sjomajlin

 

Utanför mitt fönster skymtar grannarnas magiska trädgård.

Hur den kan vara så grönskande, prunkande grön från så tidig vår till så sen höst begriper jag mig inte på, men kanske är det nåt magiskt med grannfarbrorn. Han är den sötaste jag vet.

Han går omkring i sakta mak och påtar och pillar och flyttar och donar i sin trädgård mest hela dagarna.

 

I söndags var det tvåårskalas för Hjalmar, en av världens, i särklass bästa brorsöner!

Hurra!

Jag gjorde mig iordning, tog några paket i famnen och gick ut till bilen, grannfarbrorn satt i solen och vi hälsade på varandra. När jag kört runt kvarteret och var på väg, så åker jag förbi hans hus igen, och då såg jag att han kom galopperande och viftade efter mig, så jag stannade till.

"Jag såg att du är på väg till nån, så ta med dig lite blommor också, och hälsa så gott" sa han och gav mig en bukett stora tulpaner. De där (ja, inte just dem, så klart) gul/röda ni ser på bilden.

Alltså, make till söt farbror får man ju leta efter...
Att kalaset sedan var jättetrevlig var körsbäret på desserten, eller varför inte rosen på prinsesstårtan.
Vilken söndag!
Vilken helg!