sjomajlin

Jag försöker låta bli att vara trött genom att ta en andra mugg "morgonte" och att fult matcha rött med rött, klänning med en kofta jag virkade färdigt på en buss mot stockholm en gång för kanske fem år sen, när jag skulle hälsa på Pelle. Memories.

Hej Pelle!

 

Jodå vänner, jag lever och frodas, oroas icke.

Jag har bara haft annat för mig än att sitta vid datorn.

I fredags direkt efter jobbet gick jag på bio me Sarah. Nya American Pie såg vi, och efter filmen gick vi hem till Sarahs syster och lagade lite mat och låtsades att vi såg på hockeyn och härjade lite med 1½åringen.

I lördags sjöng vi med kören på Öxnehagadagen, med soundcheck och mat (åh, det fanns dal!!) och själva giget så hade ett par timmar gått.

Jag och Patrik åkte hem till Sarah och Danne och spelade spel i hur många timmar som helst. Det var magiskt.

Framåt kvällen behövde vi luft, tog en bil upp till stadsparken för att rasta oss lite.

Fick syn på en öppen dörr i berget, avspärrad med plastband, men öppen.

Måste ju kollas in. Patrik gick först, med ficklampa, Sarah gick efter och blev livrädd när Patrik snudd på försvann. Det var djupt och vattenfyllt.

Jag skrattade så jag fick hostkramp i hela magen. Underbart.

Och igår, söndag, hängde jag med Patrik mest hela dan. Jag matade skäggagamer med både syrsor och sallad, de åt så snällt trots att det var en annan hand.

Och när jag kom hem gick jag hellre kvällsprommenad med Reacher (Child) i öronen än satte mig här, så det så.

 

Men nu är det ny vecka och nya tag. Nu sitter jag och filar på en planering för sångstund på dc, "ska bara blogga först".

Jahaja, så kan det vara.

Hoppas din helg var minst lika bra.

Nu kör vi!

I fredagskväll var jag på en utställning och blev alldeles kär i en gammal dam.

Ja, jag vet att det har varit ovanligt tomt och tyst här, men jag har haft saker för mig.

Som i torsdagsmorse, tillexempel.

Då var vi 15 personliga assistenter och en enhetschef som packade in oss i minibussar och for till Helsingborg.

Vi gick på ett museum, och se var det hopp och lek.

På kvällen var vi på Wallmans.

Haha, Maggan vinkade tills sig en av killarna och såg till så han stoppade en mick under näsan på mig, jag sjöng av hjärtats lust och glädje. Sen stod karln så vänligt kvar tills Ubbe hunnit fota.

Och ja, jag vet att jag nästan ser nykter ut.

 

Jag bjussar på det, se!

 

Karln som serverade vid vårt bord gick, mitt under ett nummer och hämtade öronproppar åt mig.

Typiskt bra!

Jahaja, en grymt skön hotellsäng och hotellfrukost senare hann vi med ett par timmars shopping, fast min klick satt mest på ett dömysigt café och drack te. Finfint.

Sen packade vi in oss i bussarna igen. Vissa av oss var ... låt oss säga, något tröttare/yrare än när vi for dit. Så säger jag inte mer.

 

Tack Jönköpings Kommun :)

 

I fredags blev jag då äntligen klar med broderiet som tog flera veckor längre än jag trott.

Jag satt uppe halva natten, hann med en stund innan jobbet på morgonen

och blev klar med 20 minuters marginal att laga och äta lunch,

och spara veckostädningen till påskafton.

 

Långfredagen bjöd på julstämning.

Mysigt. Men fel. Fast mysigt. Och kallt.

Påskafton med vänner.

Usel bild, haha. Pelle och Gustaf räknar pengar.

Monopol gick bättre för karlarna än för mig och Lova.

Men vi hade trevligt ändå, med påsktapas och chokladpudding.

Och vispgrädde!

Här var det dött. Ursäkta.
Men jag har haft annat för mig, serni.
Jag har egentligen inte gjort nåt, men det har vart gött ändå.

Hurellerhur, i lördags umgicks jag med min vän Patrik, och vi bestämde oss för att spela bowling, bokade en bana, åkte en sväng till a6.
Sen satt vi på max och åt när jag sa "vi borde bowla med Danne och Sarah snart..."
"Jag ringer?" sa Patrik. Och ringde. Danne svarade i Sarahs telefon, eftersom Sarah bowlade.
På banan vi hade bokat en halvtimme efter de skulle vara klara. Bara så där.
Helt tokigt. Så de tog en halvtimmes paus och sen körde vi en gemensam timme.
Ibland är världen bra liten, va?

Aa, det var roligt. Sen blev det spel och film och godis, och en riktigt härlig lördagskväll.
Så kan det gå.

 

Den här torsdagen började jag med att vara lika sur som mitt sällskap.

Men nu skiter jag i skiten och är glad resten av dan. Basta!

 

Istället för att spendera denna fredagskväll med att titta på när tonårsflickor klär ut tonårspojkar till flickor (för det är sånt jag brukar göra?) så stannar jag hemma och hoppas på att mota febern i farstun, med pepsi max och förkylningste.

Mest pysslar jag med ett presentbroderi som inte lämpar sig för att visas upp ännu, men jag har också planer som hör ihop med bilden ovan.

Häftpistoler smäller så förgjordat bara, jag blir knäpp på´t.

Soluppgång.

 

Du vet, när man får brev från landstinget och tar för givet att

man är döende. Den känslan. Sen såg jag att det var från länshemslöjdskonsultenterna.

Phew!!

 

Min spontana reaktion var att utbrista "Oj, va jag blundar!"

Tack för att ni valde den bilden, JP.

Tack så mycket!

 

 

Fikarast i bilen.

 

Fössta tossdan i mass måste ju firas!

Jag firade med att premiäranvända min nya jeansskjorta, och nya byxor. Fast skjortan är ju liksom roligare än svarta byxor, även om jag faktiskt tycker de är dösnygga.

 

Ptja, sen fick jag lite lite tid över när jag skulle förflytta mig mellan jobb, så jag parkerade i solen, drog bak sätet och drog ner rutan.
Gött som tusan!

Ikväll har jag gjort en mingelspelning.
På sätt och vis gillar jag dem inte, eftersom folk tjötar så förbenat.
Men på sätt och vis är det fantastiskt, för man får så mycket större felmarginal att leka i, liksom.
Bland annat sjöng jag denna fantastiska sång. Ronny stod i flera minuter efteråt och berömde min jazzröst.
Jag som inte ens gillar jazz... Typ. Men Monica går ju inte att inte gilla.
Flera gånger, har jag av olika personer fått höra att jag låter lite som Monica när jag sjunger, det värmer det lilla hjärtat, det måste jag säga.
Så många års sammanhängande halsont lämnar en viss bestående heshet efter sig.

Nåja.
Nu ska jag brodera, för jag tänker inte låta mig besegras.
Förut när jag satt med det gick nålen av (!) så jag bytte nål, då gick garnet av, så jag klippte av och fortsatte brodera. Då märkte jag att jag hade hamnat snett, så jag började dra upp, och då gick garnet av igen.
Då la jag det åt sidan. Men nu tusan!!

Alltså, det här vårvädret sätter griller i huvet på mig...

Aldrig har jag väl delat med mig av hur jag ser ut så här flitigt?...

 

Bullhår med scarf.

Vinröd kofta, svart klänning och vita ben.

Eller?  är det verkligen vita strumpbyxor det där?

 

 

Nja, delvist iallafall.

Och ja, min fot är så där knölig i verkligheten. Så går det när man inte kan gå i trappor.

Stackars mig, buhu. Eller?