sjomajlin

Idag for jag i sällskap av mor och far ut till Torpet.
Utanför ett litet samhälle, utanför ett litet samhälle, så där, ni vet.
Massor med snö överallt, pappa fick skotta i porten för att kunna köra av bilen från vägen, mamma och jag spände på oss skidorna.
Mamma nöjde sig med att spåra lite inne på tomten, men jag gav mig ut på äventyr.
En snöig skogsväg är perfekt för skidåkning, där kan man både stava och fristila.
Sen hittade jag ett spår som någon spårat upp, rakt ut i skogen.
"Det är väl bara att följa spåren tillbaks om jag inte vet vars jag hamnar" tänkte jag, jag som har, kanske smålands sämsta lokalsinne, och så bar det av, in mellan snötunga granar bakom vilkas toppar solen just sänkt sig.
Inte ens mobilen hade jag med mig så jag kunde ta kort...
Efter ett par hundra meter ledde spåret fram till ett "riktigt" spår, uppkört med skoter, så jag hakade på det över knäpptysta myrmarker med hängbjörkar och sagogranar.
Stannade jag hördes bara min allt för höga puls och mina andetag.
Så otroligt härligt.
Efter ett tag var jag tillbaka till Blankebacka och körde ett par vändor på tomten med mor medan far portionerade ut fågelmat i träden, sedan gick vi in och tog fika.
Sällan är det så gott med fika som i ett något uppvärmt kök i ett ensligt torp i en skog, efter en härlig skidtur i hög och klar luft. Det har sagt nån gång, nån stans att luften där uppe är typ den bästa i södra sverige, eller nåt sånt.

Fast det där med fikat var ju bara nästan sant.
Fika är typ alltid gott.

Nåja, nu ska jag kränga av mig understället och lägga mig och läsa tills jag somnar.
En perfekt avslutning på veckan.