sjomajlin

På onsdagar är jag på ett dagcenter i stan och spelar en timma, efter lunch.
På detta dagcenter "jobbar" en tjej jag har känt i 10-15 år så där. På fredagseftermiddagarna är jag på hennes gruppboende och spelar.
Den här tjejen, hon har inget tal och bara några få tecken, men hon visar väldigt tydligt att hon gillar mig. "Hennes största idol" kallar personalen mig, både på dagcentret och gruppboendet.
Jag gillar´t. Jag gillar henne, hon är grymt charmig.
Nåja, när musiken är slut på onsdagar brukar hon "hjälpa till" att packa ihop och så. Vill inte riktigt släppa taget, liksom.
Igår så ställde hon sig ivägen. Hon spände ögonen i mig och tecknade "buss" och "hem". Sen skrek hon rakt ut. Så tecknade hon "du" och "fel".
Jag sa "jo-o, jag ska visst åka hem, jag jobbar inte här. Men vi ses ju på fredag."
Haha, hon är snabb den här tjejen, och väldigt stark. Plötsligt hade hon då stoppat in hushållspapper (förhoppningsvis snorfritt...) under min tröja så jag fick ett jättebröst, sen höll hon stenhårt fast utifrån så jag inte kunde ta ut det.

Kanske är jag konstig, men oh, mitt hjärta smälter.
=)