alltså....
Håhåjajaaaa!!!!
Idag har jag spenderat förmiddagen med att (typ) föreläsa på en gymnasieskola...
När jag satte mig i min bil, med mitt körkort och åkte hem till min lägenhet, då kände jag en så otrolig tacksamhet till att saker och ting har hänt.
Jag var inte som de elverna när jag gick i skolan, det vill väl alla tro om sig själva, men jag var faktiskt inte det.
Och det har diverse läkare och terapeuter talat om för mig, att det så att säga ingår i den där diagnosen jag inte har fått eftersom den inte heter nåt utan bara är.
Nåja. Nu är det ur världen. Jag höll på att stressa upp mig nåt kopiöst igår och i förrgår, jag hade inte planerat vad jag skulle säga, jag hade mer jobb än vanligt, jag hade massa saker som skulle fixas med inför helgen.
Jag bestämde mig igår för att inte tänka ett dugg på förmiddagens bravader idag och jaga upp mig, utan väntade tills jag kom hem och satte mig med det. Skrev ner lite tankar och formuleringar på ett papper, och sen la jag undan det och började riva i resten.
Förmiddagen idag kom och gick. Så det så.
Hem på lunch och nu är jag klar med det andra också.
Det är så här, att mamma ska ha kalas på lördag, två kalas, kalas hela dagen. Jag sa lite käckt att jag kunde fixa sådanadäringa papper med lite ordkluringar och sånt ni vet... Och en grej med årtalen 51-11...
Det tog lite längre tid än jag tänkt mig.
Men nu är det klart.
Jag kan andas igen, liksom.
Typ så.
Nu ska jag iväg och jobba lite, sen konsert ikväll, kalas hela dagen lång imorn, såattehhh...
Jag brukar ju inte vara så bra på att blogga på helgerna, men denna helgen kan jag lova att jag inte kommer att blogga. Inte förän på söndag ialla fall.
Så det så...
Jag måste få dela med mig av grannens magiska träd:
Idag har jag spenderat förmiddagen med att (typ) föreläsa på en gymnasieskola...
När jag satte mig i min bil, med mitt körkort och åkte hem till min lägenhet, då kände jag en så otrolig tacksamhet till att saker och ting har hänt.
Jag var inte som de elverna när jag gick i skolan, det vill väl alla tro om sig själva, men jag var faktiskt inte det.
Och det har diverse läkare och terapeuter talat om för mig, att det så att säga ingår i den där diagnosen jag inte har fått eftersom den inte heter nåt utan bara är.
Nåja. Nu är det ur världen. Jag höll på att stressa upp mig nåt kopiöst igår och i förrgår, jag hade inte planerat vad jag skulle säga, jag hade mer jobb än vanligt, jag hade massa saker som skulle fixas med inför helgen.
Jag bestämde mig igår för att inte tänka ett dugg på förmiddagens bravader idag och jaga upp mig, utan väntade tills jag kom hem och satte mig med det. Skrev ner lite tankar och formuleringar på ett papper, och sen la jag undan det och började riva i resten.
Förmiddagen idag kom och gick. Så det så.
Hem på lunch och nu är jag klar med det andra också.
Det är så här, att mamma ska ha kalas på lördag, två kalas, kalas hela dagen. Jag sa lite käckt att jag kunde fixa sådanadäringa papper med lite ordkluringar och sånt ni vet... Och en grej med årtalen 51-11...
Det tog lite längre tid än jag tänkt mig.
Men nu är det klart.
Jag kan andas igen, liksom.
Typ så.
Nu ska jag iväg och jobba lite, sen konsert ikväll, kalas hela dagen lång imorn, såattehhh...
Jag brukar ju inte vara så bra på att blogga på helgerna, men denna helgen kan jag lova att jag inte kommer att blogga. Inte förän på söndag ialla fall.
Så det så...
Jag måste få dela med mig av grannens magiska träd:
Så, nu har jag tjatat/gnällt/ältat färdigt för idag, måste få pysventilera lite ibland vettladu.
Kommentarer
Daniel C säger:
"Vettladu" är månadens ord! Lätt!
Nu måste jag bara börja hitta tillfällen att använda det...
sessy säger:
vadå "hitta tillfällen", det är väl snarare så att man måste behärska sig och säga nåt annat lite ibland! :)
Helena säger:
Magiskt träd! Här är det inga löv på träden längre. Bara barr på granarna. Längtar efter snön nu så det händer nåt i naturen! :D
Helena säger:
Jobbigt, förresten, att ha "känt" dig i gymnasiet men ändå inte känt dig alls.
Trackback