iallafall
Jag tröstar mig med saker jag faktiskt ändå har åstadkommit. Som att jag har skaffat mig en examen i engelska från Cambridge. Fast egentligen finns det nån slags hemlighetsgrej, så man får inte visa diplomet hur som helst, så ni kan väl vara så vänliga att låta bli att anmäla mig. Snälla.
Respekt! Var det någon distanskurs du läste eller studerade du på plats? Tänker att då du är två år äldre än undertecknad så slutade du väl gymnasiet just 2005, eller? (Och nej, jag ska inte säga något till någon om diplomet.)
Är det okej om jag lånar uttrycket "existentiellt sur"? Det skulle kanske, i viss mån, kunna beskriva det tillstånd som jag har upplevt en längre tid. (Jag ska bespara dig från bakgrundshistorian.)
Jag har också ett par sådana där lappar sparade. Jag rotade nyss fram en och trots att det står positiva saker och så har jag fortfarande svårt att ta till mig det tråkigt nog. "Kan mycket, ser mycket", "ödmjuk och funderande", "framtiden som talare är klirrad". Det låter kanske märkligt, men jag har svårt att ta till mig beröm. Men jag försöker bli bättre på det. "Öppna upp dig själv lite mer så folk får se vem du är" är en uppmaning som jag fortfarande inte klarat av att följa, men jag försöker. Men nog om mig.
Nu vet jag måhända inte exakt vad du menar med "existentiellt sur" eller om jag kan vara till någon som helst hjälp att göra det bättre. Men jag har bara goda saker att säga om dig nedskrivet på en lapp eller
...ej. Tryckte lite för tidigt på "Skicka kommentar".
I det här huset finns fyra personer som tycker att du är bra på alla sätt som finns. Om du behöver sällskap, mat, kramar eller något annat så finns vi här!
Jag sparade mina såna lappar från högstadiet lääänge. Även om jag var utfryst och "hatade" många i min klass så var det en självkänsleboost att läsa snälla ord som de skrivit. Medan de tänkte på mig. :P
Fast jag slängde alla en- och två-ords-lappar "snäll, trevlig", "trevlig, snäll", "trevlig", "snäll". Jag försökte i alla fall skriva hela meningar till alla. :P
