sjomajlin

Kanske världens sämsta försök till panoramabild, men jag skiter i det.
Syftet är att visa hur tomt mitt vardagsrum är. Idag är det mitt, imorgon är det inte mitt.
Jag bor numera i den minsta ettan i galaxen, eller nåt sånt. Eller nej, men det är trångt.

Idag är jag hemma från jobben. Det är verkligen inte min grej.
Jag är rastlös och tänker att jag nog hade orkat jobba.
Men jag hostar every few minutes och blir yr av att gå från köket till datorn (cirkus 1.5 meter)
Mitt kylskåp ekade tomt och jag vågade inte ge mig ut med min skitbil och min kassa kropp, så jag använde en livlina. Ringde mamma. Hon handlade mat och kom hit, fyllde på mitt kylskåp och stoppade in falafel i bröd i min mun.

SATC rullar oavbrutet och jag vill göra något med mina händer. Ska börja med att laga symaskinsväskan, sen vet jag inte. Å-åh!

Jag är sjuk som ett stuk.
Jag var ju förkyld hela veckan, men ansåg mig som frisk om än hängig i fredags, men under kvällen hände något med min hals. Den har återställt sig något så när nu, men jag hostar och slemmar som aldrig förr.
Beter mig och tänker och känner mig som om jag har minst 39 graders feber, men termometern visar inte över 37. Ögonen gör ont, höfterna gör ont, ryggen gör ont och armarna gör jätteont. Lite ont i axlarna, mest ont i armhålorna när jag rör på armarna, antar att det är nåt med lymfkörtlarna. Det har jag inte haft nån gång förut.
Och ont i nacken...
Och ingen matlust, trött men rastlös.
Och så luktar jag illa.
God natt och krya på mig.

Storebror och pappa hämtade hälften av mina möbler idag.
Se där ja.

 

Julklappar, hyacinter och en julduk på hallbänken.
Det tilltänkta julgodisbaket imorgon är på tunn is, men inget är hugget i sten.

Dagens jullåt är en fin en. American boychoir är, ja, vad ska man säga. Alla toner är inte alldeles rena, särskilt i sopranen, men arren är fantastiska och gossopraner är alltid underbara, oavsett hur de sjunger.
Check it out.

 

Vidare så är det dags för det årliga återfallet till Bob Hund. Det är ju för tusan helgen vecka 48 i detta brinnande nu. Jag säger inte mer än så.

Ikväll vankas Potterhäng och barnlek hos Florén.

Bra skit.

Trevlig helg då! =)

Tid bokad hos bilprovningen 10.35.
Att motorn stannade när jag skulle svänga av stora vägen och sen vägrade starta när jag skulle köra in i Port 3, det var bara början. Ja, det blev väl egentligen inte värre sen, men det blev inte så mycket bättre heller.
Bilen såg väldigt fin ut, och dom här brukar ju vara helt sönder rostade, men den har ju inte en fläck under alltså, den ska du vara rädd om, vårda ömt..
Jaså, sa jag, jag tyckte bromsarna såg lite sisådär ut.
Ja, nä, dom är ju inte helt hundra men det var mest att det var fukt i.
Jahaja.
Sen körde vi ett varv runt huset och skulle göra nåt slags prov på avgaserna. Motorn stannade nog 3 gånger på de 500 metrarna.
Och vägrade gå med på att testa gasvärderna, eftersom de ska tas på tomgången.

En månad på mig att fixa till det, annars blir det körförbud.
Jäkligt charmig kille på bilprovningen dock.

Well, jag for hem, med bara två motorstopp under färden.
Ringde Elias på närmsta bilservicen.
Jaja, kom förbi så kikar vi på den, sa han.
Dit for jag, Elias hängde med hela överkroppen in i motorn och skruvade medan jag startade om motorn gång på gång. Sen körde han ett varv med bilen, kom tillbaka, klev ur, varsågod, den är bra nu och så kilade han in i verkstan igen.
Jag älskar när saker kostar gratis!
Och bilen går som en klocka.
Så jag for hem igen och tänkte det var lika bra att boka en ny tid för besiktning direkt.
12.10 var jag således på plats igen, dock fungerade inte incheckningen, så vi var ett gäng gubbar och jag som stod och blev alldeles osvenska och pratade med varandra.
Sen fick jag köra in genom Port 1 och lämna över bilen för att 2 minuter senare få betala 200 spänn för återbesöket.
Nemas problemas och vi ses om ett år igen.
Tack och hej!

Ja-a, så kan det gå.
Inte alldeles oangenämt ändå.

Okej, det får bli ett litet bildkaos här, min familj är grym.
Vissa bilder är "fina bilder", vissa inte.
Håll till godo.

Hahaha, jag sitter och skrattar högt åt diverse familjebilder.
My family rawks!

Lite glitter, ståltråd och en ljusslinga.

HalvfabrikatsDIY.

 

Nu var det dags. Efter sista jobbet for jag till stormarknaden och handlade 2 kilo apelsiner och 1.5 kilo clementiner.
Och julklappspapper, snören, band, datumljus och två stycken nya adventsljusstakar till mitt köksfönster.
Inspirerad av Ingrid valde jag raskt bort de små guldkottade plastmanchetterna och knipsade ihop egna. Inte lika DYIiga som hennes, men jag gillar dem ändå.

Ikväll har jag börjat slå in julklappar, det är lika underbart varje år.

Soundtracket är ju givet.
Härliga tider.

Stekskål!
Kolla in Jocke, aka Storbloggaren, gör det!

Två överfyllda tvättkorgar var inte tydligt nog. Endast tre rena trosor var desto klarare.
4e maskinen är nu igång.
Fint det.
Dagens tips, från mig till dig.
Sköjlmedel och mjukmedel är ju ofta rätt dyrt, luktar oftast inte så värst gott och är ofta inte så bra ur miljösynpunkt (fast ja, det finns numer flera som är bra...) och är inte alldeles bra för kläderna.
Men vet ni, jag har alltid i ett par "kluttar" vanlig såpa i sköljmedelsfacket i tvättmaskinen. Bra för kläderna och det luktar gott, gott, gott och kläderna blir mjuka och fina.
Typiskt bra.

Jag vill ha sommar igen. Då ska jag ligga i gräset istället för på gruset.
Och så saknar jag långhåret...

Åh...

Jag vaknade imorse av att det rann ut snor ur min näsa. God morgon förkylning, välkommen till en ny, härlig dag med fantastiska möjligheter. En gråare dag har sällan skådats. Och kroppen värker.
Härligt...
Ja... Vad ska man säga?...
Och nyss nös jag ut 4 mandlar som jag hunnit tugga men inte svälja.

Och så tänker jag på den glada, spralliga tjejen som alltid kom med de bästa idéerna och alltid hade med sig hembakt fika. Plötsligt är hon anorektiker.
Och så den trygga, lugna och ärliga tjejen som vågar prata om privata känslor och tankar. Nu är hon inlagd på psyket, för depression...
Naturligtvis är det mest synd om dem, men shit, jag tar det så jäkla hårt... Fötterna slås undan...
Suck...

Och så han, den där sagoprinsen, hans chef tycker inte att han ska åka på solsemester i mellandagarna. Eller jo, kanske, han har inte bestämt sig än, han gör det strax innan jul. Vad är grejen med det?!  Så jäkla fegt, det är väl bara att bestämma sig, eller? Antingen behövs arbetskraften eller så gör den inte. Är det fler som söker semester borde det väl vara "först till kvarn"?...  Nä, jag fattar inte.

Ja, käre tid. Vilket praktexempel på en skitdag.
Hoppas imorn blir bättre.
God natt

Nyss sprack min temugg... Mycket mystiskt och mycket varmt i knät.
Mm, och förut så pratade jag och sagoprinsen om hur lång tid olika saker tar och kom fram till att vi måste ta tiden, med stoppur. "Ja, så kan vi mäta i ....åttondelar..."  sa musiknörden. Illa...

Ja...ha... 
Jag har inte så mycket att säga idag, som synes.
Te, webbTV och trevligt msn-sällskap. Bra det, jag väntar nämligen på att fårkisset i min säng ska torka.

Hmm... jag vill lägga upp en bild också....

I Frankrike sitter kossorna och idisslar.
Fint.

Imorse vaknade jag av att grannungarna sjöng "Last christmas" och "Wake me up before you gogo" i singstar. Charmigt så det förslår.

Jag satte igång med dagens verk nästan direkt.
Jag byggde färdigt mina nya monstersängben. 40 centimeter sängben och 30 centimeter säng, det blir sömn i höjd med fönsterbrädet det.
Nu får jag plats med nästan allt jag äger och har i tygbackar under sängen, och det är tur det, för snart är det det enda stället jag har att ha saker på.
Så jag passade på att plocka om en himla massa saker i nämnda backar. Plockade blandannat undan sommarjackorna, tyckte det kunde passa nu.
Och så möblerade jag in byrån i det lediga hörnet i sovrummet, och hängde upp spegeln och diverse smyckesupphägningsannordningar. Och pimpade spegeln med lysande änglar.
Och så fipplade jag upp en hylla i hallen, inte så värst praktiskt kanske, men jag vill få plats med mina växter nu när hyresvärden tar tillbaka 6 av fönstrena i lägenheten (och rummet de sitter i), så det fick bli så.
Och så har jag också passat på att sortera en massa papper och pärmar och småplock som hamnat i lådor och burkar, och sånt därnt som man aldrig lyckas ta tag i. Och så gjorde jag ett fuktspray av kamomillte för ansiktet, och har påbörjat ett juldoftande portpurri med äppelskivor och kanel. Och diskat. Och omstrukturerat nästan all förvaring i badrummet.

Och, eftersom jag "inte hade så mycket att göra idag" så tänkte jag så här; lördagen före första advent vill man ju inte ägna åt adventsstädning, utan åt något roligare, som kanske att laga julgodis eller så.
Så jag tog storstädningen idag, så blir det bara vanlig städning nästa vecka. Rätt smart, om jag får säga det själv.
Ja, jag hann putsa köksfönstrena innan det blev mörkt, de andra får jag försöka ta imorn.
Och så har jag knäskurat både köksgolvet och hela hallen. Och skakat mattor.
Och dammat har jag gjort som aldrig förr. Jag vet inte hur många gånger jag har stoppat undan dammtrasan i tro att jag var klar med den, men fått plocka fram den igen då jag hittat nåt skrymsle som antagnligen inte har blivit dammat sen far och jag var småpojkar.

Ja-a, som sagt. Den som sa att "man får mycket gjort när man har mycket att göra", det var en klok person.
Och som alltid när man har fullt upp glöms hungerkänslorna bort. Jag är förskräckligt hungrig nu.

Julhysteria, en spotifyplaylist med över 14 timmars julhysteri. Varsågoda.

Vissa saker är nästan för vackra för att ätas.

Jag plockade en höstbukett idag också.
Lupin luktar så underbart gott!

Jag lyckades papercutta mig på liksom fel håll på fingertoppen, på tjock kartong...

Hmmm

Man kunde ju tro att a solid twelve hours of nattsömn skulle göra under för energinivån, men ack nej.
Jag är helt slut, helt borta...
Jag har knappt fått i mig nån mat idag, har ingen som helst matlust. Fast ja, på ledarsamligen efter scout gled både en och två tuggor pizza ner, det går inte att förneka.
Tre jobb har jag iallafall lyckats göra idag, om än inte alldeles helhjärtat. Det gör ont att spela piano med en besprutad arm, och det är tyngre än vanligt att kånka runt på keyboard med stativ, förstärkare och en bag med tjocka texthäften.
Igår anmälde jag mig sjuk och ställde in musikjobbet, genomförde dock assistentjobbet. Ja... sen sov jag...


Idag fördriver jag tiden med att titta på Hål i väggen och Mythbusters.
Dricker (grönt) te och handarbetar.

En sak jag måste få sagd.
Jag har fortfarande inga bra argument för att ta vaccinsprutan. Eller jo.. Det finns det ju så klart, men inga som känns motiverande, egentligen.
Ändå har jag tagit den. Motvilligt, inte bara för att jag tycker illa om nålar utan också för att jag inte ville ta vaccinet. Men ja... 
Med 10 gruppboenden och dagcenter för förståndshandikappade per vecka på schemat så änner jag att... Ja, jag vet inte... Jag vill inte bli förbjuden att jobba av rädsla för smitta.
Men jag kan ju smitta dem med nåt annat istället kanske...

Och så har jag ätit massa godis idag också.
So much for det målet....

Och så vill jag ha fler kommentarer.
Kom igen, gör som jag säger; kommentera.
Tack och god natt.

Okej, igår somnade jag vid åtta. På kvällen.
Och sov till klockan ringde vid åtta imorse...
Och ändå är jag matt och trött och har fucking ont i armen, axeln, ryggen och nacken...
Suck.

Den här bilden är uppsatt i min hall.
Pappa betraktade den idag
och hade mage att påstå att jag ser ut som
Kronprinsessan Victoria.

 

Ja, hon brukar ju posera med vapen, svarade jag.

1758 klev jag av bussen och ställde mig i kö utanför kyrkan på Råslätt. Vaccinationskö. Utomhus!!
Det kändes som ett bisarrt skämt, lite som Idol.
Efter knappt en halvtimma i kön fick vi veta att det inte var någon utvändig kö vid Råslättskolan. Jahapp, några av oss sprang dit, halvt hysteriska i desperation om att inte tappa sin plats i kön. Mystiskt.
I matsalen rådde kalaballik, nästan. Fullt med folk och efter ett tag fick vi nykomlingar varsin nummerlapp. 322 fick jag. Jag slog mig ned vid ett bord och fyllde i formuläret och drog upp min bok, men insåg snart att ljudnivån inte tillät läsning. En dam i röda korset-reflexväst gick runt och ropade 160. Efter en stund kom hon igen och ropade 170, ett sju noll. Jag insåg att jag hade en del väntan att göra.
Till mitt bord slöt sig ett äldre par, jag vågade inte fråga om de verkligen var under 30. Senare visade det sig att de var födda på 30talet... Nåja.
Sedan även en grabb, som väl var ett par år äldre än mig, och hans mor. Vi började småprata. På cirka 1½ timma hann vi med allt från 40talets kalla vintrar till arbetslösheten idag. Trevligt, faktiskt.
Nåja, det drog ihop sig och blev min tur.
Vid det här laget hade jag panik. Jag tycker väldigt illa om nålar I tell you, väldigt illa.
Jag klev in, tog av mig tröjan och satte mig.
När sköterskan tog fram sprutan tittade jag bort.
"Nu sticker det lite".
Jag knep ihop ögonen så hårt, så hårt. Sköterskan frågade förskräckt om det gick bra och började klappa mig på kinden. Sen var det över. Och sköterskan sa något i skämtsam ton om att hon inte hade råd att ge klistermärken till så stora barn.
Jag blev arg och gick.
Jag förtjänade ett klistermärke, Damn it!!
När jag kom ut i den råa luften utanför började jag gråta.
Jag var inte arg på riktigt, men det gjorde faktiskt jätteont och jag kände mig väldigt, väldigt ynklig.
Och detta hade jag väntat drygt två timmar på....
Nu är det väl bara att hoppas på att jag inte blir dödssjuk av vaccinet då, för det där om att man "bara ska vara glad" om man blir det, det får de allt gå längre ut i sjön med!
Imorn ska jag nog köpa mig ett par klistermärken.
Kanske med prinsessor på.

Alldeles för tidigt imorse kröp jag in i min kalla bil för att köra ner till Värnamo.
Jag körde inte av vägen och jag kvävdes inte av frukostmackan, jag kom fram i tid.
Sedan följde många långa timmar i en relativt bekväm fotölj.
Sen fick jag köra hem igen.
Då körde jag förbi en sportaffär på a6området. En yngling i svart jacka rusade över vägen, efter sprang en ung kvinna från affären, efter dem kom ytterligare 5 affärsmänniskor, på jakt, och råttan på repet och katten på råttan och hunden på katten....
Jag blir väldigt nyfiken på vad yngligen möjligtvis kan ha gjort/stulit som förtjänar så stor uppmärksamhet, och om det var en undanledande manöver och hans polare länsade butiken medan personalen friluftades.
Nåja...
När jag hade gjort mina ärenden körde jag ut från parkeringen och en taxibil helljusblinkade på mig. Jag blev snudd på vansinnig, jag tycker instiktivt dåligt om taxibilar/chauförer. Men jag insåg snabbt att jag hade glömt sätta på lyset i bilen och blev istället glad och nöjd.

Ja... I torsdags försökte jag sörpla i mig lite för varm soppa. Min tunga har ömmat ordentligt, men idag när jag räckte ut tungan åt min spegelbild blev jag alldeles full i fniss...
Brännblåsorna på tungan ser ut som finnar. (Och de går inte att klämma... (Fast det går att trycka sönder dem så det sprutar blod.))

Man måste inte klicka på bilden om man inte vill. (Och de var lite blyga, svåra att få med i bild.)

Vidare, idag hade jag en rosett på huvudet.

Efter en visit i två halvlekar på [ett stort möbelvaruhus] som det, så att säga, var fler än jag som hade tänkt besöka uidag, var jag... lite matt.
Resten av dagen tillbringades i linne och långkalsonger.
Glass, marshmallows och popcorn har konsumerats i stora kvantiteter.

Imorgon ska jag infinna mig på kirurgen i Värnamo klockan 8, och vet inte hur länge jag blir kvar...
"Spännande"...
Ja, alltså, jag ska jobba, inte opereras.

Nu är den här skitdagen slut, med hopp om mindre grått imorn.
Ar labu nakti.

Jag hamrar och sågar (och bygger en bil) och målar och skruvar och spikar och bygger och donar.
Ganska så trevligt.
Vissa förändringar behöver göras för att få plats med så mycket som möjligt när min stora fina tvåa snart blir en liten etta.

Okej, jag kan inte riktigt hålla tyst.
Men jag tänker heller inte berätta mer än att jag har städat min dusch ren från fårurin idag.

And did I mention?  Jag ska vara julmarknades pysseltant iår. Vilken ära.
=)

Som många andra här i bloggvärlden som bloggar om pyssel och fix så känner jag lite dubbelt inför julen.
Det är så många mysiga pyssel jag vill dela av mig med, men det vore lite spoil vid julklappsutdelningen, så jag berättar inte ett pip!


Idag är det grått....

Skämmas bort av sig själv är inte så tokigt ibland.
Efter chefens lovord tog jag en tur på stan.
Den tilltänkta julklappen hittades inte, men vindstopperbyxorna fanns. Prisnedsatta med typ 600 spänn. Nahajs!
I en helt annan affär (alltså, gratisreklam för stora, välkända varumärken är inte riktigt min grej) gick jag och kikade. Hittade bland annat vackra bordstabletter, sånna där i trä (eller masonit kanske?) med motiv på, sånna som pappa fick nån gång för hundra år sen, med bilder på engelska pubar och byar, som vi hade på köksbordet i barndomens år och som blev alldeles nedslitna. Fast utan brittisk kultur. Lite mer Maja. Dyra dock. Och inte något som jag egentligen behöver. Jag plockade hem ett par vuxenpoäng, tog mitt förnuft i nackskinnet och stegade vidare mellan hyllorna, rundade ett hörn och såg en ask med bordstabletter som var ännu vackrare. Stannade till, kom på mig själv, viskade "nej", tog ett steg, hajade till, vände mig om, och insåg att de faktiskt låg på hyllan märkt "nedsatt pris".
Med stor skepsis vände jag på asken och kikade på prislappen. De var nästintill billiga!!!
Utan tvekan slog jag till.
Ett lyxigt budget halsband i (nästan) äkta pärlor (äkta plast?) och nya smörknivar fick också följa med hem.

Väl hemma klämde jag lite på den däringa asken igen, och tyckte det var konstigt att den inte riktigt gick att stänga.
Hah! På asken står "4 tabletter" i asken låg 5 tabletter.

Inte så pjåkigt alls. =)

 

 

Ikväll är det en liten körkonsert i Öxnehaga kyrka klockan 1930 med Py Bäckman.
Gratis.
Kom, kom!

Idag vet jag inte vad jag ska skriva......

En bild säger mer än tusen ord.
Här kommer flera stycken.

Spänningen tätnar.
I helgen klurade jag mig illamående över vad jag ska ordna upp att se fram emot. I mörka november med lågtryck och värk i hela kroppen behövs något stort att se fram emot. I år more so than in a long time.
Igår föddes en tanke, idag togs ett beslut, imorgon ska detaljer utkristaliseras. Sedan kommer fakta.
Det blir bra.
Let´s just say, det blir inte iår jag genomför den experimentiella upplevelsen att vara ensam hemma på nyårsafton.

Tills vidare.

En dam står i sin port och spolar bildäck rena med trädgårdsslangen, talar med sin gubbe som står en bit bort.

-A, man ska ju inte köpa slangar och sånt i Ullared.

 

Hahaha, nej, jag vet inte vart du fick den idéen från början du.

Det verkar som att mobilversionen av bloggeriet inte är med på min styckeindelning.... Nåja. Nu blir det chocolat på arabiska. Hoppas det finns engelskt ljudspår också.

Det fina med att jobba helg är att man får somna om till nio efter att ha kravlat sig upp vid (strax före) halv åtta. Men om man har setat uppe till efter två med as good as it gets på tv så är man lite trött ändå. Faktiskt. Med america got tallent, eller vad det nu heter och stavas, som sällskap dricker jag mitt te och låter bli att titta tv genom fönstret. I vanliga fall har man inte rast på mitt jobb, inte för när man jobbar långpass på 26 timmar, men idag får jag rast, och det i närmre 3 timmar. Galet nice. Jag ska sova :) Livet från den ljusa sidan förresten, den fick vi se som ett led i utbildningen när jag blev personlig assistent. Jag gillar't. Minns dock inte i vilket ämne det var vi såg den.... Friskvård kanske, det var nog inte handikappkunskap iallafall. Äh, jag vet inte. Oj, boy shakira. Nu minns jag varför jag inte har nån tv......

Jag ligger i en fåtölj på kontoret/personal rummet hemma hos "min" brukare. Här finns en tv med nån slags tillhörande box med en massa kanaler, och ändå finns det inget att se. Jag var förutseende nog att ta med mig min något fungerande laptop och en bunt dvder. Jag har sträckkollat på tre timmar av huset silfvercronas gåta. Svensk tvproduktion från sjutifyra. Charmigt dåligt on the verge of being bra. Nu ser jag satc the movie. Igen. Bra skit. Att blogga i mobilen är inte alldeles smidigt, men jag behöver något att sysselsätta mig med. Jag missade att få med mig något för händerna. Jag fullkomligt suger på att se på film utan att ha något för händerna. Sticka, virka, brodera... Eller blogga. Jag vill formulera en tanke, en känsla om att jag behöver nån slags förändring. Men så tänker jag att en förändring av ens boendesituation är typ en av de största förändringarna man kan göra. Just en sådan förestår och den ser jag inte fram emot ett dugg. Jul försöker vänner locka och peppa med. Och ja, det ska bli nice med jul men..... Den är liksom så given. Jag vill ha något att se fram emot. Något oväntat. Något förändrande. Jag vill tillhöra en klick. Jag vill vara satc. Ge mig ett liv, någon. Lite mer te, kanske.

Stina har ju döden dött, kallblodigt avrättad (skjuten på en skottkärra?) efter livshotande skador på en åker i Folkärna. Det var inte mer att göra.
Rikard Dollarhjärta har tagit platsen som min vita springare. Ja, han är ju bra mycket vitare än Stina någonsin var. Det går inte att förneka. Men han är en tjurskalle, den där Rikard. Jag fjäskar med K-sprit och rosa filtar.
Men det jag egentligen ville komma till är att min prövotid går ut idag.

Ingenting kan stoppa mig.

Lite neråt här till höger har jag slängt upp ett par länkar till bloggar jag besöker sisådär varje dag.
Bra skit, helt enkelt.
Check 'em out.

Foto: Jocke Kvist

Idag gick den vänstra sönder.
Tur att det var den högra förra gången.

Fredag kväll.
Helgen står för dörren.
25 timmarspass på jobbet, that is. Och det kunde man ju tro att jag skulle tjäna massa pengar på. Men njae.. Istortsätt inte. Pga. olika omständigheter kan man se det som att jag jobbar 25 timmar och får betalt för 2 av dem.
Det suger.
Men efteråt ska jag äta tårta, tror jag. Och bli fet.

På fredag, om en vecka, då har jag jobbat 12 dagar i rad och haft körkonsert med Py Bäckman.
Zombiestate, here I come.
Imorse läste jag ut "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist, so I know where I´m heading.

I ett försök att överleva beställde jag lite nya teer idag. Hur tusan karade jag mig ever genom mörka höstkvällar utan te?!

Den som någonsin påstod att vi vita nordbor skulle vara smartare än de som "bor längre söderut" måste ju ha vart så jäkla dum i huvet. Tjurskalligare och envisare möjligtivs, men inte tusan är man smart om man väljer att bo och leva i mörker och kyla 3/4 av året.....

Idag kom jag på en sak.
"Ja då ska du skjutas på en skottkärra fram" är kanske inte ett hot om en kallblodigt lantlig avrättning av jubilören om denne har mage att nå de hundra, utan är kanske ett löfte om fortsatt gemenskap och umgänge även om vederbörande blir gammal och trött och inte orkar gå.
Plötsligt blev visan fin.

Saker som skulle värma i mörkret:

• (Givet:) En solresa
• Säsong 8-10 av 7th heaven
• Biobiljetter till New moon
• Alla Harry Potterfilmerna på dvd i exkulsiv box
• SATC 2
• Förstahandskontrakt på stor 2a med takterass och walk in closet, alternativt ett sagoslott (med tillhörande prins, evigt blommande rosor, förtrollad skog med enhörningar och vackra klänningar)
• En riktigt bra gospelkonsert
• Svindyr och lyxig spa-vistelse
• En kram

Rött är bara rött, blått är bara blått.
Men GRÅTT är den gråaste färg som finns.
/kråkan

 

Idag är det alldeles för grått.
Imorse körde jag ut till Tenhult för att jobba lite, där låg snön vit på marken. Det var bra.
Men här i vättersänkan... Här är det bara grått...
Jag pallar inte...
Ingen matlust, ingen energi.
Istället fär scout ikväll blev jag liggande på soffan i skenet från gatlyktan utanför fönstret i drygt 2.5 timme.

Och november har bara börjat...
Jag är inte på topp... Jag gillar verkligen inte hösten, verkligen inte.

Och så ska jag gå ner 15 kilo innan jul.
Eller åtminstone innan sommarn....

Carry me to the light.

Just call me doctor Sessy

Think it over once or twice
what lasts us longer in this life

character, or rockhard thighs?
In the end do you belive

that beauty lies in what you see?

'Coz if you do, then baby, you've been deceived

Idag ägnar jag mig åt saker som bildar bomull runt hjärtat. Popular, den halvylle-knasiga tvserien, och foton och minnen som gör mig glad.
Strax blir det en promenad med ljudbok och återvinning.
Fint.

Jag äter frukt och intalar mig själv att jag är nyttig. Idag rastade jag löpskorna. Och, hör och häpna, idag var det konditionen som tröt, inte foten. (Det säger kanske inte så mycket egentligen =P)

Idag installerade jag Voddler. Jag tyckte det lät som en sjukt bra grej. Men det funkar typ inte. Jag vet inte om det är min dator, min uppkoppling eller voddler itself som det är fel på, men inte tusan är det meningen att skiten ska buffra sisådär 15 sekunder, spela upp 2-3 sekunder och sen buffra igen?!

Jag fattar inte det här med bhstorlekar.
Idag var jag och skulle köpa en bh, plockade med mig 5 stycken i olika storlekar in i provrummet, eftersom jag inte fattar vilken storlek jag har. Till slut så gick jag från affärn med en bh i med b-kupa, eftersom samma modell med d-kupa och bara 5 centimeter mindre i "omkrets" var på tok för liten.
I min förvirring tog jag med mig en liten broschyr om hur man mäter storleken hem och tog fram måttbandet. Turns out att jag inte har någora bröst, höll jag på att säga, jag menar, jag är tydligen vanskapt. "Min" storlek finns inte ens...   Ja, jag fattar inte det här med bhstorlekar.

Hmm.. Ja, nä, jag vet inte. Dags att sova, tror jag.
God natt.

Jag satt häromdagen och samtalade med en mycket duktig musiker om stämningar och frekvenser. Vi pratade om att det kan vara lättare att intonera om man stämmer i 443 i stället för 440, att det måste varit svårt förr i tiden, då man alltid var låg, att det måste är lite mystiskt egentligen att vi är så vana vid tempererade pianon (och stämning) och att det måste varit väldigt svårt när man började stämma tempererat.
Samuel upplyste mig om att det finns orglar med inställning så att man spelar otempererat.
"Det klingar ju fint i F, men sen när man kommer ner till Eb låter det ju som att det kommer en färja."

Klockrent.

I söndags hade jag en nära livetdag.
Med fint (utomordentligt fint) sällskap spenderade jag många timmar på stadens badhus.
Bubbelpool, vågmaskin, hopptorn, bastu, milkshake och pommes.
Bra skit, helt enkelt.
Efter en god stund i bastun for vi vidare, pitstop för mat och vila sedan bio.
Flickan som lekte med elden. Fast jag har inte sett Män som hatar kvinnor, och jag har inte läst böckerna, så jag hängde inte riktigt med, men jag tyckte nog ändå att det var en bra film.
När jag hade skjutsat hem Patrik och själv var hemma var klockan över midnatt och jag var mucho trött.
Minst sagt.
Bra dag :)

grått ute
grått inne
grått i hjärta
grått i sinne

Oftast gillar jag att vara "singeltjej". Klara sig själv, liksom. Jag reder mig.
Men ibland, när det skiter sig, då önskar jag så innerligt jag hade en kompanjon att luta mig på.
Så idag, när jag körde från sista jobbet så svängde jag förbi macken.
Det var kö till pumpen, så jag slog av motorn. När det var dags att köra fram, då tusan startade inte motorn.
Jag fipplade med choken (tjåken?) och försökte igen. Inget.
Med tårar i ögonen och bultande hjärta tog jag upp mobilen och ringde till mannen i mitt liv.
Pappa. Han hade ingen bil. Så jag ringde Florén.
Emma ryckte ut. For till grannstan, hämtade pappa och anlände sedan till macken där jag satt. Ja, för, alltså, det var en såndäringa obemannad mack.
Då hade jag suttit i en kall bil och frusit i ungefär 45 minuter. Och tro som tusan att bilen startade på första försöket när pappa satte sig bakom ratten.
Ja....   så kan det gå...