trodde jag...

Ja, hoppas kan man ju.
Och jo, morgonen blev faktiskt lugnare.
Men natten.... Vet inte hur många gånger jag vaknade och knappt visste var jag var...

Såååå trött....Tyck synd om mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin