bilden av Mona
När jag gick i trean på gymnasiet blev jag smått besatt av Mona Johannesson.
Skönheten från Aneby. Ett år yngre än jag, en hästtjej som gått i högstadieskolan i staden jag bodde, medan jag gick i skola i grannstan...
Nej, det var inte riktigt "det kunde ju vart jag", men något i den riktningen iallafall.
Och så himla vacker.
Jag minns en lång eftermiddag i en buss på väg hem från Prag, inklämd i ett trångt säte tillsammans med Pelle, vi satt och tittade i nåt magasin jag hade med mig, på bilder på Mona och konstaterade att hon gick/gått på naturbruksgymnasiet i Pelles kvarter.
Som av en händelse kom jag att tänka på henne igår när jag och Patrik pratade om snygga mänskor av honkön.
Min obsession har lagt sig men hon är fortfarande bra vacker.
Idag var jag ute och gick i stan och lyssnade på radio, efter en stund insåg jag att det måste vara Mona som pratar med den där hemska dialekten.
Inte klokt va fult vi pratar här i kring, egentligen....
Nåja, jag lyssnade och lyssnade och den bilden jag hade av Mona gick mer och mer sönder...
Skumt det där...
