sjomajlin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nåja... Här är några exempel. Det är lättare att öva "på riktigt" och inte tramsa bort det om det ändå är lite på riktigt. Typ om en spelar in. Så ... 

 

Och i tre av klippen ser det ut som att jag snusar. Det gör jag inte.
Jag åkte på lite stryk bara...
Av en mygga... Gotta love the allergies!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under semestern har jag inte sjungit flera timmar om dan varje dag. Faktiskt.
Så nu är det dags att harkla igång röst- och pianomuskler.
Terminens första spelning blir på fredag och på måndag nästa vecka börjar ett spännande påhitt.

I våras fick jag frågan av en dam på kommunen om jag ville bli erbjuden på 39 ställen i kommunens äldreomsorg. Jag tackade ja, och strax före semestern fick jag ett spelschema med 39 inbokade spelningar under augusti och september. Kul!
Så jag ska fara land och rike (nä, bara Jönköpings kommun) runt med ett program jag har snickrat ihop med melodikrysslogik. Vi ska ta oss precis som programmet heter - från Galenskaparna till ABBA.

Då är det väl fullständigt rimmligt att kliva förbi Hasse och Tage en sväng?

Japp, så jag spelade in ett litet klipp på kontoret idag. Det var nämligen bara jag i hela huset, tror jag.

(Nåja, där stod faktiskt 4 bilar till i garaget, men det är ett ganska stort kontorshus så det får räknas som tomt.)

Det passar ju ganska bra när en behöver få rossla loss i fred innan det är dags att sjunga så folk hör.

 

Jahaja, här sitter jag och åker tåg.
Med jobbdator och allt.

Det var snudd på skönt när klockan ringde 05.30, för då var det på riktigt. Jag har vaknat nästan hur många gånger som helst och vart säker på att jag försovit mig. Ni fattar grejen.

Nåja, här sitter jag och stickar och dricker te. På väg till stockholm, jobbgrej. Ooooh, how fancy.

 

 

  

Idag har jag blivit presenterad för stans bästa tygaffär, affärn med störst knapputbud i stan och parkstickat i solens sken.

Bara så där!

Jag har ätit både lunch och kvällsmat på picknickfilt i park, köpt (och ätit) ljuvliga jordgubbar och skrivit ihop ett informationsblad om sticknings/garntekniker/subkultur-föreläsning som jag ska erbjuda länet till hösten.
Tänk så det kan gå (när man har kollegor som ser potential man kanske själv missat)!

 

Och så är alpackakoftan klar. Färdigstickad, monterad, trådar är fästade och knappar isydda.

Kanten rullar sig lite så jag ska försöka blocka den, behöver klura ut hur jag gör det smartast...

Jag återkommer med bilder när jag har löst det, och ljuset är bättre.

 

'Till then!

Efter så många tårar att jag höll på att drunkna, ilska så tavlor for från väggarna och knytnävarna ömmade, panikångest och sömnlösa nätter fick jag ett telefonsamtal.

Jag fick nästan nypa mig för att se om det var på riktigt, jag var alldeles rusig. En våg och en vändning och skeppet tar fart mot det oändliga djup som vi kallar hav, för att citera Charles Hårfager, vilket jag tydligen gärna gör när känslorna och vågorna svallar.

Det hela behöver redas ut och jag behöver landa. Jag har inga som helt illusioner om att det vore nån fara att "avslöja hemligheter" här på bloggen, så som större bloggare gör, men jag känner ändå att jag vill ha ordning på torpet och inte fantisera iväg.

Det jag vill ha sagt är att något nytt har hänt, det har vänt, nu fortsätter äventyret och det snurrar i mitt huvud.

Tacksamhet och extas.

 

Tack för visat intresse.

Det är nystädat, vädrat, blommorna är vattnade, diskberget är besegrat, den femte tvättmaskinen är hängd (kläderna alltså), dagens *fundrar* typ femte temugg är på gång, återvinningen är bortburen, de där viktiga mailen är skickade, veckans sista kulturrapport saknar bara två siffror som jag strax ska fylla i, räkningarna som kommit under veckan är betalda...

Nu är det skönt med helg.

 

 

 

 

Vilken helg!

Helt underbar.

Och vilken måndag...

Jag sitter här och bara ... är ...
Dricker lite te, matar avsnitt på avsnitt av satc, planerar lite jobb, spelar lite ruzzle.

Väntar på att klockan ska bli dags för att sjunga i kör.

Och att mensvärken ska ge med sig.

 

Äsch, jag virkar lite och tar ett avsnitt till.

 

Välkommen hem till mig, här bor jag.



Vanligtvis ligger det inte en matta ihopknölad på hallbänken, men just idag
gjorde det det. Ptja. Annars, typ skor och så...



Och lite jackor... Och älskade stora, härliga fönster.
Gardinerna älskar jag med viss ironi.



Jaha, vi kliver väl genom nästa dörr, hörni.



Här till höger har vi mina instrument, syns lite dåligt nu, men tre gitarerr, en bygelgitarr,
en cello, jobb-keyboard och förstärkare, en fiol och en ukulele. Och en tin-whistle.



And this is where the magic happens!
Saker står framme, för det gör de hos mig.
Och datorn står på snedden för jag försöker få ordning
på ljud och inspelningsprogramm och grejer...



Här var det garner och glädje.



Nästa hörn bjuder på spel, böcker, pysselattiraljer, viktiga papper och noter.



Den höga sängen med moddad barpall som sängbord.
Och 9 kilo lera på golvet.



Vi går ut i hallen igen.



Här till höger tror jag nog ni känner igen er va?



Vi går vidare i hallen, förbi klädskåpen.



Kikar man in till vänster ser det ut så här.
(Jag borde tvätta....)



Dvder och cdskivor finns i nästa hörn.
Och Mona-Lisa. Hon bor här.



Dörren rakt fram i hallen leder tyvär varken till ett nytt rum eller ens till Narnia.
Förvaring och städskåp. Roligare än så var det inte.



Vi svänger till höger och möter hattaskarna med mina strumpor i.



Och den stora bokhyllan.



Sedan kliver vi in i köket. Matplats med pilatesbollsförvaring.
Och vattenkokaren hamnade på bordet mitt i disken.



Stora, underbara fönster. Mindre köksbänk.
Och bara en diskho = värdelöst.



Ja, inte hjälper det här utrymmet min brist på matlagningsglädje, inte...



Även i köket gäller det att bygga på höjden.
Tur att jag är så lång....?

 

Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Här kan jag sitta på en köksstol med en mugg te och titta på allt det gröna.

Inte alls dumt egentligen.

 

 

Och nu när jag har bjudit hem er till mig kan ni väl ge er till känna?

Ni är många som är här och snokar och jag är så nyfiken.

Och när du ändå presenterar dig kan du ju passa på att skriva en liten rad om

vad det är du tycker är så fantastiskt med min blogg.

Och vill man hemskt gärna vara anonym så får man väl det då...

Välkommen åter.

Säg till nästa gång, så sätter jag på tevattnet!

 

 

 

 

Ja, så här är det, att det har blivit för mycket dator, internet och framför allt facebook hemma hos mig på sistone, så jag har tagit mig i kragen, så här lagom till uppstart-för-hösten-veckan, och satt upp vissa regler. En slags detox skulle man väl kunna säga.
Som också innebär att jag inte tänker så värst mycket på bloggen.

Men så får det vara ett slag.

 

Jag passar på att glädja mig åt en bra hårdag. Eller, åtminstone så var den bra.

Sen sprang jag till bussen och hann inte få med mig nåt paraply, blev bjuden på lunch på 8 glas av länschefen som tycker att jag ska leda en ukuleleorkester och regnet vräkte ner. Nu är jag mest platthårig och... mätt.

Det är ialla fall något.

 

Ja, annars så försöker jag se alla fantastiska möjligheter jag har att göra något helt fantastiskt med min arbetssituation nu när jag har alldeles för lite jobb i förhållande till min anställning.

Bara lite stressande... Eller?...

Äsch, jag har i alla fall något.

Resten löser sig.

 

 

 

Pust!

Jag är helt mör i kroppen efter en dag med trädgårdsarbete.

I söndags började det klia i mina fingrar, jag var sååå sugen på att rensa ogräs.

Ja, jag vet.
Så idag efter frukost for jag hem till mor och far (fast far var på jobbet) för en heldag i trädgården. Vi började med att plocka ur betongen vi gjöt ur sina formar, ett pilljobb man kan bli galen av.

Sen fick jag måla vitt på verandan. Eller trappen. Jag använde mig, som synes ovan av två bra knep. Hurra! jag älskar knep. En gummisnodd tvärsöver burken för att stryka av färg mot, istället för på kanten så färgen rinner ner och kladdar överallt. Och en spackel att måla mot där det inte går att lägga tidning och är för jobbigt att hålla på med maskeringstejp. Hurra!

 

Dagen fortsatte med att handla och gräva ner kantsten, gräva bort massa jord, stålborsta plattgången både mellan och på plattorna samt rensa absurda mängder kirschkål och rötter.

Jag passade på att spraymåla amplar jag gjorde till mamma för några år sen. Vita. Nu.

 

Nu är jag mör och har ont i ryggen, jag har jord under naglarna, märkliga sår över händerna som dessutom är väldigt torra samt vitfläckiga.

Vilken dag!

 

En mugg te och lite Tommy Körberg på spotify, sen sova gott.

 

Ojoj... långa dagar.

Jag är van vid att jobba 2, 3, 4 kortpass om dan, men nu under sommarn blir det långpass istället.

10 timmar både igår och idag, 8 timmar imorn...

 

Sådana dagar väcker två saker hos mig.

Ett glupande behov av ensamtid, och en stor lust till social samvaro.

Tiden räcker inte till båda, så idag efter avslutad arbetsdag valde jag ensamtid, for till västersjön och försökte plocka blåbär. Cirka en triljon mygg vägrade respektera min önskan om ensamtid, så jag fick, som synes ovan, ge upp.

Istället sprang jag två varv runt sjön. Eller ja, nästan två hela varv, jag nöjde mig med 5 km.

Sist jag var ute och sprang märkte jag att pulsen var jättehög och vägrade komma ner. Strax fick jag ont i huvet, blev illamående och insåg att jag hade slutat svettas.
Det är inte bra. Alls.

Så jag bestämde mig för att inte låta mig psykas av det idag, och "sjöng" i denna ljuva sommartid när jag närmade mig 3.8 km.

Det hjälpte!

Sen hoppade jag i sjön för årets första dopp. Det var kallt. Men skönt efter en stund.

Ja, nu sitter jag nyduschad med ett glas te (say what?!) och ser på Ernst.

Det är inte omöjligt att jag orkar med morgondagen också.