sjomajlin

De däringa tepåsarna vart så uppskattade att jag redan har fått ett beställningsuppdrag.
Man tackar, man tackar.
Jag fokuserar på det istället för på hur sjukt nära jag var att krocka och sedan bli påkörd på motorvägen idag.

Men det är ganska kul också.

 

Ja, jag gjorde som så att jag letade fram bilder på familjemedlemmar där de har armarna utåt, eller går att photoshoppa hjälpligt. Jag är ganska usel på att PSa, men va tusan, det är väl lite charmigt. Är man en hejjare på att teckna så kan man ju göra det.

Jag skrev ut bilderna, klippte ur dem lite grann, klistrade på dem på ett annat papper, klippte ur dem mer noggrant och lät dem sedan ligga i press en dag eller så.

Man kan ju såklart ta färdiga tepåsar och bara byta lappen på, men jag köpte ett löste (sjukt fult ord!) och tomma tepåsar, modell t-sac.

Jag har bara en pygméhäftapparat, så jag kunde inte sikta så bra, har man en större är det lättare att få klamrarna rakt. Men poängen är iallafall att fästa sina gubbar och gummor i överkant på påsen. Med te i. Förslagsvis.

 

När alla påsarna är klara får man stoppa ner dem lite försiktigt i en burk, så inte bilderna blir alldeles skrynkliga.

På med presentsnören. Och så kan man ju ge bort teet som är kvar också.

Särskilt om det är rött. Rött te är ingen idé att ha kvar själv. Ju.

M, mina gubbar fick inte riktigt samma hot-tub-känsla som kungafamiljen, men jag tror nog faktiskt att mamma kommer att uppskatta dem ändå.

Hurra, hurra, hurra!!!

Eller nej...
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna dan, alltså...
Men snart ska jag åka och köpa lite garn och lämna ifrån mig en hel drös med uttjänta batterier på väg hem till mamma och pappa för kalas. Gamla mamma hon fyller år imorn, se.
Jag borde äta nåt också. Och klä på mig nåt lagom snyggt. Och ta ett par värktabletter för den djävulska mensvärken. Och bestämma mig för om jag ska köpa blommor eller inte.
Dags att ta tag i den här dagen, alltså.

Sovmorgon, brunch, stickning och Ice Age 2 räknas nog inte riktigt.

Well, vad jag egentligen ville dela med mig av var min galnaste spotifylista. Den innehåller mer eller mindre alla låtar jag nånsin tyckt om. Ungefär. Nästan. Den är rätt festligt, ibland åtminstone.
Lyssna, if you please.
Annars - ha en bra dag, vettja.

Nu räcker det med vinter, nu tar vi sommar igen, tack.

 

Åh...  :(

 

Mamma funderade på de där tapetrullarna som mest bara ligger på vinden och tar plats. De har nog legat där sen huset byggdes och första gången tapetserades. Ungefär.
Inte så värst gammalt hus, alltså.
Jag sa att jag kunde ta med mig en rulle hem, och att jag inte tyckte att de andra skulle slängas.

Idag kom jag på det första uppdraget tapeten skulle få.

Att omgärda den tråkiga lådan jag förvarar raggsockar i. Vips så blev den mindre tråkig.

Passa skitbra ihop med mattan... NOT... tur att den står inne i garderoben då...

 

Jag klickade förvisso nej på facebook, men jag har lila örhängen ändå.

Och så bär jag runt på ett litet ljus idag.
Jag låtsas att jag låtsas att det är min Calicifer. Men det är ingen demon och jag har definitivt inte gett mitt hjärta mot ett slavkontrakt.

Men ändå.

Varför accepterar vi bara helt sonika att 34.5 miljarder av våra skattepengar går till att behandla biverkningar av kemiska mediciner?
Varför kräver vi inte bättre mediciner, så att vården kunde få tretti miljarder att lägga på vård av männskor som är för sjuka för att orka tjata sig till den vård de har rätt till?
Hur kan vi vara så dumma i huvet att vi bara accepterar?.....



Ja-a.... jag vet inte...  det är en sån dag idag.
Jag spännde ögonen i min spegelbild imorse och sa väldigt uppfodrande "det blir en bra dag i dag". Det verkar inte som att det hjälpte nämnvärt.
Menee.....  en mugg te till skulle ju inte göra saken värre iallafall.
sattehhhh

Ja, hoppas kan man ju.
Och jo, morgonen blev faktiskt lugnare.
Men natten.... Vet inte hur många gånger jag vaknade och knappt visste var jag var...

Såååå trött....Tyck synd om mig.

Imorse vaknade jag av telefonen och var så totalt desorienterad att jag inte ens mindes mitt namn.
Läskigt.
Hoppas på en mer fridfull morgon i morgon.
Det borde det bli. Det sägs ju att man sover bra av motion och en ordentlig dos dagsljus och jag var tametusan ute och sprang runt närmsta sjön mitt i solgasset på eftermiddan idag!
Hah! Där fick du! 

Eller nåt ditåt.
God natt, menar jag.

Det här är det vackraste jag upplevt på länge.
Det kan nog bli en bra dag idag ändå.
Eller Birger skulle sagt. Välkommen upp till en ny, härlig dag med fantastiska möjligheter. Solen skiner.

Nu kör vi.

 

We took a splendid nap today. I woke first.

 

Jag hittade, och stal dessa bilder hos en klasskompis från gymnasiet.

Jag slås av hur otroligt oavslappnad jag kan se ut när jag ler.

Och hur dryg Gustaf kan se ut. Hah. =)

 

Om man redan tycker att det är kallt, och att det har vart vinter tillräckligt nu, och man är rädd för vad den där golfströmmen håller på med, och tycker att BP borde hängas högt eller åtminstone betala ett par månaders solresa för oss kalla nordbor - då kan man göra slag i idén jag gick och klurade på förra vintern, men aldrig riktigt fick tummen ur.

Igår, igår hände det.
Jag köpte en fleacepläd modell liten. Och rosa, så klart.
Och så tänker jag använda den som sjal. Hela vintern. Minst!

Jag stannade just för en svartklädd kille utan reflexer vid ett övergångsställe, i mörket.
Han gick över. Bilisten/idioten/pajasen i mötande fil varken stannade eller höll laglig hastighet vill jag lova.
Det small inte, men det small till i min mage. Akut magknip på grund av akut rädsla och vrede.

Kära vänner, använd reflexer!!
Det är inte alls töntigt och även om det så vore väljer jag tönt före omkommen hundra gånger om!

Åh, jag orkar inte med medtrafikanter.
Igår tog det mig över en timme ett ta mig hem från huskvarna. Hockeypublik suger.

När jag kör och tycker det går dåligt, då kan man antingen ropa "akta på eeeeer!" eller så kan man ropa "Pajas!"
Det har jag lärt mig av min brorson. Fast han sa nog inte pajas... Nej... det började nog på b och slutade med ks...

Nåja.
Nu hoppas jag på att stanna kvar på vägen hela vägen till Tenhult och sen tillbaka igen.
Så keep out of my way jädra pajaser.

 

Jag tycker så innerligt illa om den här tiden på året.

Inte nog med att det blir mörkt och halt och sånt skit. Det blir kallt. Det blir kallt och det är lågtryck mest hela tiden. Jag gillar inte lågtryck och jag gillar inte låga temperaturer. Särskilt inte i kombination med varandra. (Dock väljer jag tusen gånger hellre -15 och högtryck än +-0 och lågtryck...)
Något händer i min kropp. Muskler och leder liksom låser sig. Och gör för j***a ont. Det knakar och smäller och har sig när jag försöker röra mig. Om jag har tur. Allt, precis allt gör ont.

Och så vet jag ju att det bara kommer bli värre framtills vinterhögtrycken kommer fram i januari... Om jag har tur...

And, oh, did I mention att värktabletter inte hjälper ett dugg? Både erfarenhet och mina läkara har vart så vänliga att upplysa mig om detta.

 

Imorse vaknade jag med en knappt brukbar hand och med ryggen som i nåt slags skruvstäd.
Och idag ska jag spela piano i åtminstone tre timmar.

Imorgon likaså.

Så i ett tappert försök att värma/mjuka/lea upp kroppen lite försökte jag mig på att springa en sväng.

Det gick... ju...  så där bra....

 

Ortos på, sen är det inget att göra, mer än att hålla tillbaka smärttårarna och försöka stå ut. Och ta på en extra kofta.

Och ja, mitt humör påverkas.

Har ju ingenting med nånting att göra, men det hör inte hit.

 

Idag fick jag äntligen hämta ut flöjterna jag beställde i typ början på maj.

Jag är alldeles yr och känner mig som en supernördig musikterapeut.

Tänk att jag måste vänta ända tills imorn innan jag får testa dem med mina autistiska adepter...

Ja, gode värld...

Okej, okej. Jag ska försöka rycka upp mig.
Och jag smygstartar med ett lätt inlägg där bilder förhoppningsvis säger mer än ord.

Om man önskar att man känner mig så pass väl att man får den äran att ligga i min säng, då kan det kanske vara spännande att veta att det ser ut ungefär så här.

vem är inte ful i sextiwattsljus?...

 

Äh. Nåt sånt.

Jo, lite perspektiv på saker och ting får man av att hänga och äta gratislunch på ett missbrukar-hak...
Det får man faktiskt....

Jag tar bloggpaus due to skithumör.
Jag återkommer när mitt leende gör det.
Hej

Ja, den där blåögde jäveln är nog varken blåögd eller nån jävel. Blå ögon har han väl förvisso, men...Ja.
Nä, det är helt enkelt så att han kallar sig [Blue Eyed Devil] på det dära internätet. Det var det jag åsyftade.
Ocheeee, nån vidare värst hemlig beundrare är han inte heller, snarare en generös karl som tyckte det var skandal att jag inte spontanfått blommor av nån karl, trots att jag har hängt med det är klotet runt solen iallafall tjufyra gånger.
Ja-a. Frågor på det?

Mystiken tätnar. Hade passat bra.
Men mysteriet är löst.

Den skyldiga är en blåögd jävel från stockholm.
En sån där internetvän jag aldrig träffat i levande livet. Så fint :)

 

Ett sjukt bra yrke lär ju vara att få lämna blomsterbud till folk. Fatta att ha som jobb att göra folk glada, liksom.

Ja, det ringde på dörrn här för en stund sen.

Nej, jag vet inte vem de är ifrån. Än. Men jag har mina misstankar.

 

Jag är egentligen inte så blasé som jag ser ut. Men håret lever sannerligen inte sitt eget liv idag. Hårtämjaren Maja!
Just nu - starkt grönt mullbärste med färsk ingefära och massa honung. Allt annat än gott, illamåendeframkallande, rent av, men jag hoppas på att kunna sjunga en timma i eftermiddag.

Borde kanske äta lunch istället....

 

Vad är grejen med mitt hår?!

Vad ska jag tycka om vad det än är mitt hår pysslar med?!

Sen när lyckas jag ha så här välmanikyrerade naglar ens en hel dag?!

Varför sitter jag och skriver istället för att dricka mitt te?!

När ska jag sluta hosta?!

När jag skulle ut med bilen för en halvtimme sen var det ett tjockt islager på rutan.
Jag vägrade ställa mig och skrapa. Satte mig i bilen med fullt ös på rumpvärme och fläkt på rutan och väntade istället. Och så ligger frosten kvar i gräsmattan....
Hujedamig

 

Igår hade jag en kombinerad bästa dag på länge och sjukt kass dag.

Natten bjöd, när jag äntligen lyckades somna, på sånna där vuxna mardrömmar.

Ni vet, när man var liten mardrömde man om monster och att bli jagad. Som "vuxen" mardrömmer jag om..Ja-a...  Känslor? Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att förklara, men det som händer är mest alldagliga saker, men det är en gnagande och obehaglig känsla genom allt, som sen finns kvar när drömmen försvinner...

Ja....

 

Well... Jag satte mig med en virknål och garnnystan när jag vaknat, i ett försök att prehaba själen. Or something.

Det blev fyra coasters. Och ett marginellt bättre humör.

 

Ny köksgardin. Tyget är köpt på IKEA, så alternativt...

Men det var faktiskt typ precis vad jag letade efter. Nåt Joseph Frank´skt som är ljust och går någorlunda ihop med bordsduken, duken som mer lite mer rosa ut på bilden än jag tycker den gör i verkligheten.

Ja, och så var det ju inte så dyrt då nej, äkta vara vore ju...hmm.. ja.. dyrare.

Let me spill my guts.

Jag har lämnat kvar stadkanten på båda långsidorna, och bara sicksackat uppe och nere, sen har jag nålat en kanal med säkerhetsnålar och bara skickat genom gardinstången, som ju bara hänger i två trådöglor från varsin spik på väggen.

I like it alot.

Om jag en dag kommer på nåt bättre att göra med tyget så är det helt fritt fram, och om det inte möter något annat öde än långgardin i mitt kök, så syns det ju ändå ingen skillnad.

Två andra saker jag gillar med min köksgardinsdesign är dels att jag har gardinen liksom bredvid fönstret istället för att täcka fönstret, dels för att få in maximalt med ljus i norrläget, och dels för att väggsnyfen bredvid fönstret var svår att göra nåt kul med OCH för att jag passar på att smygförvara två klappstolar bakom gardinen. Passande längd för det, liksom.

Ja-a, jag tycker att jag är skitsmart.

Fråga - storebror: vart kommer det här ifrån?

 

see more Failbook


Åh, you gotta love it!
(Igenkänningshumor)

Chefen ringer och ber mig söka jobb...
Lika bra att lyda va?

Jag kom på en ny sak ikväll.
Sjukt värt.
I min frys fanns sånt därnt kritvitt skitbröd som är väldigt gott. Så fram med det, på med stekpannan på spisen, hög värme, i med en brödskiva och vänta tills det luktar lite bränt.
Sen på med mycket smör och i med nästa brödskiva. (Har man ingen brödrost så har man inte...)
Att sitta på en pall framför spisen och känna värmen, äta bröd i takt med att nästa blir färdigrostad.
Och när man är sjuk så får man bre på med mer smör när första lagret har smält. Och andra. Minst.


Den förste som plockar förkortningen i titeln vinner....hmm... en rostad macka i mitt kök.
SATC får ni som ledtråd.

Det här med känsliga konstnärssjälar är väl ett ganska så vedertaget begrepp.
Idag har jag dock snubblat över obehagligt många dokumentationer som pekar på att kreativitet är nära besläktat med schizofreni. Ted Gärdestad och Vincent Van Gogh som lysande exempel...
Jag vet inte. Det skrämmer mig. Man ser tydligen ofta, som i exemplet Gärdestad, att då en individ blir allvarligt psykotiskt har ofta syskon eller nära släktingar full hälsa men ännu större kreativitet.
Här är bara en av många träffar på "kreativitet schizofreni"...

Jag vet inte vad jag ska säga...

Samlingen växer.

Ja, jag vet, jag veeeet. Man får inte skratta åt  sånt härn't, men det....  det blev så komiskt.

Nyhetsuppläsaren: En man omkom i eftermiddags efter en trafikolycka med sin motorcykel...
Mamma: Åh, det var säkert sista gången han körde motorcykel...Ja... det var det ja...


(vad mamma menade var att det säkert var tänkt att vara säsongens sista tur....)

Som sagt, högst olämpligt, men...
Ja, jag vet inte... Jag är sjuk och har tråkigt...

Det här skulle upp igår, men så tog kamerabatteriet slut och... ja...

Det blev som det blev. Perfekt lördagssysselsättning hursomhelst, och jag hann se 4 filmer dessutom.

 

Idag har jag sjungit med kören och fikat med en moster.
Fast mest är jag bara gräsligt förkyld.

'Tschoo!

Räknas lördagsbrunch som intresse?