dagens tänk
Igår cyklade en man omkull på gatan utanför mitt hus. Väska, mobiltelefon, spräckta glasögon och ringklockan låg utspridda på vägbanan, han var lätt förvirrad och benen bar honom inte riktigt. Det rann och droppade blod om honom. Ett jack över ögonbrynet, ett stort jack över näsan som var väldigt krokig (jag vågade inte fråga honom om den brukar vara det... men den svullnade upp riktigt ordentligt på nån minut, så jag tror inte det...), det rann en blodil bakom örat och ena armen och handen var lilaspräcklig.
Men han skulle bestämt cykla hem. Borta vid lampladan. Det är en bit.
En vänlig kvinna kom med bilen, hon hade sett honom från rondellen och kört och vänt, och erbjöd sig att skjutsa upp honom till Ryhov, men han skulle bestämt hem först och ville absolut inte ha skjuts dit heller.
Vi fick säga åt honom flera gånger att det fortfarande rann blod från hans ansikte och han torkade med en handduk. Rätt var det var sa han " M, tack.." och försvann iväg på sin cykel.
Och ja, jag förstår att han gjorde det, faktiskt, man känner ju sig SÅÅÅ dum när man cyklar omkull och främlingar dessutom försöker vara hjälpsamma...
Den vänliga kvinnan satte sig i bilen och for efter.
Ganska så obehagligt att se.
Ur det själviska perspektivet är jag mycket glad att han hade hjälm. Jag hade inte velat behöva se honom efter den vurpan annars...
Detta ger mig vatten på min kvarn, jag vill verkligen inte cykla utan hjälm...
Nåja.
Idag på morgonen cyklade jag inte utan hjälm heller, jag cyklade med hjälm.
Till kontoret för att träffa chefen på ABF.
Nu har jag en 6månaders provanställning som (förutsatt att allt flyter på) går vidare in i en tillsvidareanställning på ungefär 65%.
TJOHO!!
Efter det mötet cyklade jag hem igen, och lade mig att sova, istället för att fara till Huskvarna och gå på frukostmöte och diskutera viktiga frågor. Och eftersom jag lade mig att sova stängde jag ju av mobilen, så inte kunde de andra nå mig heller.
Jaja, så kan det gå.
Nu har jag ätit toknyttig lunch och druckit en stor mugg grönt te.
Jag ska ta en trudelutt på cellon, sen iväg och jobba lite, aka. promenera från Ö-haga till Hva centrum.
Inte så tokigt alls i detta vädret, må jag säga.
Ha en fin dag, vettja!
Men han skulle bestämt cykla hem. Borta vid lampladan. Det är en bit.
En vänlig kvinna kom med bilen, hon hade sett honom från rondellen och kört och vänt, och erbjöd sig att skjutsa upp honom till Ryhov, men han skulle bestämt hem först och ville absolut inte ha skjuts dit heller.
Vi fick säga åt honom flera gånger att det fortfarande rann blod från hans ansikte och han torkade med en handduk. Rätt var det var sa han " M, tack.." och försvann iväg på sin cykel.
Och ja, jag förstår att han gjorde det, faktiskt, man känner ju sig SÅÅÅ dum när man cyklar omkull och främlingar dessutom försöker vara hjälpsamma...
Den vänliga kvinnan satte sig i bilen och for efter.
Ganska så obehagligt att se.
Ur det själviska perspektivet är jag mycket glad att han hade hjälm. Jag hade inte velat behöva se honom efter den vurpan annars...
Detta ger mig vatten på min kvarn, jag vill verkligen inte cykla utan hjälm...
Nåja.
Idag på morgonen cyklade jag inte utan hjälm heller, jag cyklade med hjälm.
Till kontoret för att träffa chefen på ABF.
Nu har jag en 6månaders provanställning som (förutsatt att allt flyter på) går vidare in i en tillsvidareanställning på ungefär 65%.
TJOHO!!
Efter det mötet cyklade jag hem igen, och lade mig att sova, istället för att fara till Huskvarna och gå på frukostmöte och diskutera viktiga frågor. Och eftersom jag lade mig att sova stängde jag ju av mobilen, så inte kunde de andra nå mig heller.
Jaja, så kan det gå.
Nu har jag ätit toknyttig lunch och druckit en stor mugg grönt te.
Jag ska ta en trudelutt på cellon, sen iväg och jobba lite, aka. promenera från Ö-haga till Hva centrum.
Inte så tokigt alls i detta vädret, må jag säga.
Ha en fin dag, vettja!
Trackback
