sjomajlin

Nu far jag snart norröver.
Kommer hem sen nån gång, om en vecka eller så.
HEJS

Att säga att jag är kass på att uppdatera bloggen är missvisande och orättvist.
Jag är sämst!
HAH!

Well, ny dag nya tag.
Jag kämpar på med att göra mig kvitt min trejde förkylning på tre veckor, hela påsken var jag istortsätt sängliggande. Ja, jag försöker få medlidande. Och ja, jag försöker skylla min usla blogginsats på något.
Men ja, det går ganska bra. Idag har jag orkat storstäda. Eller ja. Jag är mitt i städningen. Nästan. Lite förbi mitten kanske.
Jag jobbar samtidigt. Fast obetalt. Jag pluggar reportoar genom att lyssna på min kollegas vackra stämma från min CD-spelare, han har spelat in en skiva åt mig. Tack Ronny.
Igår jobbade jag 8 + 1 timme och har nu semester!
Visserligen obetald semester, men dock semester. Jag har tagit ledigt med syftet att resa bort och vila upp mig. Vuxenpoängen rasar in.
På tisdag planerar jag att anläda Avesta /Krylbo och Sjövik. Eventuellt en tur till Örebro först, om jag är välkommen är ännu inte klart.

Jag har fått uppdrag av far-min. Han behöver en ny låt till sitt band och jag har fått den äran. Jag påpekade att jag kräver STIM (fast jag har inte tänkt att STIManmäla den på riktigt) och pappa lovade att jag ska få betalt för varje gång de spelar den live. HAH!
Samt att jag ska planka den sovjetska nationalhymnen åt honom.
Festligt.

På tal om vuxenpoäng är jag numer medlem i facket. Jag har hemförsäkring, fritidsförsäkring och inkomstförsäkring.
Katching!

Och ja, jag vet att jag är ovanligt osammanhängande.

Inte bara sjukt het, han är tysk också. Otippad kombo, huh?
Dagens tips - Die fette jahren sind vorbei. Se den.

Och annars?
Jorå, tackar som frågar. Förkyld som något slags stuk. Jag och Judas, så att säga. Efter att ha jobbat natt och kämpat mig upp i tidig gryningstimma, efter spännande drömmar med Albin i huvudrollen gick jag hem och sov bort hela förmiddagen, och lite till. Men inte blev jag piggare för det, o nej. Snarare så att febern tog tillfället i akt och greppade stryptag om min stackars kropp. Ja-a, igen. Men jag kände att jag inte kunde med att ringa och ställa in dagens sångjobb, så jag tryckte i mig lite ipren och sånt och for iväg. Och det vore väl synd att säga att det gick bra. Det hela eskalerade i en hostattack som inte gick att avvärja, röst som sprack och orden "ja, det räcker kanske så" från åhörarna som tyckte att jag skulle tacka för mig och åka hem. Boyah!!
Well... Jag for hem, åt mat och genomförde sedan steg 1 i det Linussonska påskfirandet, tillsammans med min fader. Vi svängde förbi macken, köpte chips och choklad, åkte sedan förbi ett par bilhallar och kikade på bilar, men så långt var det bara tassande kring gröten. Den verkliga attraktionen var den så kallade cruisingen som äger rum i Jönköpings city under kvällarna i påskhelgen alternativt under kvällarna under bilmässan på Elmia. Ja, det var inte jättemycket att se idag men bra mycket mer än förra året, tacka vädret för det.
(Förra året fick vi, min fader och jag, dock stifta en ny slags bekantskap då vi under långfredagen spenderade en god stund tillsammans med ett raggarsällskap från norr om Falköping i vår väntan på röntgenavdelningen på Ryhov. Det var en ny och tämligen spännande situation. Den överskuggades dock somewhat av mina tankar kring varför jag var där. Läkarens ord om eventuellt bruten nacke var svåra att skaka av innan bildbevis på att så inte var fallet fanns att tillgå.)
En tur till Coopflaket också där "japanarna" bränner gummi, dock var det Volvo som var mest frekvent där i afton, och kvällen var fullbordad.
Sen såg mamma och jag på film, ja... Och åt chokladpudding.
Och lyckades släcka samma lampa samtidigt, vilket innebar att den fortsatte lysa. Två gånger. I rad. Sen fnissade vi.

Nu ska jag fylla i en kulturrapport så jag får pengar.
Godnatt.

Vilken dag!

Jag hade ett samtal med ena chefen, och det ser ut som att det kan bli en fast anställning till hösten.
Sen gick jag genom staden i regnet under mitt paraply med mina allra största hörlurar(1) och tittade på människor och lyssnade på Adams (Vampyren) fagra stämma. Så mysigt har jag inte haft sedan jag vandrade med Gustaf ned för berget under ett ännu större paraply en mörk afton försommaren 2005(2). Fast då regnade det inte. Det gjorde det idag.
Jag besökte biblioteket och botaniserade bland hyllorna och fick även hjälp att hämta volymer ur magasinet. Biblioteket är en bra grej, tycker jag.
Jag spenderade också en massa pengar (3) men hann å andra sidan tjäna några också, så  det får väl vara gott nog.
Jag jobbar nu på att göra ett alfabetiskt register, men det där med alfabet är inte min grej riktigt...alls...
Ikväll har jag flyttat på ett stall. Det stod helt fel. Jättefel, faktiskt.


1)


2)


3)

Jag har bytt typsnitt, nu måste alla säga att det är my-ycket snyggare.

Jag har ont i huvet, nästintill migrän, är yr, ont i magen, galet ont i underarmarna, ont i smalbenen, jag hostar och min hals är störd, det tjuter och brusar i mitt öra. Det har suttit i i flera dar...
Diagnos?

Jag är trött på skiten.
Jag är också trött på att känna mig ensam och övergiven.

Nu hoppas jag på att jag får goda besked imorgon, i så fall delar jag med mig av dem.

Jag är ingen älskare av film.
Film är inget jag hänger i granen, så att säga.
Men det finns en film som värmer mitt hjärta som inget annat.



"-I´m doing my part."

"-Figuring things out for yourself is the only freedom anyone really has. Use that freedom, make up your own mind, Rico."

"-I see ace of spades."

"-You know, statisticly you should have accidently guessed right by now."

"-No, luck is not a factor."

"-Cyrano, go bug mom, Cyrano. [---] I gave him the impression there´s a bug crawling up moms leg, he´s on a mission to eat it.
- CAARL!!"

"-I can´t do human......Yet..."

"-Others are waiting...
-Did you read her mind?
-Don't have to, it's pretty clear what she wants."

"-Are you alright, son?
-Sir, yes, sir. It´s my arm, Sir, I think it´s broken."

"-Sir, I don't understand, who needs a knife in a nuce-fight anyway, all you got to do is push a button....sir...
-Cease fire. Put your hand on that wall, trooper. PUT YOUR HAND ON THAT WA-ALL!
The enemy can not push a button if you disable his hand."
 
"-Is this your signature, Rico?
-Sir, yes it is, sir.
-It doesn't look like it to me."

"-Who´s there with you?
-Florence, sir.
-Make it 20 minutes."

"-Luck didn't have anything to do with it. We have a hell of a flightteam."

"-You´ve got a bugproblem, ma'am?"

"-Give me a minute.
-We don't have a minute!"

"-It´s afraid..... IT`S AFRAID!!!"

"-Would you like to know more?"

Åh, trött...
Jag sitter i köket med en sjal om axlarna, lyssnar på P3 och har precis druckit ur temuggen och ätit upp det kokta ägget och den lyxiga mackan med fårost och tomat. Och det är bara en kvart sen jag slutade jobba.
Fast eftersom jag inte har nån nyckel till brukarens lägenhet gick jag samtidigt som honom idag, när han skulle till sitt jobb, tio över åtta, och satt sedan här hemma och inkasserade ytterligare en timmes lön. Ja-a, vad ska man göra?

Igår kunde jag inte somna, jag lyssnade ju på en alldeles för spännande bok... Huvaligen så trött jag är, jag ska lägga mig en stund till, är planen. I like.
Jag är för tusan nästan ledig ända till måndag morgon nu. Ska bara iväg o spela på ett boende en timme i eftermiddag, så jag tar helg redan nu, tack.

På tal om jobb så ska jag träffa min ena chef nästa vecka tillsammans med min kollega och diskutera framtiden. Till hösten finns X antal kulturarrangemang (speltimmar) som ABF inte får in om inte jag gör dem, så de är måna om att ha kvar mig, och kommer därför antagligen att erbjuda mig bättre anställningsvillkor. Inget är klart än, men det ser bra ut, helt enkelt.

Veckan efter veckan efter påsk har jag tagit semester inklusive helgen före, alltså långledigt. Jag planerar att förlägga min semester till dalarna, men är öppen för förslag. Är det någon som vill ha mig som gäst en natt eller två?

Hmm... jag kommer inte på nåt konstruktivt att skriva, jag är så tråkig.. Jag bara jobbar och jobbar och jobbar och hinner inte uppleva något annat. Jag bloggar precis lika tråkigt som de där bloggarna jag tycker illa om och ogärna läser.
Men jag vet om det själv. Det är väl en bit på väg i rätt riktning ialla fall.

---

Har jag sagt förresten att jag antagligen ska opereras?
Det gäller halsmandlarna som är stora som golfbollar. Så kan man ju för tusan inte ha det om man ska sjunga flera timmar om dagen. Jag blir slemig i halsen och hinner inte svälja och hostar därför sönder låtarna. För sköen...

Jag hade mäktig ångest i flera veckor inför en tandutdragning med lustgas, hur tusan ska detta gå?!
Det är inte det att jag har kontrollbehov, men mitt förtroende för sjukvården är inte det bästa, alls.  Jag har ingen som helst övertro på mig själv, att jag kan klara mig ur vilken situation som helst, men jag känner ändå starkt obehag inför att inte kunna göra något alls.
Mitt gamla ragg; läkarstudenten (jag vet inte om du läser här nån gång, men jag tror du vet vem du är, och nu vet du också vad jag kallar dig) påpekade att man lägger ju sitt liv i någon annas händer när man flyger/åker båt/åker buss också, och ja, visst gör man det, men OM det skulle hända nåt i en sådan situation kan man ändå påverka det hela, om än ytterst marginellt så ändå någon bråkdels procent... Att vara helt "narkosad" tar ju bort varje chans till "försvar".

Jag har vaknat av att jag gråtit hysteriskt och haft hemska mardrömmar om auktoritetspersoner som missbrukar sin makt, jag har svårt att göra som jag blir tillsagd om jag inte själv har tänkt göra något liknande. Jag undviker att se på nyhetssändnigar på tv för det gör mig så djupt och innerligt upprörd att se hur illa mäniskor beter sig bara för att de har fått ett uns av makt.
Ja, det här är väl alldeles för osammanhängande för att bara lägga ifrån sig så här, men jag... jag gör det ändå.

På något sätt hänger det i hop.
Jag vill gärna tro mig om att ha relativt sunda värderingar och vill bli behandlad med värdighet och respekt. Jag upplever inte att den svenska primärvården har gett mig det bemötandet och att då ligga helt maktlös medan någon karvar i min kropp... Det är naturligtvis skillnad på (majoriteten av) svenska läkare och andra galna, makthavande auktoritetspersoner, men min reflexmässiga inställning är ändå att ta så stort avstånd som möjligt från auktoriteter. Att godmodigt bli nedsövd och "utlämnad" är inte min melodi.
Men det är något som i detta läget måste göras. Och därmed måste jag trampa på mig själv.
Nu måste jag sluta skriva innan jag börjar hyperventilera.

Jag ska sova istället.
Hoppas jag...

---

(HAH!   Sen ipredlagen trädde i kraft har internettrafiken i sverige minskat med 50%, det är ju kärlek i hjärtat)