hon med kollen...
Okej, dagen började med att jag försov mig.
Inte tillräckligt mycket för att bara slänga på mig kläder och rusa, utan så där lagom så jag faktiskt hann sitta ner och äta frukost men var tvungen att stressa så pass att jag bara fick ont i magen av det.
Nåja, jag fick med mig morgontet i en termosmugg i bilen och hann alldeles lagom i tid till första jobbet och körde lagligt hela vägen dit.
Det gick bra, förmiddagsjobbet, på det hela taget. Vi hade inte riktigt koll, nån av oss, personalen önskade sånger vi redan hade sjungit och klippte i sin huvuden. Jag harklade mig i mikrofonen i varje paus.
Efter en timme packade jag ihop och for hem på långlunch och gjorde som det står i visan.
"På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant."
Johodå, fredagarnas långlunch passar lagom att städa på.
Jag fick en knäpp och skruvade loss vattenlåset på badrumshandfatet, rensade där och även golvbrunnen i duschen.
För att inte kräkas eller börja gråta tog jag så många djupa andetag att jag var alldeles yr i nån timme efteråt. Kanske bär koffeintabletterna del av skulden, jag vet inte, men yr var jag. Och jädrar vad äckligt det var i avloppen. Jag ska aldrig mer tvätta mig, tror jag.
Jaha, klockan slog dags att åka på eftermiddagsjobb. Iväg for jag, men det var så tjockt med trafik att jag snittade 4 km/h i en kvart. Upp med telefonen och ringde till stället jag skulle och meddelade att jag blev sen.
Kom dit efter ett tag, plockade tankspritt ur förstärkaren och väskan med sångböcker och mikrofon och kablar ur bagaget, slog igen luckan, gick därifrån, kom på att jag skulle låsa bilen också, kom fram till dörren och skulle precis ringa på när jag fick en känsla av att ha glömt nåt. Funderade en liten stund. Ställde ifrån mig förstärkaren och älgade tillbaka till bilen och tog med mig keyboarden och stativet också. Bra att ha liksom.
Sen gick det jobbet bra, trots att jag fortfarande var både yr och förvirrad.
Ja... Fredagseftermiddagarna bjuder på två gruppboenden på schemat och även det andra gick bra, egentligen. Jag fick order om att ropa på personalen om killen med brutet lårben försökte resa på sig.
Fast när han försökte resa på sig talade jag om för honom att han fick vänta, så gjorde han det.
Nej, ska jag vara helt ärlig så har jag egentligen inte så mycket att säga, men...
Det har blivit så mycket annat krafs på bloggen på sistone, samtidigt som jag mest har läst bloggar som handlar om så mycket vardag så jag känner att jag behöver förankra min blogg lite i min vardag.
Snart kommer en kvällsskiftsarbetande vän över för ett par omgångar carcassonne. Jag tänkte poppa popcorn tills dess. Och sträcka lite på ryggen.
Inte tillräckligt mycket för att bara slänga på mig kläder och rusa, utan så där lagom så jag faktiskt hann sitta ner och äta frukost men var tvungen att stressa så pass att jag bara fick ont i magen av det.
Nåja, jag fick med mig morgontet i en termosmugg i bilen och hann alldeles lagom i tid till första jobbet och körde lagligt hela vägen dit.
Det gick bra, förmiddagsjobbet, på det hela taget. Vi hade inte riktigt koll, nån av oss, personalen önskade sånger vi redan hade sjungit och klippte i sin huvuden. Jag harklade mig i mikrofonen i varje paus.
Efter en timme packade jag ihop och for hem på långlunch och gjorde som det står i visan.
"På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant."
Johodå, fredagarnas långlunch passar lagom att städa på.
Jag fick en knäpp och skruvade loss vattenlåset på badrumshandfatet, rensade där och även golvbrunnen i duschen.
För att inte kräkas eller börja gråta tog jag så många djupa andetag att jag var alldeles yr i nån timme efteråt. Kanske bär koffeintabletterna del av skulden, jag vet inte, men yr var jag. Och jädrar vad äckligt det var i avloppen. Jag ska aldrig mer tvätta mig, tror jag.
Jaha, klockan slog dags att åka på eftermiddagsjobb. Iväg for jag, men det var så tjockt med trafik att jag snittade 4 km/h i en kvart. Upp med telefonen och ringde till stället jag skulle och meddelade att jag blev sen.
Kom dit efter ett tag, plockade tankspritt ur förstärkaren och väskan med sångböcker och mikrofon och kablar ur bagaget, slog igen luckan, gick därifrån, kom på att jag skulle låsa bilen också, kom fram till dörren och skulle precis ringa på när jag fick en känsla av att ha glömt nåt. Funderade en liten stund. Ställde ifrån mig förstärkaren och älgade tillbaka till bilen och tog med mig keyboarden och stativet också. Bra att ha liksom.
Sen gick det jobbet bra, trots att jag fortfarande var både yr och förvirrad.
Ja... Fredagseftermiddagarna bjuder på två gruppboenden på schemat och även det andra gick bra, egentligen. Jag fick order om att ropa på personalen om killen med brutet lårben försökte resa på sig.
Fast när han försökte resa på sig talade jag om för honom att han fick vänta, så gjorde han det.
Nej, ska jag vara helt ärlig så har jag egentligen inte så mycket att säga, men...
Det har blivit så mycket annat krafs på bloggen på sistone, samtidigt som jag mest har läst bloggar som handlar om så mycket vardag så jag känner att jag behöver förankra min blogg lite i min vardag.
Snart kommer en kvällsskiftsarbetande vän över för ett par omgångar carcassonne. Jag tänkte poppa popcorn tills dess. Och sträcka lite på ryggen.
Kommentarer
Trackback
