sjomajlin

 

 

Jag tittar inte på skräckfilm. Jag pallar inte. Det kryper in, innanför skinnet och det roar mig inte att må kass.
Helt enkelt.

Idag har jag youtubat kortfilmer som lights out och smiling man, och ja, de kröp innanför mitt skinn.

Det är obehagligt ett bra tag. Jag såg mig över axeln, kollade bakom sätena i bilen.
Men det som inte går att skaka av sig är värre.

Idag träffade jag en kollega som råkat illa ut. Armen i gips, ca 8 stygn i huvet, blåslagen.

En motdemonstration mot svenskarnas parti.

Ingen kan vinna på inskränkthet, våld och rädsla. Ingen. Alla blir vi förlorare när våld får råda.

 

Jag kan inte skaka av mig obehaget. Det är bra, i teorin. Men inte för nattsömnen. Eller humöret.

Mardröm.