sjomajlin

Jag har en dunjacka som är lång och går ner på låren och är så varm och mjuk och skön.
Det är min första dunjacka, ty jag har egentligen aldrig velat ha någon.

När jag gick i mellanstadiet var det högsta mode att ha en bullig och varm dunjacka och de coolaste tjejerna i klassen skröt om sina nya duntäcken och dunkuddar. Jag fick prova kuddar och täcken när jag sov över hos kusinerna och tyckte inte det var ett dugg behagligt.
Fast jackorna var ju bra snygga...

I samma veva fick jag höra hur hemsk dunindustrin är.
Fåglar plockas levande, blir tillbakasatta i alldeles för små och trånga burar i väntan på att nya dun ska växa ut.
Som 10åring bestämde jag mig för att det inte är okej och att jag absolut inte ville vara en del av denna industri.
Så jag ville aldrig ha nån varm och bullig dunjacka.

Fast för två år sen fick jag ett par kassar med kläder som hade krympt i garderoben för min svägerska. I en av dem låg denna jacka. Då såg jag min chans. Denna jacka hade jag ju inte köpt. Den hade redan använts och det skadar ingen om jag också använder den, snarare gynnar det mig att jag kan hålla mig varm och go.