sjomajlin

 

Mamma funderade på de där tapetrullarna som mest bara ligger på vinden och tar plats. De har nog legat där sen huset byggdes och första gången tapetserades. Ungefär.
Inte så värst gammalt hus, alltså.
Jag sa att jag kunde ta med mig en rulle hem, och att jag inte tyckte att de andra skulle slängas.

Idag kom jag på det första uppdraget tapeten skulle få.

Att omgärda den tråkiga lådan jag förvarar raggsockar i. Vips så blev den mindre tråkig.

Passa skitbra ihop med mattan... NOT... tur att den står inne i garderoben då...

Okej, okej. Jag ska försöka rycka upp mig.
Och jag smygstartar med ett lätt inlägg där bilder förhoppningsvis säger mer än ord.

Om man önskar att man känner mig så pass väl att man får den äran att ligga i min säng, då kan det kanske vara spännande att veta att det ser ut ungefär så här.

vem är inte ful i sextiwattsljus?...

 

Äh. Nåt sånt.

Ja, jag vet, jag veeeet. Man får inte skratta åt  sånt härn't, men det....  det blev så komiskt.

Nyhetsuppläsaren: En man omkom i eftermiddags efter en trafikolycka med sin motorcykel...
Mamma: Åh, det var säkert sista gången han körde motorcykel...Ja... det var det ja...


(vad mamma menade var att det säkert var tänkt att vara säsongens sista tur....)

Som sagt, högst olämpligt, men...
Ja, jag vet inte... Jag är sjuk och har tråkigt...

Rabarberte - en bra idé!

 

*Er som möjligtvis inte vet hur det låter här i Jönköpingstrakten

kan jag upplysa om att ungefär så låter det när man säger

"lite te går alltid ner" och "lite till går alltid ner".

Denna fras är vanligt förekommande i mitt vokabulär.

 

Bilden har jag helt och hållet stulet.

Oj, så alternativ jag är.
Jag funderade på hur kvällen skulle spenderas, och bestämde mig för en bytta B&J och biggest loser på webteven, men ångrade mig innan jag ens hunnit hem från körrepet.
Det blev havregrynsgröt och Naruto istället. Och stickning.

Idag var jag på ett äldreboende.
En man där hade besök av sin fru.
De berättade hur de träffades.
Hon bodde i Göteborg och var ofta ute och dansade. Axel hade vart på sjön i nio år. 1956 flyttade Axel från Danmark till Göteborg, och sen gick det som det gick.
"Det blev fyra barn och elva barnbarn. Och nu har vi det så här. Men sånt är livet."

Så här innebär att hon bor kvar i deras hem, och han har ett eget rum på boendet. Det måste vara jobbigt...
Men vackert ändå.

Jag hatar mig själv lite för det här, men jag tycker faktiskt att det är rätt fint med den lite svalare och friska kvällsluften på hösten. Dock är det inte höst än. Det är sensommar fram till jul i år.
Och på tal om knappt nåt alls saknar jag det här håret.

Så fick jag då äntligen tummen ur och fixade till den där gräsliga stolen.
Den blev grå, och grå.
Och ja, min lägenhet är ganska...hmm....shall we say orymmlig?

 

Nu utan trucklock men med körkort!

 

Min lilla solros är lite avundsjuk på de stora fina som får bo utomhus hos grannen.