det där håret...

Jag satt och bläddrade i bildmappen som heter ego och suckade över att mitt hår är så kort.

Men så upptäckte jag en sak.

Förvånansvärt sällan har mitt hår varit enfärgat sedan jag slutade ha det blåsvart. Och jag gillart! Det känns som jag. Jag har absolut inte så ljust hår att det är en naturlig utväxt, men ljust uppepå och lite rödbrunt i längderna, det är så jag känner mig, på nåt vis.

A, nice.

 

 

(Denna sista är dock nåt slags undantag som bekräftar regeln.
TVI VÄRE vilken gräslig färgning.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin