sjomajlin

Mia-fina var på besök i mitt kök.
vi åt mat, drack te och spelade tjejsnack.

Vi kom fram till att jag kommer träffa min man på nästa utlandsresa / till helgen, och ja, vem är det som ska utomlands i helgen om inte jag?
Det är ju perfekt.
Han kommer heta Bo och/eller Mårten. Jag tippar på Mårten i förnamn och Bo i andra.
Han kommer att vara utbildad massör och vi kommer sedan flytta till australien där vi kommer att ägna oss åt hästar. I can't belive my luck.
Vi kommer få två barn, en pojk och en flicka, och de kommer att bli Madonnas efterträdare när de blir stora.
Tack Alga!

Vi fick en del svar om Marias framtid också, men eftersom det här inte är hennes blogg så skriver jag inte om det.

• Köp en ny bil, alternativt en bil som rullat så långt att mätarn gått runt ett varv. (Eller två... Eller tre....)
• Kör etttusentvåhundrafyra kilometer.
• Nollställ trippmätarn.
• Kör lite drygt treton mil.
• Fota!!!

 

Det var inte så smart att inte komma hem förän långt efter midnatt eftersom det är ganska tidig morgon idag.

Bra av mig dock att gå och lägga mig direkt när jag kom hem, och inte tramsa vid datorn eller dylikt.
Mindre bra dock att det tog en timma att somna, men det är ju en annan femma.

(Ja, jag är trött idag.)

 

Har ni sett nåt så vackert som mina grannars snödroppskollektion?!

Let me tell you att det är så att amn känner lukten av dem när man kliver utanför dörren.

Helt ljuvligt!!
Hela trädgården är full.

 

Ååh, jag bli galen.
Mitt öga bara rycker och rycker!!!!!

 

På sjövik tog jag ofta kort genom fönstret.

Östergården 12.

Jag skulle inte bli ett dugg ledsen om jag fick så här vacker utsikt igen.

Bäsingen, mitt hjärta är ditt.

 

Jag somnade kring midnatt. Telefonen började skråla vid tio.
Det ger i runda slängar tio timmars sömn.
Ändå fick jag lov att snooza i mer än en halvtimma innan jag kunde vakna, och sen låg jag kvar och drog mig en bra stund.

Nu piggar jag upp mig med te och protein.

 

Den här våren verkar inte vara nyttig för mig.

Jag var på en mässa idag, Oslo gospel´s "Gloria".
Så grymt bra.
Kören och musikerna gjorde ett bra jobb.
Jag grät. Ja, och rös.

Jag är så konstigt rastlös.
Var ute och gick enochenhalvtimme idag, bara gick och gick, det var skönt, men så fort jag kom in igen så kryper det i mig. Jag fattar inte vad det är.
Jag hoppas att nästa helg kan råda bot på min rastlöshet, för jag ska tamefaktiskt utomlands över påsken!
Ja, så svenskt det går, antar jag.
Oslo blir det. Jag har vart i norge ganska mycket men aldrig i Oslo.
Dock blir jag alltid rastlös av stora städer, men jag får se det som ett äventyr.

Hmm...Ja, nä, jag vet inte....
Jag känner mig så spretig....

Jag vet inte ihåg....

 

När jag gick i trean på gymnasiet blev jag smått besatt av Mona Johannesson.
Skönheten från Aneby. Ett år yngre än jag, en hästtjej som gått i högstadieskolan i staden jag bodde, medan jag gick i skola i grannstan...
Nej, det var inte riktigt "det kunde ju vart jag", men något i den riktningen iallafall.

Och så himla vacker.
Jag minns en lång eftermiddag i en buss på väg hem från Prag, inklämd i ett trångt säte tillsammans med Pelle, vi satt och tittade i nåt magasin jag hade med mig, på bilder på Mona och konstaterade att hon gick/gått på naturbruksgymnasiet i Pelles kvarter.
Som av en händelse kom jag att tänka på henne igår när jag och Patrik pratade om snygga mänskor av honkön.
Min obsession har lagt sig men hon är fortfarande bra vacker.

 

Idag var jag ute och gick i stan och lyssnade på radio, efter en stund insåg jag att det måste vara Mona som pratar med den där hemska dialekten.
Inte klokt va fult vi pratar här i kring, egentligen....

 

Nåja, jag lyssnade och lyssnade och den bilden jag hade av Mona gick mer och mer sönder...
Skumt det där...

 

Jag har funnit att jag gillar fönsterbilder.

And I like them alot.

 

Här är Fru Gullranka, hon håller mig sällskap genom sömnlösa nätter.
Och när jag sover vakar hon över mig och ger mig friskt syre att andas.

Trevlig brud det där.

Och snygg zinkkruka har hon också.

Jag är så konstigt rastlös...

Efter att jag rivit upp det jag spenderade flera timmar igår med att sticka, gjort två misslyckade försök att måla akvarell, ett mer lyckat försök att måla min hallbänk så plockade jag fram julklappen från Florén.

En burk från Oddbirds med tygbitar och band och brochnålar.

 

Shit va jag fattar grejen med farbröder som sitter på en parkbänk med en hel kasse full med bröd och matar änderna en hel eftermiddag.

Jag tog med det nybakta brödet som inte gick att äta och for till en kanal.
Det är mitt favoritställe för andmatning.
När man parkerar bilen kommer änderna bokstavligen springande.
Går man fram en bit och sätter sig på huk, då kommer de fram och äter ur handen på en.

Det är lycka.

Igårkväll satte jag två bröddegar, en på torrjäst och en på surdeg. Planen var att de skulle jäsa över natten, så skulle jag gå upp vid tiosnåret idag och baka ut dem.

Vid tiosnåret vaknade jag och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Maken till mensvärk alltså....
Jag lyckades ta mig dubbelvikt ur sängen, fick tag i två alvedon och ett glas vatten, sen var det bara att inta sängen igen och försöka att andas djupt.

 

Halv ett vaknade jag igen, och kände mig som en mänska igen, om än som en ynklig liten lort till mänska.

Jag kavlade upp ärmarna och plockade fram en bröddeg i taget.
Ingen av dem hade jäst........

Envis som synden, och minst lika snål, gräddade jag dem ändå. Jästlimpan jäste faktiskt upp lite grann i ugnen...

Och nej, det var väl ingen högoddsare precis, att jag brände mig på plåten.

 

 

För att försöka muntra upp mig lite plockade jag ner två vackra zinkkrukor och planterade om mina solrosskott.
När jag groddade solrosfrön, inspirerad av Clara så lät jag två skott slå rot, you see.

 

Ja, det blev rätt bra, tycker jag nog.

Och några av mina växter ska få "go to a farm upstate".

Fast på riktigt, de ska få flytta till mammas trädgård och där kommer de, om de överlever flytten, att få ett liv i friska luften och det är väl vad växterna egentligen vill, tror jag.

Då blir det lite mer plats i mina fönster också.

Med Östblocket i högtalarna spenderade jag kvällen tillsammans med mitt kök, klädd i förkläde från 70talet bakandes bröd och annat gott.
Och tittar på Six feet under, och diverse disneyfilmer, vem vet mest och stickar lite.
Ehm... Städat och donat om i köksskåpen och "förrådet".
Ja, nåt i den stilen.

Jag är så konstigt rastlös...

 

I mina fönster finns blommor av vitt skilda slag.

Det är vackert, tycker jag.

 

Nu har jag äntligen gjort klart axelbandet till lillguran, det var ett härligt projekt.

 

Först knöt jag en förskräcklig massa knutar, och nej, jag har inte räknat dem, och tro mig, det var en kamp att låta bli.

 

Sen vändsydde jag hela kalaset med ett någotsånär stabilt tyg, sydde ett fäste som var för långt så jag fick ta in det en knapp decimeter.

 

Sen så pasasde jag på att matcha det övre fästet med fodralet jag sydde härförleden.

And oh! hela bandet för hand, alltså.

Hur mår du?

Den erbarmliga vårtröttheten.
Och ovanligt tröttsamma scouter idag på scoutmötet.
Fortfarande nåt virusskit i kroppen.

Fast både jag och Patrik var lediga på förmiddagen idag, så vi hade pannkakskalas i mitt kök.
Patrik stekte plättar och jag tittade på och Östblocket skrålade ur stereon.

Så det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu.
Innan jag blir ännu spretigare.

 

Jag behöver ert stöd, era tips och era råd.

Hur muntrar man upp en deppig orkidé?

Det här är den lyckligaste upptäckten på mycket länge.

Fönstret (och Clara) revisited.
Nu börjar det hända saker i tekopparna.

 

Och det börjar lukta väldigt gott.

 

Jag lyfte helt enkelt av en skåpsdörr.

I all enkelhet.

 

Paneer [pannir] är en slags indisk färskost och något av det godaste jag har ätit.

Jag kokade en laddning till storebror i helgen och åt opp det som inte fick plats i burken.

 

Jag hade först tänkt skriva "lika gott som lättlagat" men det är tametusan godare än lätt och det är lättare än en plätt, hah!

 

Så här gör man:

• Koka upp en liter standardmjölk under omrörning, ta av plattan så fort mjölken kokar.
• Rör i ca. 1.5 dl naturell yoghurt, lite i taget, rör till smeten är helt skuren och klumpig och ser jätteäcklig ut.
• Häll av i en silduk / ren kökshandduk i en sil/durkslag.

• Fyll en gryta/bunke med vatten och ställ uppanpå, för att pressa ur vätskan.

Nu är själva paneeren klar, behöver dock smaksättas ganska ordentligt.
Exempelvis en marinad på olja, soja och kryddor.
Sen är det bara att äta och njuta. Väldigt gott att steka, lite som haloumi.

Och spadet som blir över är finfint att baka bröd på, går bra att frysa.

 

Med inspiration hämtad från Kajsas Bonjour monsieur!-tavlor gjorde jag något liknande fast helt annorlunda.
Jag tänkte "bilar" och plockade fram trasiga kökshanddukar från mormors kök och syasken.
Jag for till det däringa varuhuset och köpte ramar.

Jag läta mina fingrar spela fritt, sen plockade jag fram burken med häftstift.

 

Ja-a, så kan det gå när andan faller på.

 

Jag läste nyss i ett magasin att kreativa människor lever 6.7 år längre.

Storebror fyller år igen!

Eller njae, men han bjuder släkten på 11-kaffe idag, frivilligt, mer eller mindre.

Sist våldgästade vi honom, nästan.

Men ja, han fick ju sin födelsedagspresent då (det var två cdskivor, ni fick ju bara se paketet) men att komma tomhänt på kalas är inte riktigt min grej, så jag har slängt ner lite grejer i en kasse.

 

 

Nåt sånt därnt.

Nu ska jag dricka upp teet vid sminkbordet, my favourite part of the morning.

 

Jag syr täcke av alla trasiga moln

för att stoppa om dig i natt

När du somnat byter jag täcket mot mig själv

och vilar på min hemlighet

I mitt norra sovrumsfönster står vackra zinkkrukor, ett kakfat i glas och en ljushållare jag fått av storebror. Det kan tillochmed vara så att storebror har gjort den själv.
På elementet nedanför ligger en handduk, vilket blöts med ojämna mellanrum i ett försök att höja luftfuktigheten.
Och förstår inte varför min orkidé är så berdrövad...

Jag har stirrat mig så blind på de erbarmliga plogvallarna att jag inte har lagt märke till att det istortsett är barmark, så himla dumt av mig.
Idag blev jag omsprungen av en motionär i kortbyxor.

Som en hyllning till lördagsbrunchen tänkte jag dela med mig av ett tips som skulle kunna räknas som ett recept.

Jag tänkte berätta hur man kokar ägg på ett någotsånär miljövänligt sätt.

 

• Häll vatten upp cirka 1 cm vatten i en gryta, ställ på spisen, sätt på plattan på högsta värme, lägg i önskat antal ägg.

 

• Sedan väntar du tills vattnet kokar, det går ganska snabbt. Då stänger du av plattan, men låter grytan stå kvar, lägger på ett passade lock och sätter klockan på ungefär 8 minuter, då blir ägget lagom hårt och gulan är lite krämig, beroende på hur stora äggen är.

 

• När klockan ringer sköljer du äggen med kallt vatten så att skalet lossnar lättare, sen är det bara att hugga in med god aptit.

 

Jag är en sucker för tips (och trix), så därför ska ni nu få chansen, ärade blogglovers att ge mig era bästa tips.

Inget är för stort, inget är för litet.

Vet du inte vilket tips du ska välja, välj ett som handlar om te. Eller femton.

Jag älskar:

- När tövattnet har grävt sig under isen så att det blir en iskant som hänger fritt som man kan trampa på så den rasar och det säger smack.

- När det distar över på "när fööööörsommarn kom" i Ack, Sundbyberg.

- Koltrastens sång.

- Lukten och känslan att krypa ner i en renbäddad säng.

- Att tvätta fötterna i handfatet.

- Gamla kassetband med inspelad barnradio från tidigt 90tal.

- Att upptäcka att mitt favoritte finns när jag blir bjuden på fika.

Jag är då rakt inte den som skäms för att ta idéer från andra,  och när jag lyssnade på UnderbaraClaras radioprogram Pikant tänkte jag att "jag kan också!"

 

Huruvida det är sant eller ej får framtiden utvisa. Än har inget hänt i tekopparna.

Antingen har jag fått tag i världens bästa mjölkliter, eller också är det världens sämsta.

Eller också är den helt enkelt bäst före förpackningsdagen, det vore ju inte så konstigt, faktiskt.

 

Vidare bakar jag kakor likt en anarkist och försöker rensa mina bihålor med saltvatten och vitlök, det går så där...

 

Få saker ger mig så mycket hopp om livet som koltrastens sång.
I eftermiddag, när det var som allra gråast, då satt en koltrast i grannens TVantenn och sjöng av hjärtans lust och glädje för liv och ägg. Förlåt, ägg och blod, ska det ju vara.

På begäran kommer här en redogörelse för klädinköpet.

Till att börja med blev det tre par tights, det går alltid åt.

Sedan blev det tre stycken överdelar, lite längre så där så att man inte riktigt behöver ha kjol under.
Fast jag känner mig oftast så naken om rumpan att jag ändå har en kjol.

Igårkväll konstanterade jag att jag faktiskt kunde somna under ett täcke, utan filt och i bara raggsockar, trosor och tshirt. Det har jag inte kunnat göra på säkert 4 månader (med undantag för veckan på gran canaria då, höhöhö).
Det jag är van vid, vid det här laget är dubbla täcken, filt och både långärmat och långbent. Och raggsockarna så klart.
Min pappas morbror (that´s the story =P) brukar säga att han tar av sig långkalsongerna till midsommar, sen tar han på dem igen veckan efter. Jag gör ungefär likaledes med mina raggsockar, åtminstone nattetid.

Så himla gött att kunna sova som en vanlig mänska igen =)

Jahapp. Nu ska jag ta mig en mugg te till tror jag, sen klä på mig nya kläder som jag shoppade igår (det är fortfarande nåt magiskt med att ha nya kläder), sen bär det av till grannstan för att träffa mamma och titta på mönster och tyger och sedan luncha på stan.

Fina grejer.

Ha en bra dag, go´ vänner!

Det sägs att det är mellan femton och tjugotusen människor varje dag som kör bil med alkohol i blodet, varje dag.
Det är ungefär lika många som det finns taxibilar i Sverige.
Alltså, för varje taxibil du möter har du mött en rattfyllerist,  praktiskt taget.
I mina yrken blir det många taxibilar per dag via färdtjänsten, så den bilden stämmer inte, men ja, ni fattar grejen.

Idag när jag körde hem från jobbet blev jag lack på att vi låg, en lång rad med bilar och körde i 70 på motorvägen, till synes helt utan anledning, så jag tog en tidigare avfart för att inte jaga upp mig och blev på avfarten invinkad av en polis. Jag stannade och fumlade ner rutan, den kvinnliga polisen snudd på kvittrade "körkorts- och nykterhetskontroll" på ett så glatt och trevligt sätt att jag blev på finfint humör.
Jag fick kliva ur bilen och rota rätt på körkortet i väskor och kassar i baksätet, sen bytte konstapeln och jag körkort mot alkomätare. När jag blåst klart och såg lite sämre än förut, slängde hon ett öga på körkortet och skrattfnös "ha, har satt tummen rätt över ansiktet" varpå hon flyttade tummen så hon faktiskt såg bilden, konstaterade att det "såg ju bra ut" på både körkortet och mätaren.
"Kör försiktigt" sa hon med ett brett leende, jag kröp in i bilen igen och körde iväg.

Jag har haft körkort i två år och fyra månader och detta är första gången jag har blivit stannad.
Jag har förvisso sett fler kontroller, men fått köra förbi.
Jag vill inte klaga på polisen, jag har alldeles för dålig koll på hur mycket de faktiskt jobbar med dylika kontroller, men jag känner ändå, som den nykterist (absolutist rent av) jag är att jag inte alls skulle ha något emot att bli stoppad oftare.

Ja, det var väl egentligen det jag ville ha sagt.

 

Om man, som jag, spenderar sina nätter cirka 70 centimeter ovan golvet och inte vill sträcka sig långt efter mobiltelefon, klocka, handkräm, kvällslektyr eller dylikt är det bra med ett högt sängbord. De flesta sängbord är ganska låga, de är cirkus 50 cm höga, tror jag.

Men jag, jag har ju snickrat ihop jättehöga sängben alldeles själv (fick en fråga om det här för leden, är det nå fler som vill veta hur så kan ni väl skriva det så kan jag dela med mig av även den kunskapen) och tänker mig därför att jag även får fixa ett högre sängbord alldeles själv.

 

Barpall, tänkte jag då.
Sedan tänkte jag att det är ganska osmidigt att bara ha ett hyllplan. Jag har väldigt mycket tidningar och magasin och skit vid min säng, nämligen, det vore gött att ha dem på en egen hylla.

 

Nästa briljanta idé som tändes i min hjärna var då "hylla på fotstödet"! HAH! Jag borde få pris!

 

Så här gjorde jag:
Efter ett Underbaraclarainspirerat (jaja, okej, stulet rakt av) torsdagspyssel hade jag en baksida till en tavelram över, vilken jag hade sparat för jag kände på mig att den skulle komma till pass.

Jag rotade fram en såg ur min verktygslåda, måttade lite, och sågade ur hörnen på skivan, som var nästan precis  lagom stor. Den "glappade" lite eftersom mittstaget på pallen är lägre än tvärslårna, det rådde jag bot på med enklaste tänkbara medel. Ett vanligt papper som veks ett par gånger och kilades in emellan.

Lätt som en plätt!

Jag sitter här med te i en av mina nya muggar, lagom mätt och för trött.
Klar med dagens jobb och dagens övertid. Jag har plankat Yes sir, I can boogie, äntligen.
Ja, min gamla (hah!  :P) fröken påstod nämligen att jag var lat som inte gjorde det, så då gjorde jag det.
Jag blir inte alls klok på vilken skala den bygger på... Jag passade på att ge den en ny text också, en text om kaffe.

En del fotograferande har jag hunint med också, det var så ljust och fint idag.
Jag tänkte jag skulle berätta om hur jag fipplade ihop ett sängbord som passar till de sjukt höga sängbenen jag pysslade ihop i höstas.
Och så lite grejer som jag stulit nästan rakt av från andra bloggar.
Underbaraclara och Kajsa är två bloggerskor som inspirerar mig mest hela tiden, så det får bli lite tolkningar av några grejer de gjort. Bland annat.

Jag tänkte också att jag inom en relativt snart framtid skulle fixa till länklistan här nere till höger lite också.
Mja, mest fylla på, tror jag.

Ja-a, jag ska strax se dagens avsnitt av Vem vet mest, sen ska jag försöka mig på en sån där "tidig kväll".
Men hörni.
Skriv något till mig, jag blir så glad då.

God natt för nu.

 

Jag har inte riktigt greppat grejen med att folk i flera veckor i förväg planerar att de ska åka till IKEA, men så har jag, så länge jag kan minnas bott sisådär en kvart från IKEA också. Det har nog med saken att göra.
Nåja, idag på min "lunchrast" tog jag en sväng dit och en sväng till coop och plockade med mig lite prylar.
Inte så tokigt alls, faktiskt.

Då är vi precis tvärtom. Jag handlar...väldigt sällan saker jag inte hittar.

När jag vaknade idag, vilket var en pärs i sig, hade jag inget minne av vad jag drömt under natten, men jag kände att den inledande raden var så att säga nästa replik.
Mycket mystiskt.
Tror det hade nåt med militären att göra...

 

 

Den här helgen kan nog sammanfattas med "failure"...
Ingenting har lyckats mig...
Suck...

Jag har tänkt ut en massa annat trams jag skulle skriva om också, men jag orkar inte.....
Min ena näsborre tycker att det är onödigt att kunna andas.
Nu tar jag natt.
Hej.

I måndags kom jag på att jag behövde tvätta.
Sen november nån gång har jag bara gjort det en gång, nämligen.
Istället för att disciplinera upp tvättrutinerna köper jag en extra tvättkorg...
Nåja.
Tvättmaskinen la av.
Inte alldeles bra läge, kände jag.
Men så igår knackade värden på och sa att maskinen var bruklig igen.
Nu har jag precis kört igång den 6e maskinen.
Och ja, jag kör fulla maskiner, inget halvtomt miljö- och energisvinande trams.

Åh, den här låten har jag gått och nynnat på i flera veckor utan att kunna placera den. Jag har dock tänkt mig att det är en ballad, men så var det ju inte.

Mina favoritpojkar på bakgatan juh!

Okej, okej, jag tycker inte de är bra nu, deras senaste grejer är inte ens värda att lyssna på.

Men förr, på 90talet... Ojojoj, jag vet inte hur många videoband jag har med intervjuer, livespelningar och musikvideor, någonstans har jag en tjock pärm fylld med tidningsurklipp och någonstans hoppas jag att den stora lådan fylld med plancher finns kvar.
Och, framför allt hoppas jag att den enda planchen som inte hamnade i den lådan finns kvar.
En stor ovikt planch som jag köpte i ett merchstånd på globen efter en grym konsert, det måste ha varit  1998... Möjligtvis 97...

Nåja, det var fantastiska tider, hursomhelst!

Åh, jag trodde jag fick en dyr räkning idag, med posten.
Ett typiskt sånt därnt brev från en bank, ni vet, och så stod det en summa på strax över fyratusen och jag hajjade till och undrade var sköen som är så dyrt, så jag läste lite noggrannare.
Hoppsansa!
Ett utbetalningskort!
För att jag inte krockade bilen innan jag sålde den, den här gången.
Det ska jag nog göra om :P

Fast ja, pengarna lär ju hamna in på nästa bilförsäkring, så det går väl typ på ett ut, men härligt att få känna sig lite rik ett tag.

Jag avskyyyyr verkligen att vara sjuk...
Suck...
Det hade vart gött att ställa in jobben imorn, tre sångjobb är slitigt i vanliga fall. Men saken är den att jag har fått lov att ställa in 2 gånger den senaste månaden, det är för tusan pinsamt att hålla på o ställa in gång efter annan...

Idag fick jag kravla mig upp efter helt ljuvliga drömmars sömn i cirka 4 timmar.
Det var onödigt tungt.
Dock fick jag ett plötsligt kreativt infall på jobbet vilket ledde till att jag skar kartong med fruktknivar och smörknivar, limmade, tejpade, bygde fördämning/hinderbana i korridoren och spikade i väggarna på dagcenter Karl. Inte så pjåkigt alls, om jag får säga det själv.
Nöden är kreativitetens moder.

Oh, jag fryser så förskräckligt....

Det här är nog tametusan så nära perfektion man kommer!

Min hjärna fungerar inte riktigt...
Jag håller mest på med att nysa och snora, och inget kreativt kommer ur mig, alls.
I flera veckor har jag gått som i ett okreativt töcken.
Jag gillar´t inte, jag gillar´t inte alls.
Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, men ett första steg är väl att vila ut den här jämliga förkylningen, så jag går och lägger mig nu.
God natt.


(Psst! En peppkommentar skulle inte sitta fel)

Okej, förlåt att jag tjatar, och jag tjänar ju faktiskt ingenting på det själv, men det här med bloglovin är faktiskt skitsmart och skitsmidigt.
Vill du följa min tramsblog via bloglovin så kan du helt lätt klicka på ikonen här till höger, och sedan är det bara att fortsätta fylla på listan med dina andra favoritbloggar.
En mycket bra idé, faktiskt.

 

Ingrid har infört påskadvent, typiskt smart!

Mitt hallfönster är kanske inte det mest påskiga, men det trotsar i allra högsta grad vintern utanför och firar redan vår, och det behövs.

Jag vill bara bädda ner mig under mina dubbla täcken och en filt och läsa eller sova eller tänka eller bara vara.

Jag har hittat en bok till av Mazetti, Tyst! Du är död!, den är lika kul som grabben i graven bredvid.

Att handla second handböcker på känn är min senast upptäcka talang.

Nu tar jag kväll.

Lab´vakar!

 

Hemma hos min mor pågår operation "minska på garnet", så jag ställde upp och tog med mig en god skörd därifrån.

Det är fin sysselsättning, dagar som denna, med gnagande huvudvärk och ömsom svett och ömsom frossbrytningar. Jag satt invirad i sjalar och filt ute på altan med en bok och en halvliter grönt mullbärste. Skönt det.

 

Äh, jag har liksom inget att säga, egentligen.

Det är lite för mycket nu.
Jag hoppas det går över snart.

Ester, den förskräckliga (förskräckligt gröna)

 

I affärn stod vårkänslan på en hylla, så jag köpte mig två. Men när jag kom hem hade jag inga krukor till övers.

Då får man taga vad man hava.

Det blir oftast rätt bra ändå. Särskilt som jag ändå väldigt sällan använder min teservis.

En synnerligen värdig uppgift.

 

Nu ska jag stjälpa i mig mitt te och sedan susa med bilen till Öxnehaga och sjunga med kören,

och ja, jag vet att ni försmäktar av nyfikenhet, jag ska fixa bild på bilen också, snart, lovar.

Så himla trött....
Det får bli mer imorn.
Då ska ni få se mina nya blommor.

En vacker höstkväll 2007, solen gick försiktigt ner bakom träden på andra sidan dalälven.
Det knastrade fortfarande lite om glöden vi grillat vår korv över, klipphällen var lagom varm att ligga på, armarna var trötta. Vi satt där, huller om buller, en brokig skara människor och bara njöt och var nöjda med att snart bli upphämtade i bussar och inte behöva padla tillbaka till Sjövik i mörkret.
Där och då lärde jag mig begreppet "nära livetupplevelse" för det var just vad det var det.
Idag hade jag en till.
Telefonen började skråla "Tall and tan and young and lovely", jag kände mig inte särskilt träffad, så jag stängde av.
Låg kvar i värmen och funderade lite, drog upp rullgardin och möttes av bländande varmt solsken.
Jag öppnade fönstret och lät härligt frisk morgonluft strömma in i rummet tillsammans med glatt fågelkvitter, och låg där, i solgasset under mitt täcke och insåg allt för snabbt att jag redan var sen.
Nära livet, det är där jag vill vara.

Att köpa en ny tesil eftersom de andra tre inte är diskade.

 

Så himla gött att simma.
Så himla gött att sitta, bara sitta i värmen i bastun efteråt.
Så himla gött att få lägre pris när jag visar upp mitt lönebesked.
Så himla gött att börja dagen så.
Så himla gött att hinna svepa en halvliter te i hemmets lugna hägn mellan simning och jobb.
Så himla gött att hälsa på Florénarna i eftermiddag.

 

Så himla gött.

Om det är någon som vill veta vem patient 67 är, eller vem som mördade överste Protheroe så går det bra att fråga mig. Alldeles utmärkt.
Jag kommer, i det läget, att dela med mig av min vetskap.

Ja-a, i övrigt har jag idag invigt mina bråddar och samtidigt inkasserat smärtsamt många tantpoäng.
We´re way past vuxenpoäng nu.
Men ja, tanter brukar vara relativt visa, och att kunna kallas vis är ett av mina livsmål, så det är väl bara att bita i, så att säga.

Äh, do as the tant and sov.

 

Inte för min del, men... TUTA!

Okej, nu är det så här att de som är trötta, sömniga, har en god bok att läsa samt har gått minst en mil idag; nu är det fritt fram att gå och lägga sig.

Mors!

 

Jag sitter och försöker komma på en skitbra idé inför morgondagen.
Jag ska ha "enskild musik" med två härliga ungdommar, varav den ena är första gången med, och jag känner honom istortsätt inte alls. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det...

 

Och för att öka pressen ytterligare lyssnar jag på Silverpennies samtidigt, som om jag behöver en reminder på hur bra musik låter och fungerar, liksom.

Dock har silverpennies för alltid ett eget rum i mitt hjärta, ett rum med rosa tapeter och en stor soffa. Tror jag.

 

Jajaja.

Vidare har jag sträckläst Lehane's Patient 67, och är såld.
Jag behöver se filmen nu, den skulle kunna vara bra.
Och ja, snart, antagligen ikväll, har jag läst ut min första bok om söta miss Marple också.
Jag har bara några sidor kvar, men har inte alls lyckats lista ut vem mördaren är.
Miss Marple själv har precis knäckt nöten, så jag är inte så värst många steg efter, tror jag.

 

Idag var en vidrig dag.

Mest på grund av vädret.

En dag att drömma sig bort ifrån.
Tillbaka till en dag på sjön.
Mest för att jag fick en skiva med bilder.

En dag som sannerligen var något av en emotionell bergochdalbana, men som ändå är ljus och glad.

En fin dag, med fina människor.