sjomajlin

Det är inte varje vinter vi har meter snö i småland, och sannerligen inte i södra vätterbygden!

Jag tycker verkligen det är häftigt att det finns så mycket snö som bara är.
Och tänk, inom en relativt snar framtid kommer den inte längre att vara...
Skitcoolt ju.

Idag hamnade jag på en ofrivillig långpromenad i snön, med svett och hög puls som tack. Vad jag såg gjorde mig förbryllad. Jönköpingsborna går man ur huse med kameror i högsta hugg för att plåta och filma och föreviga eländet. Man kunde ju tro att de aldrig sett snö förut!
Nåja.
Under eftermiddagen kom far-min och bror och skottade loss min bil, men om plogen vart framme sen dess så är jobbet snudd på ogjort, men jag kom åtminstone ut så jag kunde köpa mig lite till livs.

Och det här eviga tjatet om att "tänk när all den här snön ska smälta sen..."
Ja, visst kommer det bli besvärligt och blött och kladdigt och eländigt, men varför inte låta var dag bära sin egen börda. Varför nöjer sig inte folk med att klaga på snön och kylan och snöröjningen (ja, för visst är snöröjare magiker också, som bara kan få snön att försvinna så där, huxflux) utan måste dessutom ta ut i förskott hur besvärligt det blir om nån månad.

Håhåjaja, jag säger då det. Synd att inte alla är lika kloka som Jujja och Tomas Wieslander, när de skrev Någon gånglåt.
Tillåt mig citera:
Någon gång ska jag ut och gå med mina nya stövlar.
Någon gång så ska det blir vår, då får man gå med stövlar.
Tur att de bara pussa' och släckte, tur att de bara trodde jag sov.
Tur att de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med stövlarna på.

Vilken tur att jag har ett par knallröda gummistövlar hemma hos mamma och pappa.