkade mina två första syskondjur.
Jag har bloggat lite grann om hjärtekatten förr, och jag tycker det är ett fantastiskt projekt.
Men jag tycker nog nästan syskondjuren är ännu viktigare. Nej, inte viktigare, men det jag tycker att syskondjuren borde få mer strålkastarljus på sig.

Vänner. Ta er en funderare på om ni inte kan knåpa ihop något som kan glädja ett ängsligt barn. En katt efter ett givet mönster kan vara väldigt svårt om man inte kan virka, men ett syskondjur får man göra exakt, precis som man vill. Kom igen nu! 
=)

 

Jag skjuter som en tjej och posar sjukt skitnödigt... Jag får skärpa mig på den punkten.

Jag försöker låta bli att vara trött genom att ta en andra mugg "morgonte" och att fult matcha rött med rött, klänning med en kofta jag virkade färdigt på en buss mot stockholm en gång för kanske fem år sen, när jag skulle hälsa på Pelle. Memories.

Hej Pelle!

 

Jodå vänner, jag lever och frodas, oroas icke.

Jag har bara haft annat för mig än att sitta vid datorn.

I fredags direkt efter jobbet gick jag på bio me Sarah. Nya American Pie såg vi, och efter filmen gick vi hem till Sarahs syster och lagade lite mat och låtsades att vi såg på hockeyn och härjade lite med 1½åringen.

I lördags sjöng vi med kören på Öxnehagadagen, med soundcheck och mat (åh, det fanns dal!!) och själva giget så hade ett par timmar gått.

Jag och Patrik åkte hem till Sarah och Danne och spelade spel i hur många timmar som helst. Det var magiskt.

Framåt kvällen behövde vi luft, tog en bil upp till stadsparken för att rasta oss lite.

Fick syn på en öppen dörr i berget, avspärrad med plastband, men öppen.

Måste ju kollas in. Patrik gick först, med ficklampa, Sarah gick efter och blev livrädd när Patrik snudd på försvann. Det var djupt och vattenfyllt.

Jag skrattade så jag fick hostkramp i hela magen. Underbart.

Och igår, söndag, hängde jag med Patrik mest hela dan. Jag matade skäggagamer med både syrsor och sallad, de åt så snällt trots att det var en annan hand.

Och när jag kom hem gick jag hellre kvällsprommenad med Reacher (Child) i öronen än satte mig här, så det så.

 

Men nu är det ny vecka och nya tag. Nu sitter jag och filar på en planering för sångstund på dc, "ska bara blogga först".

Jahaja, så kan det vara.

Hoppas din helg var minst lika bra.

Nu kör vi!

 

Okej, jag behöver bekänna en grej.

Ashton Kutcher är bland det vackraste jag vet.

Jag fullkomligt älskar nya Two and a halv men, och behöver sluta skämmas för hur jag reagerar.

Jag är 25 år gammal men regregerar till tolvochetthalvt när Ashton är i rutan.

Allvarligt talat, folks, jag fnissar out loud. Det har jag aldrig gjort.

 

Ashton, tack för att du finns.

Helena requestade förhandsfärgtitt på the filt-to-be.
Här, i lite halvtrist kvällsljus är en kik på både färger och form.
Inget är, som synes monterat än, utan bara utslängt för att få en uppfattning.

Efter en lång och ovanligt dryg arbetsdag och en kvällsmat med/hos mamma var det dags för sista tillfället på svampkursen, nämligen det högtidliga uppdelandet av det färgade garnet.
Men först tog vi av små dockor av alla garner, så att fick med en garndocka av alla färger med sig hem.
Ja, alltså en liten, liten härva på kanske 4 meter.

 

Utanför mitt fönster skymtar grannarnas magiska trädgård.

Hur den kan vara så grönskande, prunkande grön från så tidig vår till så sen höst begriper jag mig inte på, men kanske är det nåt magiskt med grannfarbrorn. Han är den sötaste jag vet.

Han går omkring i sakta mak och påtar och pillar och flyttar och donar i sin trädgård mest hela dagarna.

 

I söndags var det tvåårskalas för Hjalmar, en av världens, i särklass bästa brorsöner!

Hurra!

Jag gjorde mig iordning, tog några paket i famnen och gick ut till bilen, grannfarbrorn satt i solen och vi hälsade på varandra. När jag kört runt kvarteret och var på väg, så åker jag förbi hans hus igen, och då såg jag att han kom galopperande och viftade efter mig, så jag stannade till.

"Jag såg att du är på väg till nån, så ta med dig lite blommor också, och hälsa så gott" sa han och gav mig en bukett stora tulpaner. De där (ja, inte just dem, så klart) gul/röda ni ser på bilden.

Alltså, make till söt farbror får man ju leta efter...
Att kalaset sedan var jättetrevlig var körsbäret på desserten, eller varför inte rosen på prinsesstårtan.
Vilken söndag!
Vilken helg!

Fredag blev lördag och dags för tredje kurstillfället i svampfärgning.

I fredagskväll var jag på en utställning och blev alldeles kär i en gammal dam.

Ja, jag vet att det har varit ovanligt tomt och tyst här, men jag har haft saker för mig.

Som i torsdagsmorse, tillexempel.

Då var vi 15 personliga assistenter och en enhetschef som packade in oss i minibussar och for till Helsingborg.

Vi gick på ett museum, och se var det hopp och lek.

På kvällen var vi på Wallmans.

Haha, Maggan vinkade tills sig en av killarna och såg till så han stoppade en mick under näsan på mig, jag sjöng av hjärtats lust och glädje. Sen stod karln så vänligt kvar tills Ubbe hunnit fota.

Och ja, jag vet att jag nästan ser nykter ut.

 

Jag bjussar på det, se!

 

Karln som serverade vid vårt bord gick, mitt under ett nummer och hämtade öronproppar åt mig.

Typiskt bra!

Jahaja, en grymt skön hotellsäng och hotellfrukost senare hann vi med ett par timmars shopping, fast min klick satt mest på ett dömysigt café och drack te. Finfint.

Sen packade vi in oss i bussarna igen. Vissa av oss var ... låt oss säga, något tröttare/yrare än när vi for dit. Så säger jag inte mer.

 

Tack Jönköpings Kommun :)

 

Musik ska byggas utav glädje

falafel ska köpas ur en vagn.

Bra kvällsmat.

Hurra!!

Hurra för våren!!!
Blä för pollen!!!