sjomajlin

 

Julhäftena är framplockade, nya låtar ska plockas in i veckan, pärmen med julsånger är sorterad.

Nu kör vi.

 

Bättre ljus än så här blir det inte, så det är bara att passa på.

En hemmastickad hitte-på-slipover på frihand.

Jag la upp 70 maskor, stickade resårstickning ca 20 varv, därefter slätstickning till axelhöjd.

Huvudöppningen gjorde jag genom att sticka 15 maskor i början av varvet, sedan maska av 40 maskor och sen sticka resterande 15. På nästa varv stickade jag de första 15 maskorna, la upp 40 nya maskor och stickade de sista 15. Varvet efter det är lite svårstickat, men i nu har bakstycket, eller framstycket rätt antal maskor och det är bara att plöja på tills det är dags att avsluta med resårstickning.

Maska av och sy ihop i sidorna, men inte ända upp. Lämna lagom öppning för armarna.

Nåt sånt.

 

Planer finns på att göra en till, fast längre, att ha som klänning utanpå klänning.

 

Ett färdigt projekt som inte fastnat på bild än.

Jag försökte tappert ikväll, men ljuset alltså... Ljuset...

Förr i världen, typ i gymnasiet, när jag ofta klippte håret ganska kort, då upptäckte jag ett mönster.
Håret började bli lite långt, och jag började tänka att det vore kanske kul att klippa av det igen. Sen hade jag en sjukt dålig dag, satt uppe sent på kvällen och tyckte plötsligt det var en jä-hättebra idé att klippa av allt. Fram med sax och spegel bara, sen väknade jag nästa morgon och var ...ehum... lätt missnöjd med min impulsivitet och började längta efter att eländet skulle växa ut igen.

Nu börjar jag tycka att det äntligen börjar bli nåt av mitt hår. Jag som egentligen alltid velat ha hår ner till rumpan, minst!
Så härom dagen fick jag för mig att en riktig army cut kanske vore lite kul, egentligen...
Och igår hade jag en riktigt jävra usel dag...

Jag stålsatte mig... Försökte gå och lägga mig inte-så-sent-iallafall. Men kunde inte somna. Låg och grät för jag var så arg över en situation jag inte vill skriva mer än så om.
Det hade varit såå typiskt mig att gå upp, leta reda på en sax, omvandla ilska till nånslags kreativitet och sen kunnat somna.

Men jag gjorde inte!
Yayy for me!

Jag älskar mitt hår när det är som på bilderna ovan, problemet är bara att den volymen går ur på mindre än två minuter. Hairspray is my best friend.

Jag börjar med två blå i år.

 

Även den fluffigaste lugg blir förr eller senare platt.

Häromkvällen la jag mig i sängen och läste stickbeskrivningar istället för skönlitteratur eller magasin.
Då kände jag hur tantpoängen välde in på kontot.

Igår letade jag på en skiva som jag sedan spelade på hög volym i bilen och var tvungen att skriksjunga med hela vägen. Jag blev så glad att ett par tårar rann.

Då kände jag hur tantpoängen snabbt rann ut igen.

 

Nu har jag också.  Jag ville bara säga det.

 

Paniken som uppstod när jag insåg att jag inte min vana trogen började med julklappar redan i september.
Inte ens i oktober. Och inte ens nåt klur på vad jag borde julklappa de mina med.

Men nu, nu är jag igång. Skönt :)

 

På coolstuff hittade jag denna. En tekalender!  Så himla bra idé.

Surt bara att det är svart te i... Det går ju inte att dricka heller.... typ

 

Va roliga ni är då.

Enligt blogg.se´s statistik är ni 20 stycken som vart inne och kollat på nedanvarande inlägg 47 gånger idag, men det är bara två som vågat ge sig till känna.

Är det verkligen en skämsblogg dettahär?

Håhåjaja....

Hej, kan inte alla presentera sig?
Jag är så nyfiken.
Vem är du, känner vi varandra, hur har du hittat hit?

 

Det spelar nästan ingen roll vad jag diskuterar, eller vem jag diskuterar med;

jag kommer alltid fram till att problemet är att folk är idioter.

Alltid.

En "dagens outfit", ser man på!
Jag började med att hitta ett par bruna strumpbyxor som jag inte visste att jag hade kvar. Jag ville inte matcha bruna strumpor med svart eller grå kjol, så då fick jag lov att gräva fram denna gamla rutiga tingest, som jag inte haft på hur länge som helst. Och till detta ville jag inte ha svart upptill, och jag ville inte heller ha shockrosa eller lila eller illgrönt, så jag fick lov att rota fram en gammal kofta från gömmorna.
Så gamla grejer att det känns som en helt ny outfit, faktiskt.
Vart grejerna är köpta?!  Det minns jag inte.
Men jag har de skönaste skorna till också, när jag inte är hemma, det minns jag.

Inatt drömde jag om min kör. Körledaren hade skrivit en ny julsång, en lite modernare variant där Jesus föddes i ett garage eller en bilverkstad istället för ett stall. Men efter några omskrivningar och ändringar var det inte så tydligt längre, förutom i refrängen, så precis innan konsert kom han, med viss vånda, fram till att vi ändrar texten.
Istället för att månen skiner in på "däck och kolvar" så skulle vi sjunga att månen skiner in på "veck och golvar". Det föll sig bättre så.
Min hjärna alltså....

I wanna go to Marz, If it be your will.

 

Mina paprikaplantor tvärdog, allihop, över en natt. Jag fattar inte grejen.

Men innan dess gav jag Patrik två plantor i flyttpresent, och titta så de trivs!

 

Mamma-min fyllde år, jag gjorde en svampkorg till henne. Men jag glömde ju fota!

Igår tog jag två halvtaffliga mobilbilder dock.

En korg av åtta mormorsrutor och ett handtag, och sen några frihandsvirkade svampar.

 

Jag fattar inte riktigt grejen med de där små söta kakorna och bakelserna man kan virka och ha som prydnad, man blir ju bara läskad, eller?

Men en svampkorg, det är grejer det.

I november... däjunte veetit....

Dagens klänning är trekvartsärmad, och jag är frusen, så jag bär mina alldeles nystickade revlingar.
Varmt och mjukt.
Ptja, nåt ska man ju göra när man sitter hemma och hostar.

Hemma idag igen. Åttonde sjukdagen. Suck.
Jag värmer fötterna och fäster trådar för att hålla värmen uppe. Febern har lämnat mig.
Nu hostar jag mest. Jag hostar så magen värker.
Jag blir hemma imorn med, sen står jag inte ut längre.

Jag har inte så mycket att säga.
Jag mest hostar.
Ska till doktorn idag.
Just an update.

 

Välnötta gamla kökshanddukar med monogram. Morfars mor satt och broderade på en av dem 1936.

Så mjuka, så kärlektsfullt slitna. Fodrad på baksidan med en välslitet underlakan.

Min bästa mysfilt, mitt bästa badlakan, min bästa picnicfilt. Med så mycket kärlek.

Kostade ca 60 kronor i matrialkostnad, vill jag minnas. Det var ett par år sen skapelsen blevo.

Ja, jag har gjort om.
Ja, du får gärna säga att det blev fint.
Ja, du får gärna säga till om det är nåt som verkar skumt nånstans.
Jahadå!

 

Mimosan blommar, jag hängde upp en ljusslinga igår, och en blomranka av gamla servetter idag.

Medan jag andas tungt och hostar. Och ser på Adam Live på play...

 

Jag är sjuk!!!

Jag har spenderat hela dagen i min säng, nästan iallafall. Jag har orkat sitta i datorstolen några stunder också.

Jag tänkte iallafall att jag kunde berätta om "rosorna" mamma (bland annat) fick av mig i present i helgen.

På 365 saker du kan slöjda hittade jag idén och bokmärkte genast.

Liiiite pilliga, men ändå lätta att göra. När de torkat står de i en smärre evighet, även om färgerna falnar lite grann. Typiskt bra höstpyssel.