sjomajlin

trött inuti

 

Jag har legat vaken så många nätter och undrat varför jag är så svag. Varför jag är så klen.
Hur mycket jag än kämpar och försöker och sliter med saker som verkar så enkla för andra så klarar jag inte av det. Hur klen kan man vara?! Vad gör jag för fel?!

När jag började läsa på om HSP blev jag först väldigt...rädd... Illa berörd, på nåt vis. Skrämd.

Väldigt skrämd.
Sen började jag förstå. Det är inte fel på mig. Det är inte fel på mig.
Jag är skörare än många. Känsligare. Ömtåligare.

 

Jag kommer nästan dagligen att tänka på saker och situationer som jag plötsligt kan börja förstå.
Tillfällen då "ingen annan" verkat vara det minsta påverkad och jag själv känt att jag nästan drunknar.

Jag börjar förstå att jag inte alls kämpade sämre eller orkade mindre. "Alla andra" upplevde inte det jag upplevde.
När jag blev bildligt omjoggad på målrakan hade jag gjort en emotionel Ironman och joggaren var just klar med uppvärmningen. Jag var inte alls sämre eller klenare.
Nä, jag är faktiskt inte alls svagare, jag är tusen gånger starkare. Kämpar tusen gånger hårdare.
Det betyder inte att jag är bättre än någon annan, men det betyder att jag måste lära mig att uppskatta mig själv för det jag gör, inte för vad jag inte orkar. För jag orkar inte.

Och så känns det ändå lite bättre. Lite mer hoppfullt. Jag känner mig modig.

Och så tänker jag på hur mycket jag har framför mig som jag inte kommer orka, och hur mycket som kommer ta all min kraft att ta mig igenom. Saker som "alla andra" gör i en handvändning.
Och så sitter jag och gråter i mitt ullgarn då det tovar ihop sig.
Vissa dagar är det ett helt maraton att hålla huvudet högt och ryggen rak.
Och hur förklarar man för Hurtiga Herman att jag inte alls är lat, otränad eller oinspirerad, utan i själva verket springer ett helt annat lopp fast det inte går att bevisa?

Jag tror inte det går.

Men jag borde tusan få tapperhetsmedalj flera gånger om!!

Och alla andra också. Faktiskt. Alla kämpar vi ju med olika saker. Men det här är inte "alla andras" blogg, så just nu skiter jag lite i det, för det är lite lättare att andas djupt ner i magen då.

Heja mig!

 

Ord som "lat", "otränad" och "oinspirerad" stämmer inte någonstans in i bilden som jag har av dig. Har inte gjort det, gör det inte nu och kommer inte att göra det.

Nej, jag kan kanske inte förstå hur hårt du kämpar, men ATT du kämpar hårt, det märks. Jag kan inte nämna ditt namn och ordet "lat" i samma mening.

Jag slog upp ordet "otränad" och kan inte associera det med dig på något sätt.

Inspirerad är du och du ska veta att du inspirerar andra. Du peppar andra, det kan jag intyga.

Livet ÄR tufft, men du ÄR tuffare.

Livet har kanske inte varit någon dans på rosor, men du har dock dansat.

Du förtjänar fler tapperhetsmedaljer än vad jag kan räkna till.

Jag står för det som jag har skrivit.

Du är fantastisk och förtjänar sannerligen medalj för ditt tappra kämpande. När det gäller eventuella tillfällen som du inte mäktar med så finns det hjälp att få här!

Word!

Kärlek!!!!

Vassego! Jag kunde inte säga för mycket i förväg, jag fick ju lägga locket på. *Badum-tish*

Btw, såg du meddelandet?