sjomajlin

känsliga fruntimmer...

Anneli och jag har rännt på stan idag. Ljugit och fikat och sprungit i affärer.

Anneli är en sån där konstnär som, liksom jag är något av ett känsligt fruntimmer.

(Sök på "kreativitet och psykisk sjukdom" så kan du läsa lite om vad jag menar. Varken jag eller Anneli är psykiskt sjuk, det är absolut inte det jag menar. Men det finns ett samband mellan kreativitet och HSP och så vidare...)

 

Nåja. Vi gick in på indiska iallafall, och vart helt till oss båda två. Gick från klänning till klänning och bara tittade och klämde och klappade.

Så vackra tyger och färger och mönster.

Jag blev tillochmed tårögd efter en stund, för det var så ... så nära livet, på nåt vis.

Om jag nu är en av de där HSParna så tänker jag tusan passa på att njuta så himla mycket som bara möjligt av de där uppåtstunderna.

Och det är verkligen rätt årstid för det. Gröna träd som bara är alldeles gröna gör att jag nästan spricker. Jag blir lite som Ronja och bara vill skrika.
Men det gör jag ju inte. Nej, käre värld. Då skulle ju folk tro att inte är som de.
Det är bättre att låta folk tro att man är konstig än att öpnna munnen och bevisa det.

Eller nä... nu var jag inte så seriös. Jag skiter rätt mycket i vad folk tycker...

 

 

Vi plockade med oss ett par galgar var och gick och provade.
Denna kunde jag bara inte hänga tillbaka. Inte en chans.

Den är mycket mer hysteriskt orange i verkligheten.

Och den fanns inte i nån riktigt bra storlek. Men jag löser det genom att sy i resår i midjan.

Det blir precis hur bra som helst.

Och nåde den som dissar skorna.

 

Och tack för den förtidiga födelsedagspresenten Patrik :) 

Gillar ananaserna!

Jag o Maja o HSP o Indiska = Kärlek <3

Det var det minsta jag kunde göra <3

Visst blir en helt galen på Indiska nu! Jag hade kunnat plocka med hur mycket som helst :)