Monique
På seglats.
Några av scoutledarna gav sig idag, med stort mod ut på vättern i sällskap med Bobbo och Bertil.
Av erfarenhet kan jag meddela att kjol inte är det bästa seglarplagget...
Men jag var glad ändå. Till att börja med =P
Det började lugnt och fint och solen sken på oss.
Vi turades om med styrandet. Min storebror hade skepparskägg.
Men vättern är de snabba skiftningarnas sjö.
Johanna höll i sig för glatta livet.
Fast egentligen kändes det så här...
Jag brukar inte bli så sjösjuk. Iallafall inte särskilt illamående. Jag tycker att det är väldigt obehagligt när allt rör sig bara... Att inte ha nån fast punkt. Jag far väldigt illa av det.
Idag mådde jag dessutom riktigt illa. Och det i kombination med att bli överspolad med iskallt vatten och lätt kramp i axeln och väldigt vänliga medmänniskor som frågade hur det var fatt (vilket ledde till att jag var "tvungen" att svara och inte kunde fokusera tillräckligt) gjorde att jag fick en lätt panikattack. (Usch, varför, varför, skämms jag så gruvligt för att jag får dem?...)
Men det går ju liksom inte att stanna och kliva av. Jag är inte särskilt klaustrofobisk, men nåt åt det hållet var det som grep tag i mig idag.
Nåja... Jag fick hjälp att byta kläder eftersom mina händer inte riktigt löd, och efter ett tag med varma, torra kläder och en rosa fleacepläd så var livet åtminstone lite trevligare.
Då passade storebror på att smygfota mig, men jag märkte't.
Efter lite mat och några steg på fast mark styrde vi kosan hem igen, jag fick styra och då gick det väldigt bra. Både för båten och för mitt ...hum?.. psyke?
Det handlar ju om att man måste vara väldigt fokuserad, och det är man när man styr.
Vi var ute ungefär 7 timmar, avverkade ungefär 5 mil, hade en snitthastighet av 7 knop och vinden var byig men låg mellan 12 och 15 sekundmeter.
På det hela taget en fin dag.
Jag tycker ändå om, på nåt vis, att testa mina gränser. Lära känna mig själv...
Ja, jag är nöjd.
Och nu är det storstädat också.
Jag trodde att jag bara skulle plocka undan lite, men Ella fick mig på andra tankar.
Bra dä!
Några av scoutledarna gav sig idag, med stort mod ut på vättern i sällskap med Bobbo och Bertil.
Av erfarenhet kan jag meddela att kjol inte är det bästa seglarplagget...
Men jag var glad ändå. Till att börja med =P
Det började lugnt och fint och solen sken på oss.
Vi turades om med styrandet. Min storebror hade skepparskägg.
Men vättern är de snabba skiftningarnas sjö.
Johanna höll i sig för glatta livet.
Fast egentligen kändes det så här...
Jag brukar inte bli så sjösjuk. Iallafall inte särskilt illamående. Jag tycker att det är väldigt obehagligt när allt rör sig bara... Att inte ha nån fast punkt. Jag far väldigt illa av det.
Idag mådde jag dessutom riktigt illa. Och det i kombination med att bli överspolad med iskallt vatten och lätt kramp i axeln och väldigt vänliga medmänniskor som frågade hur det var fatt (vilket ledde till att jag var "tvungen" att svara och inte kunde fokusera tillräckligt) gjorde att jag fick en lätt panikattack. (Usch, varför, varför, skämms jag så gruvligt för att jag får dem?...)
Men det går ju liksom inte att stanna och kliva av. Jag är inte särskilt klaustrofobisk, men nåt åt det hållet var det som grep tag i mig idag.
Nåja... Jag fick hjälp att byta kläder eftersom mina händer inte riktigt löd, och efter ett tag med varma, torra kläder och en rosa fleacepläd så var livet åtminstone lite trevligare.
Då passade storebror på att smygfota mig, men jag märkte't.
Efter lite mat och några steg på fast mark styrde vi kosan hem igen, jag fick styra och då gick det väldigt bra. Både för båten och för mitt ...hum?.. psyke?
Det handlar ju om att man måste vara väldigt fokuserad, och det är man när man styr.
Vi var ute ungefär 7 timmar, avverkade ungefär 5 mil, hade en snitthastighet av 7 knop och vinden var byig men låg mellan 12 och 15 sekundmeter.
På det hela taget en fin dag.
Jag tycker ändå om, på nåt vis, att testa mina gränser. Lära känna mig själv...
Ja, jag är nöjd.
Och nu är det storstädat också.
Jag trodde att jag bara skulle plocka undan lite, men Ella fick mig på andra tankar.
Bra dä!
Trackback
