dagens besprutning
1758 klev jag av bussen och ställde mig i kö utanför kyrkan på Råslätt. Vaccinationskö. Utomhus!!
Det kändes som ett bisarrt skämt, lite som Idol.
Efter knappt en halvtimma i kön fick vi veta att det inte var någon utvändig kö vid Råslättskolan. Jahapp, några av oss sprang dit, halvt hysteriska i desperation om att inte tappa sin plats i kön. Mystiskt.
I matsalen rådde kalaballik, nästan. Fullt med folk och efter ett tag fick vi nykomlingar varsin nummerlapp. 322 fick jag. Jag slog mig ned vid ett bord och fyllde i formuläret och drog upp min bok, men insåg snart att ljudnivån inte tillät läsning. En dam i röda korset-reflexväst gick runt och ropade 160. Efter en stund kom hon igen och ropade 170, ett sju noll. Jag insåg att jag hade en del väntan att göra.
Till mitt bord slöt sig ett äldre par, jag vågade inte fråga om de verkligen var under 30. Senare visade det sig att de var födda på 30talet... Nåja.
Sedan även en grabb, som väl var ett par år äldre än mig, och hans mor. Vi började småprata. På cirka 1½ timma hann vi med allt från 40talets kalla vintrar till arbetslösheten idag. Trevligt, faktiskt.
Nåja, det drog ihop sig och blev min tur.
Vid det här laget hade jag panik. Jag tycker väldigt illa om nålar I tell you, väldigt illa.
Jag klev in, tog av mig tröjan och satte mig.
När sköterskan tog fram sprutan tittade jag bort.
"Nu sticker det lite".
Jag knep ihop ögonen så hårt, så hårt. Sköterskan frågade förskräckt om det gick bra och började klappa mig på kinden. Sen var det över. Och sköterskan sa något i skämtsam ton om att hon inte hade råd att ge klistermärken till så stora barn.
Jag blev arg och gick.
Jag förtjänade ett klistermärke, Damn it!!
När jag kom ut i den råa luften utanför började jag gråta.
Jag var inte arg på riktigt, men det gjorde faktiskt jätteont och jag kände mig väldigt, väldigt ynklig.
Och detta hade jag väntat drygt två timmar på....
Nu är det väl bara att hoppas på att jag inte blir dödssjuk av vaccinet då, för det där om att man "bara ska vara glad" om man blir det, det får de allt gå längre ut i sjön med!
Imorn ska jag nog köpa mig ett par klistermärken.
Kanske med prinsessor på.
Det kändes som ett bisarrt skämt, lite som Idol.
Efter knappt en halvtimma i kön fick vi veta att det inte var någon utvändig kö vid Råslättskolan. Jahapp, några av oss sprang dit, halvt hysteriska i desperation om att inte tappa sin plats i kön. Mystiskt.
I matsalen rådde kalaballik, nästan. Fullt med folk och efter ett tag fick vi nykomlingar varsin nummerlapp. 322 fick jag. Jag slog mig ned vid ett bord och fyllde i formuläret och drog upp min bok, men insåg snart att ljudnivån inte tillät läsning. En dam i röda korset-reflexväst gick runt och ropade 160. Efter en stund kom hon igen och ropade 170, ett sju noll. Jag insåg att jag hade en del väntan att göra.
Till mitt bord slöt sig ett äldre par, jag vågade inte fråga om de verkligen var under 30. Senare visade det sig att de var födda på 30talet... Nåja.
Sedan även en grabb, som väl var ett par år äldre än mig, och hans mor. Vi började småprata. På cirka 1½ timma hann vi med allt från 40talets kalla vintrar till arbetslösheten idag. Trevligt, faktiskt.
Nåja, det drog ihop sig och blev min tur.
Vid det här laget hade jag panik. Jag tycker väldigt illa om nålar I tell you, väldigt illa.
Jag klev in, tog av mig tröjan och satte mig.
När sköterskan tog fram sprutan tittade jag bort.
"Nu sticker det lite".
Jag knep ihop ögonen så hårt, så hårt. Sköterskan frågade förskräckt om det gick bra och började klappa mig på kinden. Sen var det över. Och sköterskan sa något i skämtsam ton om att hon inte hade råd att ge klistermärken till så stora barn.
Jag blev arg och gick.
Jag förtjänade ett klistermärke, Damn it!!
När jag kom ut i den råa luften utanför började jag gråta.
Jag var inte arg på riktigt, men det gjorde faktiskt jätteont och jag kände mig väldigt, väldigt ynklig.
Och detta hade jag väntat drygt två timmar på....
Nu är det väl bara att hoppas på att jag inte blir dödssjuk av vaccinet då, för det där om att man "bara ska vara glad" om man blir det, det får de allt gå längre ut i sjön med!
Imorn ska jag nog köpa mig ett par klistermärken.
Kanske med prinsessor på.
Kommentarer
Trackback