kvack
Idag, mellan första och andra jobbet parkerade jag vid ett vattendrag. Jag hann knappt ut ur bilen innan änderna kom springande. Jag satte mig på huk och började dela på en brödkaka, änderna kunde inte vänta, utan naffsade i mina händer och hoppade upp i mitt knä. Ganska snart la sig liksom första ledet ner för att smaska i sig smulorna som regnade kring mina fötter, andra ledet såg då sin chans och klev helt sonika upp på de som låg framför. Tredje ledet tyckte å sin sida att de stod på tok för långt bak och hoppade upp på dem som stod på dem som låg. Och så vidare. Det var nästan obehagligt faktiskt. Plötsligt fick jag syn på en stackars tant som låg precis vid min högra fot. Hon blev så trampad på att hon låg på sidan med vingen utslagen, så jag fick försiktigt (obs! jag menar verkligen försiktigt) puffa bort karlarna som hoppade på henne med min fot. Sen fanns ingenstans att sätta ner foten igen.
Lite för sent insåg jag det mindre smarta i att utfodra änderna precis bakom min bil, eftersom jag behövde backa ut den. Jag fick snällt vänta tills inte en smula fanns kvar i snömodden.
Åh, jag tycker så mycket om änder. Jag förståååår inte varför jag inte tar mig tid med dem oftare.
24 going on 70, som sagt...
