sjomajlin

Idag har jag, såsom varje dag den senaste veckan haft en gruvlig huvudvärk. Med denna i bagaget har jag dessutom genomfört 8timmars arbetsdag som personlig assistent, vilket, let me tell you, inte alltid är tyst och lugnt.
Tycker ni synd om mig än?
Den där djävla ischiasnerven sitter nämligen i kläm också.
Fina grejer.

Jahaja, vidare så har jag idag schemaförlagt (så måste man väl kunna säga, förlagt som i att något har försvunnit. Eller?) min enda fasta sovmorgon. Alltså, den enda sovmorgonen jag hade på alla tre schemaveckorna är nu ett minne blott, och varför?
Jo, för att jag har förlorat så många timmar på annat håll att jag måste jobba på sovmorgonen för att inte bli skyldig arbetsgivarn timmar.
Kul läge, LiKzOm!!
Nåja, jobbet kommer nog bli kul, åtminstone utmanande.
Två autister enskilt, på varsin halvtimme. Musik, alltså.

Ja, sen så, efter en kvällsmat med far under vilken fenomen så som Esa Keskinen och Marko Palo diskuterades for jag på körrep med festliga sextsprång och efter det till mataffärn.
När jag satte mig i bilen igen lyckades jag träffa skåran i fästet för bältet med kulkedjan till en reflex som hänger i högersidan av jackan men såg inte det när jag försökte knö ner bältesspännet vilket ledde till att kedjan satt hopplöst fast.
I min desperation blev jag genomsvett och insåg att jag fixar inte det här just nu, på parkeringen med folk runtomkring, så jag valde att köra den knappa kilometern hem utan bälte.
Bilen, som dessutom är en sprillans ny volvo som jag har fått låna av bilhallen, och som jag inte var så sugen på att ha sönder, har sånt därnt varningssystem, ni vet, så att man inte ska köra utan bälte.
Det började tuta i bilen, och stegrade sig snabbt till en nivå där jag höll på att bli galen.
Man blir inte en bättre bilförare av det ljudet när man är nervös bara av att köra utan bälte.
Jag höll andan för att inte hyperventilera och hoppades innerligt att oljudet inte hördes ut eller, by some miracle via radiovågor till framförvarande polisbil, men lyckades faktiskt ta mig oskadd hem till tvärgatan där jag får lov att parkera eftersom hyresvärden vill ha båda uppfarterna till huset till sitt förfogande.
Jag bad en stilla bön till Killen på korset, all min lyckas rot, och nog lossnade kejdan sedan på första försöket, trots alla desperata försök under den pulshöjande bilfärden.
Tack och lov!

Sist, men inte minst (pun intended) så gick jag idag och klurade på en sak som jag funderade på om jag skulle skriva om eller inte, men när jag under min bloggrond hamnade både på Dennis M´s smaltips och på UnderbaraClaras inlägg om ansvar för sig själv, så väcktes återigen min irritation, så here goes:
Jag behöver gå ner ett par kilon och vill gå ner ytterligare ett par, och funderar över varför det inte fungerar efter viljan.
De vanligaste råden näst efter "ät mindre-motionera mer" är:
-ät mindre kött
-drick grönt te
-sluta röka
-drick alkohol med måtta

Okej, jag är absolutist, har aldrig ens provrökt, har ätit och spottat ut en hel tugga (kött)korv med bröd i hela mitt liv, samt fullkomligt pimplar grönt te, och ändå går vikten bara uppuppupp.
Mitt BMI är strax över 25 vilket enligt skalan gör mig överviktig.

Summan av hela kardemumman:
Nog tusan är det fel på mig.


Skitdag!!!