sjomajlin

I natt drömde jag så jobbigt.
Först skulle jag hjälpa en massa människor med olika saker men hur jag än bar mig åt så blev de bara arga på mig. Jag försökte och försökte och fick bara skit tillbaka.
Till slut orkade jag inte mer och tog mitt pick och pack och drog. För att hamna i ett arbetsläger på Vätterstranden där vi fångar skulle fylla igen sjön för att den förbenade järnvägen skulle få plats.
Jag vägrade att finna mig i detta och försökte bryta mig ut, gräva gångar och så vidare. Då bussade de hundarna på mig. Små skitjyckar med sylvassa tänder.
Sen vaknade jag. Trött och hängig och less. Och så regnar det ute.
Är det hösten som spökar redan?...
Eller är det den djävulska våren som kommer i kapp mig?...
Varför är mitt humör så dåligt och så opålitligt?!

Igår i affärn stod jag och tittade på blommorna... Ville så gärna köpa mig en bukett, men jag insåg att jag fick lov att lägga slantarna på bensin istället...
Att vara vuxen suger.

Nu sitter jag och lyssnar på Sopie Zelmani och drömmer mig bort till vackrare platser. Sagoslott, hundvalpar, snöflingor och kladdkakor.
Och låtsas att det våta på kinden är regndroppar som stannat kvar.
Och dricker ur temuggen med det godaste teet som snart tar slut...