sjomajlin

Härommorgonen åkte jag buss. I samma sekund som dörrarna slog igen på en hållplats började en kvinna smått hysteriskt rycka i sina väskor. Jag tänkte att "du, lilla vännen, du hinner inte av nu".
Och det skulle hon inte heller. Hon samlade ihop sina väskor, en handväska och en resväska på hjul, och så ställde hon sig, i sällskap av väskorna på barnvagnsplatsen och stod där.
Jaha, ska av på nästa, tänkte jag. Jag fattar inte riktigt grejen med att ställa sig upp och vänta... Alltså, jag ställer mig sällan upp innan bussen har stannat när jag ska av, men jag förstår att vissa kan vara nervösa och vill stå på plats innan, men alla dessa gubbar och tanter som lurar chaufören att tro att de ska av eftersom de ställer sig vid dörren innan de riktigt är stängda, och sen står där och krampaktigt håller i sig till nästa hållplats, då de ska av... Jag fattar inte grejen!
Men tanten med väskorna den där morgonen, hon var alltså ännu värre. Hon ställde sig ungefär 6 hållplatser innan hon skulle av. Och hållplatsen hon gick av på var också den som 90% av passagerarna alltid går av på, juneporten, knuten, liksom. Ska man av på juneporten behöver man inte stå beredd, där öppnas alla 4 dubbeldörrarna (vänta, är dörren längst bak enkeldörr?) och bussen väntar snällt i flera minuter.

Åh, jag blev så arg på den tanten.
Suck.