sjomajlin

Jag (och sprig!) har varit på strandgården (Halmstad) ett par dar. Suttit på naturreservat i solnedgången och lyssnat på stickpod. Sprungit långpass i strandskogen. Promenerat längs stranden.
Fantastiskt och härligt!

Men när innan jag åkte hem igår var jag ungefär så här pigg. För det som jag inte tog några bilder på var lägret. L-Ä-G-R-E-T!!
Du är älskad, heter det. Ett läger för förståndshandikappade. Årets höjdpunkt. Älskade, älskade läger. Men trött blir man. Jag har haft hand om musiken, mycket musik blir det. Mycket ljud och stoj gör min hjärna till apelsinmarmelad. Jag får lov att gå ifrån. Typ ut på reservatet en stund, eller springa en sväng i skogen.
Och det kan jag lova er, att sämre kan man ha det!

Och jag besparar er bilderna jag i mycket skräckblandad förundran tog på den stora bjässen till död säl jag luktade mig fram till en kväll.
Jätteläskigt men ändå häftigt. Jag har inte tänkt på att de har rovdjurständer, exempelvis. Men de äter ju fisk som är större än krill, så varför inte?... de ser så snälla och söta ut...

Och inte har jag tänkt på att de har "fingrar" i stjärtfenan. Benpipor alltså.

Ja, fascinationen är stor :)

 

Men trött, som sagt. Så skönt att jag har semester och får ta dagen i den takt jag orkar med. Sovmorgon halva dagen, tillexempel.
Och nu måste jag nog sätta på lite tevatten och sticka en stund till nån bra film.
Tror jag.