sjomajlin

Vilken helg det blev.

Min lägenhet blev på något mystiskt vis ommöblerad. Jag kånkade garderober fulla med kläder genom alldeles för låg dörrkarm, och höll på att göra mig ordentligt illa.
Jag vet inte riktigt om jag är nöjd. Mitt rum är mer av ett rum, men hallen är mer av ett förråd. Ja-a, jag vet inte jag. Men det lär ta ett bra tag innan jag eventuellt flyttar tillbaka saker och ting.

Ja. Lördagen vigdes mestadels åt återträff för Du Är Älskad-lägret.
Tillsammans med Hedvig var jag nånslags musikansvarig.
Och så visade det sig att Gustaf/Abbe/turken var på blixtvisit i stan, så jag for dit på kvällsmat/fika, och in trillade även Jacob, som var hemma trots att ingen i familjen visste om det.
Jag älskar den familjen alltså. De är så förvirrade på ett fruktansvärt samlat och organiserat sätt.
Fantastiskt.

Idag var det då barnvälsignelse för lille brorsonen.
Jag sjöng två sånger.
Grejen är att jag inte är ett dugg nervös i förväg.
Jag hade övat, hittat bra tonarter. Jag vet att jag inte behöver vara nervös i kyrkan, om jag spelar fel, och det gör jag oftast, nåt iallafall, så är det ingen fara. Det är liksom ingen betalande publik eller så.
Jag är alltså helt lugn, om än med en viss anspänning för att kunna vara skärpt.
Men så när jag sitter där på pianopallen, då börjar hjärtat banka, händerna skakar och andningen blir ytlig.
Och jag fattar inte grejen. Varenda gång. Hjärnan är liksom lugn, men kroppen blir jättenervös och jag spelar fel och rösten darrar.
Så himla dumt och så himla skumt.
Idag dock, sjöng jag en sång först, och sen var själva barnvälsignelseakten, och sedan en sång som avslutning.
Men storebrorn till välsignelsebarnet tyckte inte det var kul att hänga i pappas famn längst fram i kyrkan, så han svingade sig ner och kom springandes och satte sig i mitt knä. Antagligen i hopp om att få spela på flygeln.
"Du får inte spela på pianot" sa jag.
"Nähej" sa han och satt så snällt i mitt knä. En stund. Sen sprang han vidare.
Min nervositet tog han med sig. Lite av den iallafall.
Sen delade vi på en kopp te, han och jag.

Ungefär så.
Brukar ni också fiska efter kommentarer med nån intetsägande fråga i slutet av era inlägg?