sjomajlin

Är det nån som vill veta varför jag gick omkring inne på stora mataffärn insvept i en fleecepläd idag?
Här kommer svaret hur eller hur.
Jag var på en lätt köldslagen utsiktsutflykt idag. Eftersom glass skulle förtäras svepte jag om mig min vitprickiga rosa pläd. Sen började det regna, ja när vi åkte hem alltså. Lagom tills jag svängde ut på motorvägen regnade det så pass att jag hade behövt ett snäpp till på vindrutetorkarna. Väl uppe på motorvägen fick jag ta sikte på lyktstoplarna eftersom inga linjer syntes i den tillfälliga sjön på vägbanan. Min nervositet var påtaglig.
Sedan öppnades himlen och jag såg inget alls. INGET ALLS.
Fast sen såg jag en skylt om nästa avfart och tog sikte. Skitnervös, let me tell you.
Jag var säker på att om jag lyckades med att inte krascha in i nåt räcke så skulle jag få vattenplaning.
På något vis hittade jag iallafall rätt på avfarten och lagom tills jag var uppe vid rondellen dit avfarten ledde kunde jag växla ner vindrutetorkarna på lägsta hastigheten.
Lokalt skyfall deluxe.
Men jag vågade mig inte ner på motorvägen ändå, utan körde genom stan istället, och där var asfalten inte ens blöt.
Ja, så körde jag till affärn och gick alltså in, insvept i min pläd och köpte te och en tidningsblaska för att lugna mina nerver.

Så kan det gå.