att skämmas bort.
Skämmas bort av sig själv är inte så tokigt ibland.
Efter chefens lovord tog jag en tur på stan.
Den tilltänkta julklappen hittades inte, men vindstopperbyxorna fanns. Prisnedsatta med typ 600 spänn. Nahajs!
I en helt annan affär (alltså, gratisreklam för stora, välkända varumärken är inte riktigt min grej) gick jag och kikade. Hittade bland annat vackra bordstabletter, sånna där i trä (eller masonit kanske?) med motiv på, sånna som pappa fick nån gång för hundra år sen, med bilder på engelska pubar och byar, som vi hade på köksbordet i barndomens år och som blev alldeles nedslitna. Fast utan brittisk kultur. Lite mer Maja. Dyra dock. Och inte något som jag egentligen behöver. Jag plockade hem ett par vuxenpoäng, tog mitt förnuft i nackskinnet och stegade vidare mellan hyllorna, rundade ett hörn och såg en ask med bordstabletter som var ännu vackrare. Stannade till, kom på mig själv, viskade "nej", tog ett steg, hajade till, vände mig om, och insåg att de faktiskt låg på hyllan märkt "nedsatt pris".
Med stor skepsis vände jag på asken och kikade på prislappen. De var nästintill billiga!!!
Utan tvekan slog jag till.
Ett lyxigt budget halsband i (nästan) äkta pärlor (äkta plast?) och nya smörknivar fick också följa med hem.
Väl hemma klämde jag lite på den däringa asken igen, och tyckte det var konstigt att den inte riktigt gick att stänga.
Hah! På asken står "4 tabletter" i asken låg 5 tabletter.
Inte så pjåkigt alls. =)
