sjomajlin

Det sägs att det är mellan femton och tjugotusen människor varje dag som kör bil med alkohol i blodet, varje dag.
Det är ungefär lika många som det finns taxibilar i Sverige.
Alltså, för varje taxibil du möter har du mött en rattfyllerist,  praktiskt taget.
I mina yrken blir det många taxibilar per dag via färdtjänsten, så den bilden stämmer inte, men ja, ni fattar grejen.

Idag när jag körde hem från jobbet blev jag lack på att vi låg, en lång rad med bilar och körde i 70 på motorvägen, till synes helt utan anledning, så jag tog en tidigare avfart för att inte jaga upp mig och blev på avfarten invinkad av en polis. Jag stannade och fumlade ner rutan, den kvinnliga polisen snudd på kvittrade "körkorts- och nykterhetskontroll" på ett så glatt och trevligt sätt att jag blev på finfint humör.
Jag fick kliva ur bilen och rota rätt på körkortet i väskor och kassar i baksätet, sen bytte konstapeln och jag körkort mot alkomätare. När jag blåst klart och såg lite sämre än förut, slängde hon ett öga på körkortet och skrattfnös "ha, har satt tummen rätt över ansiktet" varpå hon flyttade tummen så hon faktiskt såg bilden, konstaterade att det "såg ju bra ut" på både körkortet och mätaren.
"Kör försiktigt" sa hon med ett brett leende, jag kröp in i bilen igen och körde iväg.

Jag har haft körkort i två år och fyra månader och detta är första gången jag har blivit stannad.
Jag har förvisso sett fler kontroller, men fått köra förbi.
Jag vill inte klaga på polisen, jag har alldeles för dålig koll på hur mycket de faktiskt jobbar med dylika kontroller, men jag känner ändå, som den nykterist (absolutist rent av) jag är att jag inte alls skulle ha något emot att bli stoppad oftare.

Ja, det var väl egentligen det jag ville ha sagt.