sjomajlin

Min laptop la av för snart ett år sen. Vi lämnade in den och det skulle fixas, och jodå, men det tog en evig tid.
När jag väl fick tillbaka den så funkade inte tangentbordet, så jag trixade med att installera drivrutiner, men inte hjälpte det.
Nehedå, så det var bara att lämna in eländet igen, och det skulle inte vara några problem, "det kollar vi ikväll och hör av oss". Nästan fem månader senare tröttnade vi och kollade upp hur det låg till, och det skulle visst bara vara att hämta datorn. Så igår gjorde jag det, och blev ganska otrevligt bemött och anklagad för att ha lämnat fel nummer och det ena med det tredje. Det var förvisso storebrors nummer, så jag kan helt förstå att de tycker det var svårt att nå mig, men numret till bror hade funkat perfekt gången innan, och vore det fel nummer så har de väl eniro.se där i butiken också. Hu, ja. Jag tog till slut datorn och gick därifrån, i tron att allt var bra.
Dumt av mig. Naivt av mig.
Jag lämnade från mig dator, batteri och adapter i väska, det står det tillochmed på kvittot.
Då kunde man ju tro att det vore vad man finge med sig hem när man hämtar eländet, tycker ni inte?
Men nån adapter var det då inte med, och batteriet är helt urladdat.

Ja, men man tröttnar ju. Visst är det ett ganska bra exempel på I-landsproblem, men man blir ju ändå så trött på folk som tar betalt för att göra saker och sen inte kan det de påstår sig kunna.