skämslistan
Jag sitter och försöker få ihop en planering för eftermiddagens musikstund på dagcentret. Och så lyssnar jag på min senaste spellista på spotten, en lista som är något av en skämslista. Det du.
Men bra är den.
Jag har haft nervkläm i ryggen sen igår, så jag är allmänt sne, jag har druckit te, och jag har tappat ägg.
Och så insåg jag just att det var väldigt länge sen jag rakade mina armar, något jag brukat göra mer ofta än sällan eftersom jag får så ont i skinnet annars. Men dra på trissor, nu har det ju inte gjort ont på jättelänge! Min SVBK börjar kanske ge med sig. Peppar peppar.
(SVBK står för Sveda, Värk och Bränn-Kärringar, något som vårdpersonalen internt brukar kalla kärringar som jag, som söker vård för diffus smärta, sveda och värkproblematik. Kul att man blir tagen på allvar liksom.)
(och kul att jag är så bitter....)
(Äh, jag ska vara bitter idag också, sen ska jag skärpa mig, man får faktiskt vara bitter ibland)
Jahaja, det var väl ungefär det jag hade på lilla hjärtat för nu.
Annars då?
Är det bra med dig?
Det är inte lätt, eller produktivt, att dela bitterhet känns det som. Det är lättare att dela glädje, dela bitterhet blir på sätt och vis en tävling i vem som har det värst. Jag är också lite bitter till och från för tillfället och har erfarit att min nya medicin är riktigt nedåttjack, så vill du vältra dig lite extra i elände kan du få en näve piller. Njä, jag rekommenderar lite Naruto, en skvätt av Steven Merchants nya standup och avslutningsvis något av de senare Young Ones-avsnitten, det borde göra susen.
Jag såg the color of magic igår, och upptäckte (pinsamt sent) att det var ju för tusan Neil som var..öhm.. ja, nån slags president.
Young ones-Neil alltså.
Och Sam Gamgee hade hatt och hawaiiskjorta....
Men hjälper tabletterna mot de de ska hjälpa då? Så det är värt det?
I alldagligheten finns skönheten
Vette katten, nu är det tydligen nevrolågen härnäst.
det låter ju både inte bra och bra. Bra att de gör nåt åt dig.
En sjukgymnast förklarade för mig att min värk (iallafall ibland) beror på att nerverna skickar smärtsignaler trots att det inte finns nån orsak att skicka dem. Ont på riktigt, men utan anledning alltså.
Om det är på nåt vis ärftligt så kan du ju tala om för dem att sådant förekommer i familjen...
