sjomajlin

 

 

Jag kände för att vara ledig idag.

Jo, för under måndag-torsdag hade jag redan jobbat in mer än jag behöver jobba per vecka, så jag stannade hemma. Gött!

Och behövligt. Man är väl aldrig så trött som när semestern närmar sig?

Håhåjaja. En heldag för bara mig, precis vad jag behöver!

 

Jo, man får egoposta, inge mer med det.

Och jag gillar mina ben, de är skitsnygga!

 

 

Ibland låtsas jag att jag är cool och kan dansa.

 

Nu packar jag strax in elpiano och förstärkare i bilen och susar till grannstan för att sjunga på årets fest.

Vigsel och barnvälkomnande, vilket förtroende och vilken ära!

Bara jag kan hålla nerverna i schack, de har en förmåga att darra i rösttrakten nämligen.

 

(Ja, hon är inte bara bra på att sticka vackra saker och är snygg, hon kan sjunga och spela piano också, vilket svin!!)

Gott nytt år, vänner.
Må 2014 bli allt vi förtjänar och lite till!

 

 

Jag fick en kommentar i veckan, som gjorde mig stum. Jag hade inget svar på tal, och jag har inte kunnat skaka av mig den där kommentaren.
Och jag blir glad ända ner i magen varje gång jag tänker på den.

Jag har ett spännande och antagligen sjukt stort jobbprojekt på gång, ett sammarbete med kulturskolan, kulturhuset, GoB, Kultur Jönköping och Fritid Jönköping. Och ABF då. Ja, du hör ju...
Det har blivit ett och annat mer eller mindre superseriöst möte, och efter ganska många skämt om hur pass mycket tant jag är (mest från min sida) skulle jag impa med att jag faktiskt är rätt tuff också. Eller åtminstone har varit.
Så pass tuff att jag flera gånger har haft tuppkam, faktiskt!

Fredrik, som jag alltså jobbar med men inte egentligen är kollega med, bara tittade på mig och sa;

-Nej, jag tror inte du hade tuppkam för att du var tuff, jag tror du hade tuppkam för att du var kreativ.

 

... Inget svar...

Hur kan Fredrik som jag knappt hunnit lära känna veta mer om mig än jag gör själv?

Så. Himla. Fint. Sagt!

 

 

 

Jag tänkte färga håret mörkbrunt.
Det blev brunsvart.

Nåja. Då får det väl vara så då.

Häromdagen kände jag mig så där hipstrig igen.
Det var bra, för det var inte så mycket annat bra den dan...  Man får ta vara på det lilla.

 

Jag älskar min tjocka vinterpäls!
Ja, men typ, det känns som att dra på sig en tjock, varm päls. Ullpäls.
Love it!

 

I tisdags (förra veckan) fick jag syn på mig själv i spegeln på morron och bara insåg att det inte är nån idé längre. Jag är en sån där hipster. Det är liksom bara att inse.
Vem hade kunnat ana att konstorsjobb och regelbundna arbetstider skulle skrämma fram den sidan i ljuset?!

 

Åh, hurra!
Titta så fint! Jag har fått medalj!
Fina Anneli överraskade mig på jobbet i måndags.
Hurra!!!

 

 

En riktig skitdag i förra veckan konstaterade jag att jag var lika sur som gubben på armen.
Det kändes lite lättare då. Skönt.

 

Ja, förra veckan var lite seg, så jag orkade inte blogga om saker jag tänkte på, så det blir lite backspegel här. Bara så ni veeet.

Idag är humöret bättre så idag så idag är det en basklav jag har på armen, förresten.

Men titta en sån tuff brudinna!

Ja, nä, men idag har jag å yrkets vägnar ägnat mig åt saker jag inte vanligtvis gör. Eller kanske tillochmed aldrig har gjort förr.

Jag har skickat ut pressmeddelande. Jag har promenerat runt på stan med tejprulle och affischer. Hade inte en enda kvar när jag kom tillbaka till kontoret. Dock hade jag två missade samtal och ett meddelande på telefonsvararen, så jag ringde tillbaka. Det var en dam på Sveriges Radio, som efter att vi pratat en liten stund sa "det här låter bra, jag behöver inte intervjua dig nu, vi tar det direkt sen, ringer upp dig lite efter fyra!"

Jahaja, Det gjorde de också.
Oh, så nervös jag blev!! Lite lugnare kändes det när Monica Zetterlund sjöng mig i örat medan jag väntade på min tur. (Fast sen sa radiodamen att det inte var Monica... Jäklar, va jag mååååste se filmen!!!)

När vi pratat färdigt och lagt på var jag genomsvett och kunde inte minnas ett ord jag sagt.

Nyfiken?
Mm, klicka på den här länken (är osäker på om jag länkar till dagens program eller programmet som sådant, klicka vidare till 25/9 om det behövs) och lyssna! Ja, vill man mest bara höra min vackra stämma får man spola fram ungefär en timma och tjugo minuter. Det kan det kanske vara värt!

 

Jag känner mig klart nöjd med dagen hurellerhur.
Tack för visat intresse.